Du tillhör tydligen den kategori personer som aldrig låser om sig när de är hemma.
Har vid ett antal tillfällen påtalat dyligt för bekanta "låser ni inte om er" - vad sa du för något, blir svaret. De tittar då på en misstänksamt som man sagt något ytterst otäckt. Det verkar som att det är något fult med att låsa dörren när man är hemma, som att man försöker dölja att något skumt är försigkommande eller att man misstror omgivningen. Antar att det är en beteenderest från det gamla sk "hederliga" Sverige.
Själv har jag ju gjort dylikt några gånger(båtdynorna). Ytterligare vid ett tillfälle runt 1990 när ett antal invandrarbarn kastade sten på en gammal, sjuk och svag svensk man som satt på en bänk utanför det hus där din far bor. I dessa fall tycker jag att jag handlat helt rätt även om jag inte har stöd i svensk lag för detta handlande.
Ibland låst, ibland inte. När man har barn som springer ut och in är det osmidigt att ha det låst. När folk ibland har upptäckt att det är låst blir de i regel mycket förvånade. Du har nog rätt i att det är en rest från den tid då man sällan låste. Det kan förstås uppstå situationer där det minst dåliga alternativet är att gå in i ett hem. Men i de flesta fall borde det gå att ringa på dörren och ta snacket när personerna öppnar. I fallet båtdynorna gick ju inte det vad jag förstår. Du såg ju båtdynorna. Rent teoretiskt så hade nog tjuven kunnat anmäla dig för hemfridsbrott och egenmäktigt förfarande, men då hade han förstås fått en stöldanmälan emot sig.
Jag har aldrig hört talas om något liknande och undrar hur jag själv hade reagerat. Jag kan tänka mig att man kan bli så rädd eller chockad att man i panik tar till våld. Fast inte om man känner igen personen skulle jag tro. Och så är det nog skillnad på Mönsterås och Stockholm... här undrar jag om någon ens skulle våga titta på någon annans barn som skriker eller är argt.
4 kommentarer:
Du tillhör tydligen den kategori personer som aldrig låser om sig när de är hemma.
Har vid ett antal tillfällen påtalat dyligt för bekanta "låser ni inte om er" - vad sa du för något, blir svaret.
De tittar då på en misstänksamt som man sagt något ytterst otäckt.
Det verkar som att det är något fult med att låsa dörren när man är hemma, som att man försöker dölja att något skumt är försigkommande eller att man misstror omgivningen.
Antar att det är en beteenderest från det gamla sk "hederliga" Sverige.
Själv har jag ju gjort dylikt några gånger(båtdynorna). Ytterligare vid ett tillfälle runt 1990 när ett antal invandrarbarn kastade sten på en gammal, sjuk och svag svensk man som satt på en bänk utanför det hus där din far bor.
I dessa fall tycker jag att jag handlat helt rätt även om jag inte har stöd i svensk lag för detta handlande.
Ibland låst, ibland inte. När man har barn som springer ut och in är det osmidigt att ha det låst. När folk ibland har upptäckt att det är låst blir de i regel mycket förvånade. Du har nog rätt i att det är en rest från den tid då man sällan låste.
Det kan förstås uppstå situationer där det minst dåliga alternativet är att gå in i ett hem. Men i de flesta fall borde det gå att ringa på dörren och ta snacket när personerna öppnar. I fallet båtdynorna gick ju inte det vad jag förstår. Du såg ju båtdynorna. Rent teoretiskt så hade nog tjuven kunnat anmäla dig för hemfridsbrott och egenmäktigt förfarande, men då hade han förstås fått en stöldanmälan emot sig.
Fick Hilja en ursäkt också?
Jag har aldrig hört talas om något liknande och undrar hur jag själv hade reagerat. Jag kan tänka mig att man kan bli så rädd eller chockad att man i panik tar till våld. Fast inte om man känner igen personen skulle jag tro. Och så är det nog skillnad på Mönsterås och Stockholm... här undrar jag om någon ens skulle våga titta på någon annans barn som skriker eller är argt.
Vi stod ju bredvid varandra och jag uppfattade det som att båda omfattades av ursäkten. För egentligen blev ju Hilja mer utsatt än jag.
Skicka en kommentar