Offensiva Norge och passiva Sverige

Försening igen
Nu står det klart att det blir ännu en försening av vaccin till Sverige. Nästa vecka får Sverige knappt en halv miljon doser jämfört med den miljon vi hade blivit lovade. Sverige sitter som bekant i knäet på en utländsk vaccintillverkare. Hur kunde det bli så? Jo det är resultatet av en liberal, kraftlös och passiv statsmakt.

Passiva Sverige - offensiva Norge
Man kan inte undgå att notera en intressant skillnad mellan Sveriges och Norges smittskyddsenheter. I Sverige agerar man passivt och försöker tona ner hotet från exempelvis det muterade influensaviruset, samtidigt som man i princip bara delar ut Tamiflu till sjuka inom riskgrupperna. I Norge däremot har man en mer offensiv linje för att skydda sin befolkning. Man säger rakt ut att det muterade viruset är farligare eftersom det kan gå djupare ner i lungorna. Man uppmanar också alla sjuka att ta Tamiflu, som där är receptfritt.

Vill man spetsa till det lite kan man säga att myndigheterna i Norge är mer måna om sina medborgares liv. I Sverige är det mer hysch hysch och prioritering på att undvika panik och upprätta samhällsfunktionerna.

Olika mentaliteter och erfarenheter
Ytterst sett tror jag det handlar om olika mentaliteter. I Sverige lever vi fortfarande efter devisen att ”det händer inte här”. Trots några katastrofer de senaste årtiondena så har 200 år av fred skapat en känsla av att leva skyddat. Svenskarna har helt enkelt ingen vana att hantera svåra situationer. Klanterierna efter Palmemordet, misslyckandet efter Estoniakatastrofen och schabblet efter Tsunamin visar detta alldeles för tydligt.

De svenska myndigheterna tror helt enkelt inte att svenskarna är psykiskt starka nog att höra sanningen. I Norge, däremot, lever fortfarande minnet av andra världskriget kvar. De norska myndigheterna behandlar därför sitt folk som myndiga medborgare betrodda att agera förnuftigt även i krissituationer.

De svenska myndigheternas strategi gynnar kvällspressens sensationsjournalistik och mindre lustiga konspirationsteoretiker. Varför teg den svenska myndigheten om det muterade viruset, trots att man har känt till det redan sedan i somras?

Ingen vaccinfabrik
Vad gäller vaccineringen så är det förstås ändå en bedrift att vaccinera en hel befolkning. Ändå är det en skandal att Sverige aldrig beslutade om den där vaccinfabriken som diskuterades för några år sedan. 2010 skulle Sverige ha en egen vaccinfabrik, sades det. Men 2006 ändrade sig plötsligt alla partier.

En egen fabrik hade kanske inte gjort någon större skillnad just i år, men inför kommande år hade den onekligen varit utomordentlig bra att ha. Ska samma cirkus som i år med ideliga förseningar behöva upprepas år efter år? Konkurrensen om vaccin lär inte minska. Och att i det läget vara beroende av ett utländskt privat företag känns inte bra. Driftskostnaden för en svensk fabrik hade stannat på 40 miljoner kr om året. Ingen stor del av statsfinanserna direkt. Kan jämföras med försvaret som varje år kostar bortåt 40 MILJARDER.

Nyliberalismens seger
Men både socialdemokraterna och alliansen har motsatt sig en vaccinfabrik och satt sig i knät på privata utländska företag. Detta är minst sagt förunderligt då både socialdemokrater och konservativa alltid har ansett att en av statens uppgifter är att så långt möjligt beskydda medborgarnas liv. I själva verket är det nyliberalismens seger vi nu ser praktiseras. Svenska staten har överlåtit svenska folkets väl och ve till utländska privata intressen och marknadens cynism. Till detta bär alla partier skuld, även om folkhälsoministern har ett särskilt ansvar.
En av statens viktigaste uppgifter är att skydda sin befolkning från inre och yttre hot. Den svenska staten har lämnat ut den uppgiften på entreprenad till legoknektar. Sanslöst!