Förunderliga spökerier

Mormor och morfar
Trots att mina morföräldrar var trosvissa kristna så upplevde dom många förunderliga saker. De hade rötterna i det gamla bondesamhället där spöken och varsel ännu var en verklighet. Jag ska idag försöka sammanfatta deras och en del andra släktingars upplevelser. Mina morföräldrar, Stina och Jarl Karlsson, var båda födda i början av 1900-talet och avled vid 1990-talets början.

Ett spökhus på Öland
På 1930-talet var mormor och morfar statare på Öland där de bodde i ett riktigt spökhus. Den som störde dem var en död elak granne vid namn Fina. Mormor kunde vakna mitt i natten av att någon stekte fläsk i köket. Ibland vältes vattenspannet. Det knackade också på dörren, utan att det fanns någon där när man öppnade.

Osynlig kraft höll morfars ben
Även morfar upplevde en hel del på Öland. En gång när han skulle gå in var det en osynlig kraft som högg tag i hans ben så att han med nöd kunde släpa sig in. När han väl tog sig loss såg man ett grått nystan som rullade iväg.

Varsel
Morfar berättade också att han reds av maran. Han såg också varsel. En natt vaknade han av att det stod en dam bredvid sängen och svängde ett svart sorgflor över honom. Ungefär vid samma tid, fast på dagen, såg han ett liktåg som plötsligt försvann. Några dagar senare dog deras son Gösta.

Flyttlasset går
Spökerierna gjorde att de tvingades flytta från huset på Öland. De bodde sedan en liten tid i Rockneby och därefter vid Ekhults gård i Fliseryds socken. Men från 1940-talets mitt var de bosatta i Mjölerum några kilometer från Fliseryd där morfar fått arbete på Jungner. Det huset förblev de trogna.


Mormors och morfars hus i Mjölerum som det ser ut idag.

Huset skakade i Mjölerum
Även i Mjölerum spökade det, om än inte på samma nivå. Särskilt handlade det om knackningar i källaren och i väggarna. Ibland skakade hela huset. Man sade att det var ett barn som hade dödats och begravts vid husgrunden. Sedan man fyllde igen källaren försvann dessa spökerier.

Spökgris
Moster Lisa skall en gång ha sett en liten spökgris på köksbänken i Mjölerum.

Tant Edla
Hundra meter ifrån mormors och morfars hus bodde tant Edla i en ännu mindre stuga. På äldre dar hamnade tant Edla på sjukhus. En kväll fick mormor se Edla på vägen på väg mot sin stuga. Mormor blev glad och sa: - Hej Edla, är du hemma nu igen!? Edla svarade inte. Mormor fick senare veta att Edla dött på sjukhuset samma tid som hon visat sig på vägen.


Tant Edlas lilla hus i Mjölerum.

Tre knackningar i väggen
Mormor hörde tre knackningar i väggen när hennes mamma dog.

Grusgropen
Vid en grusgrop utanför Mjölerum vid vägen mot Fliseryd rasslade det alltid när man passerade och ibland kunde man höra en häst i galopp. Vissa hade även sett en vit häst. Jag har själv besökt platsen och hört rasslet, dock ingen häst.

Tant Anna
Även min mor har haft några upplevelser. Hos tant Edla bodde en tant vid namn Anna inneboende. När hon hade dött såg mamma henne stå i vrån vid Edlas hus.

Grå gubbe i Krokstorp
En sommarnatt såg hon en liten grå gubbe på ängen i närheten av brunnen vid stugan i Krokstorp.

Mormors röst i hallen
När mormor hade dött hörde min mor en röst i hallen som sa ”Det är mamma”. Moster Lisa hade upplevt samma fenomen.

Tant Sigrid
Min far har haft en konstig syn. Det var en natt i stugan i Krokstorp som han vaknade och fick se sin avlidna mamma Sigrid (egentligen fostermor) stå vid TV-n. Han satte sig upp, men hon stod kvar för att sedan långsamt försvinna.

Vättar i Ålemsskogen
Min morbror Gotthards fru Ingegärd såg vättar och pysslingar i skogen vid Ålem.

Min moster Verna har sett tomtar (vättar) som dansar.

Det får väl räcka så. Jag har inga kommentarer till det som mina släktingar har upplevt, men kan konstatera att berättelserna kom från mycket pålitliga personer.