Morbror Beje

Morbror Beje framför sin bil vid 1970-talets början. Till vänster syns undertecknad.

Idag begravdes min morbror Bejron, eller Beje som vi kallade honom. Beje var en så´n där morbror som man önskar att alla skulle få ha i sin närhet.

Det var Beje som väckte mitt idrottsintresse. Jag minns hur han med stor entusiasm spelade badminton, fotboll, ishockeyspel och så minigolf förstås. Jag kan än höra hans ivriga ”Jaaaaaaa!!!” när han hade vunnit. Men oftast förlorade han och Beje var världens bästa dåliga förlorare. Kanske var det därför det var så roligt att spela mot Beje. Ingen kunde kombinera lek och på allvar som han.

Beje följde Mönsterås GIF´s öden och äventyr genom åren och där hade vi ofta ett spännande samtalsämne även sedan jag blivit vuxen.

Jag minns också hur roligt det var att få åka bil med Beje. Till skillnad från mina föräldrar körde Beje fort och det var förstås en barnunges dröm.

Jag tror det är den där levnadsglada ivriga Beje som de flesta i hans närhet minns. Men han hade förstås också djupare sidor. Beje tog sin kristna tro på högsta allvar och var en trogen medlem i Pingstkyrkan, samtidigt som han aldrig tog avstånd från Svenska Kyrkan. Beje hade en tro som höll även under livets mörka perioder, och sådana saknades inte. Beje läste också mycket och var den som fick mig att upptäcka Enid Blytons spännande böcker i min barndom.

De sista åren kämpade Beje tappert mot sin sjukdom och det var honom väl unt att få flytta hem. Vi ses väl vad det lider och vi får hoppas att de har ishockeyspel och minigolfbanor i himlen. Vad kul det ska bli!