Vilket kapital har du i Mönsterås? Del II - elitens nätverk

Kapital
Idag skall jag tillämpa Pierre Bourdies kapitalbegrepp på Mönsterås. Bourdieu talar om socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital. (för teorin, se här)

Ingen genuin överklass i Mönsterås
Finns det tillräckligt många människor i Mönsterås som kombinerar socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital i så hög grad att man kan tala om en genuin överklass? Troligen inte. Det är visserligen inte svårt att hitta människor som har mycket av en sorts kapital, men sällsynt att hitta personer som både har ett inflytelserikt socialt kontaktnät, mycket pengar, fina hus och bilar, samt besitter kulturellt kapital i form av klassisk bildning och kunskaper om konst, litteratur, historia och musik.

Inflytelserika grupperingar
Däremot finns det nätverk och arenor där de olika kapitalgrupperna möts och ger varandra fördelar. Det gör att man ändå klart kan urskilja en inflytelserik gruppering som har mer inflytande än medelsvensson över vad som sker i Mönsterås. Detta inflytande är långt ifrån alltid demokratiskt förtjänat.

Näringslivet och politikerna
Framgångsrika företagare eller chefer inom näringslivet har ofta mycket ekonomiskt kapital. I regel har de också socialt kapital, i alla fall där det behövs, dvs i relation till politiker och banker. Jag har läst många artiklar där företagarna i Mönsterås lovordar Mönsteråspolitikernas välvilja. Det är bara att lyfta luren och slå en signal direkt till Åkesson eller till kommunens ”näringsminister”. Inga andra grupper i kommunen torde ha sådana förmåner. Men de anses viktiga eftersom de ger kommunen skatteintäkter, både direkt och indirekt via de människor de anställer.

Kulturellt kapital ovanligt inom näringslivet
Däremot är det enligt min erfarenhet ovanligt med chefer inom näringslivet som har mycket kulturellt kapital, även om de ibland skyltar med lite kulturell fernissa. Spirituella, historiskt belästa, litteraturkunniga, välartikulerade företagare växer inte på träd i Mönsterås, även om det finns undantag.

Nätverk
Nej, i en kommun som Mönsterås är det tveklöst så att det är kombinationen av ekonomiskt och socialt kapital som väger tyngst. Det kan ta sig uttryck i informella nätverk med företagare, höga chefer och politiker. Ibland tar det sig mer organiserade former - slutna hemliga ordnar eller något mer öppna organisationer som Rotary och Lions. Riktigt problematiskt från demokratisk synvinkel blir det förstås när det handlar om de hemliga ordnarna.

Mönsterås som varumärke
Man skall inte underskatta detta nätverk av näringsidkare och politiker. De har en gemensam bild som de vill förmedla av Mönsterås – den ultimata idyllen. Mönsterås är i deras världsbild reducerat till ett varumärke. Därför är det framför allt i dessa kretsar som man ogillar öppen debatt och alternativa synsätt. Rent konkret så ger nätverket upphov till politiska beslut av skilda slag. Det är ingen tillfällighet att man i Mönsterås med mycket kort varsel kan bygga en företagspark, medan ett nytt bibliotek får vänta i 15 år. Ungdomarna som inte ingår i nätverket får förstås aldrig sitt ungdomshus. De ingår inte i den ekonomiska eller sociala eliten.

Det kulturella kapitalets hantering
Det kulturella kapitalet väger lätt inom denna elit såvida man inte har konkret ekonomisk vinning av det. Kronobäcks klosterruin är ett undantag med stort symbolvärde. Bluesfestivalen har också fått ett kulturellt symbolvärde och därför anammats av dem med ekonomiskt kapital. De lyssnar förmodligen sällan på blues, men man vill ändå förknippas med det symbolvärde som bluesen förmedlar. Andra kulturella teman behandlas styvmoderligt eftersom de inte har symbolvärde i marknadsföringen.

Kulturellt kapital väger ganska lätt på en ort av Mönsterås kaliber. Givetvis finns det välutbildade, humanistiskt skolade, kulturintresserade i Mönsterås, men de får sällan något reelt inflytande eftersom det de sysslar med inte gynnar elitens intressen. En och annan av dessa har förstås även ekonomiskt och socialt kapital, men det är nog sällsynt. Människor med kulturellt kapital lever ofta ett relativt tillbakadraget liv på bruksorter, där det är viktigare att kunna köra en traktor, snickra ihop en altan eller driva företag.

Om jag får välja en Mönsteråsare...
Men även om vi alltså kan teckna en ganska så tydlig elit i Mönsterås, så blir det ingen inom näringslivet jag lyfter fram om jag skall välja en enda person som kombinerar de tre kapitalformerna. Vem kan det vara? Calle Engström i Mönsterås bluesband. Han har ett enormt kulturellt kapital genom sina insatser för Mönsterås via Mönsterås Bluesband och bluesfestivalen Han är välkänd, ödmjuk, trevlig och känner många, vilket ger ett väldigt stort socialt kapital. Hans ekonomiska kapital har jag ingen kännedom om, men hans och bluesfestivalens betydelse för Mönsterås näringsliv skall inte underskattas. Med all respekt för ideella krafter så hade givetvis inte bluesfestivalen levt det liv den gör om inte både näringslivet och politikerna hade sett fördelarna och symbolvärdet. Och mitt i denna kulturella, sociala och ekonomiska mix så menar jag att Calle Engström har stått med bevarad integritet.

Vad är viktigast för att klara livet i Mönsterås?
Ja, det var eliten det. Men vad är viktigast för att klara av livet i övrigt i Mönsterås? Tveklöst är det sociala kapitalet viktigast. Ska du framstå i god dager, få jobb, ges förtroenden så är det enormt viktigt med kontakter och vänskapsförbindelser.

För egen del
För egen del. Tja, jag sakar både ekonomiskt och socialt kapital. Däremot har jag ett mått av kulturellt kapital genom den utbildning jag har gått, men det har inget positivt symbolvärde i Mönsterås, annat än i vissa begränsade kretsar. Vän av ordning kanske påpekar att jag visst har socialt kapital om man tar hänsyn till Internet. Jo, det är riktigt. Jag har många sociala kontakter via Internet och är en del av olika nätverk där mina kunskaper tas emot positivt. Att bara utgå ifrån en ort ter sig med andra ord missvisande när man bedömer det sociala kapitalet. Jag har över 100 besök i mitt hus (bloggen) varje dag. Hur många besök har du i ditt hem?

Kapitalet i olika grupper
Innan jag avslutar tillåter jag mig att generalisera lite över vissa grupper:

Den gamla adeln – ofta förvånansvärt mycket ekonomiskt kapital, men jag skulle vilja påstå att det sociala kapitalet är begränsat då de ofta inte vill eller behöver beblanda sig med vare sig politiker eller ekonomiska uppkomlingar inom näringslivet. Många inom den gamla överklassen vårdar dock ideal om gammeldags bildning medan andra har blivit moderna jordbrukare i storformat och låter herrgårdsbiblioteket förfalla.

Politiker – mycket socialt kapital, men saknar i regel både ekonomiskt och kulturellt kapital.

Företagsledare, chefer inom näringslivet – ofta mycket ekonomiskt kapital, samt riktat socialt kapital. Kulturellt kapital endast om det gynnar det ekonomiska kapitalet.

Rektorer och andra höga tjänstemän: kan nog ha alla kapitalsorterna, men i regel inte så mycket av varje att de kan räknas som överklass.

Konstnärer, musiker, författare etc – saknar ofta ekonomiskt kapital. Det kulturella kapitalet kommer bara till sin rätt i vissa kretsar.

Industriarbetare – i det gamla folkhemmet var det viktigt att arbetare genom hårt arbete skulle kunna få ett gott liv. Därför är det för många viktigt att kunna visa upp ett hyfsat ekonomiskt kapital, särskilt genom statusmarkörer som villa och fin bil. Det sociala kapitalet är också viktig gentemot liksinnade. Däremot avgränsar de sig ibland gentemot arbetslösa eftersom de ”inte arbetar och gör rätt för sig”.

Bönder – har ofta betydligt större ekonomiskt kapital än vad de vill erkänna. Myten att bönder saknar kulturellt kapital stämmer ofta, men inte alltid.

Ja, det här blev kanske mest en lek med ord. Förhoppningsvis har jag fångat något av verkligheten, även om man måste generalisera när det skall rymmas inom ett blogginlägg. Oavsett vilket kapital man har så hävdar jag att människovärdet är detsamma. Har man det med sig, så blir det andra lättare att hantera. Men visst är det kul, nästan lite uppkäftigt, att Bourdieu ger det kulturella kapitalet ett värde. "Jag har inte dina pengar eller ditt fina hus, men jag har läst Dostojevskij, kan diskutera svensk historia och analysera både franska och finska filosofer. Det är du som skall vara avundsjuk".