Var och en sin egen chefredaktör – för- och nackdelar med bloggmedia

Gammelmedia och bloggmedia
Ibland jämförs det man kallar gammelmedia (främst papperstidningar) med bloggmedia och andra sidor som har ambitionen att förmedla journalistik. Gammelmedia beskrivs ofta som konventionell, småtråkig, minimalistisk och professionell. Bloggjournalistiken är när den är som bäst djärvare, snabbare, personligare och utförligare med större fördjupningsmöjligheter. När den är som sämst är den ytlig och utan källkritik.

Jag skulle vilja lyfta fram tre journalistiska fält där jag tycker att bloggmedia fyller en viktig funktion. Avslutningsvis tar jag även upp några problem.

1. Bloggmedia och journalistikens demokratisering
Gammelmedia håller sig ofta till det politiskt korrekta och det förutsägbara. Svensk press domineras av ett fåtal ägare med likartad nyhetsvärdering och likartade vinklingar. Så brukar det låta. Ibland kan jag tycka att kritiken är något överdriven, men för att rädda denna artikels dramaturgi godkänner jag den bilden.

Bloggjournalistiken innebär en demokratiseringsprocess. Allt fler människor kan delta i nyhetsförmedlingen, framföra sina åsikter och bli en del av realtidsjournalistiken, kanske rent av sin egen chefredaktör. Medborgaren blir inte bara en passiv källa, utan en aktiv medskapare. Det betyder inte att jag rekommenderar Politiskt Inkorrekt eller andra enkelriktade sidor med låg pressetik. Nej, då tycker jag att Newsmill är betydligt mer intressant för debattklimatet, för att nu nämna en av de stora (där förstås Bonnier har ett finger med och där pengar spelar viss roll). Men även helt vanliga bloggar kan förmedla intressant journalistik. Det gäller bara att hitta dem.

2. Bloggmedia kan ge ökad kvalitet
Bloggen kan ofta ge fördjupningar och bakgrunder som gammelmedia inte alltid har utrymme eller tid för. Detta gäller kanske särskilt lokala nyheter där varje ort ofta har ett ytterst begränsat utrymme i papperstidningen. Det gäller också lokal idrott. Papperstidningarna kan inte ge de mindre klubbarna mycket utrymme. Vill man läsa utförliga referat och artiklar från de lägre divisionerna så är bloggarna överlägsna. När Mönsterås GoIF har spelat match så kan vem som helst gå in på min blogg och läsa ett utförligt matchreferat inom två timmar. Den som orkar vänta kan nästa dag läsa en mininotis i papperstidningen. Vidare kan jag ge andra GIF-fördjupningar som lokalpressen bara ger Kalmar FF och OAIK. Icke att förglömma är att en blogg ofta kan visa fler bilder än vad som får plats i en papperstidning, vilket kan vara trevligt vid exempelvis evenemang av olika slag.

3. Bloggmedia är friare
På gott och ont är bloggmedia ofta mer fri i förhållande till journalistikens gyllene regler än vad en vanlig tidningsjournalist kan vara. Låt mig ge bara två exempel.

Journalistik i realtid
Man brukar säga att man i möjligaste mån skall ha två oberoende källor för att kalla något bekräftat. Som bloggare känner jag mig friare. Jag nöjer mig ibland med en källa och ställer istället frågor – kan det vara så här, är det rimligt etc? Jag kan lätt uppdatera artikeln om jag får mer information från läsekretsen. På så sätt kan jag skriva ”hypotesartiklar” och så dras läsekretsen in i det journalistiska arbetet när de kompletterar eller rättar mina uppgifter. Journalistik i realtid med andra ord. Jag tycker man ska vara noga med källkritik, men känner samtidigt att jag inte alltid behöver vänta på den definitiva bekräftelsen alla gånger, utan kan låta flera bidra med information pö om pö. Detta kräver en helt annan slags metod och kanske mod än vanlig journalistik. Och så får man släppa lite på prestigen.

Personligare
Mitt andra exempel där bloggmedia ofta är friare gäller objektiviteten. En tidningsjournalist har kravet på sig att vara objektiv. Nu är han/hon förstås aldrig det ändå. Redan när journalisten bestämmer vad han/hon skall skriva om görs det en värdering. Journalister väljer bort en hel del som de inte anser har tillräckligt högt nyhetsvärde. Av de tips jag har gett till tidningar genom åren så skulle jag gissa att de använder sig av mindre än 10%. Nå, denna anmärkning till trots, så förväntas en tidning förmedla någon slags objektivitet. Som bloggare har jag en större frihet att kombinera nyhetsrapportering med egna synpunkter och värderingar. Man skulle kunna säga att jag kombinerar journalistens och ledarskribentens uppgifter.

Problem med bloggmedia
Självklart finns det också problem med bloggjournalistiken. Jag vill lyfta fram tre aspekter.

1. Man är ofta allt i allo.
Jessica Ritzén sammanfattar bra vad jag menar när hon skriver Det är svårt att vara journalist, debattredaktör, privatperson och sin egen chefredaktör på samma gång. Alla delar har fått stryka på foten. Inte minst min insats som fotograf med en mobiltelefon. Jag inser att vi behöver vara fler än en för att göra det riktigt bra. Men bloggjournalistik är något vi måste lära oss att hantera. Precis som vi lärde oss att använda mobiltelefonen. Det är en effektiv och smart medborgarjournalistisk metod som vi måste förvalta och utveckla. Inte spotta på.

2. Ideelt arbete
Bloggjournalisten jobbar ofta ideelt tidiga mornar, raster, luncher och kvällar. Tidningsjournalisten får betalt.

3. Friheten drivs till sin spets
Friheten drivs ibland för långt så att källkritik och pressetik får för litet utrymme.

Hur som helst - det är härligt att få prassla med en gammeldags tidning i favoritfåtöljen.