Visar inlägg med etikett spökerier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spökerier. Visa alla inlägg

25 juli 2011

Mystik i Mönsterås IV - Spökerier och naturväsen vid Bergs gård

Mystik vid Bergs gård
Från Bergs gård i Mönsterås socken finns det en del historier som gör att området kan klassificeras som ett av de mera mystiska i bygden – förutom vanliga spökhistorier handlar det om sjöjungfrur och skogstippan.

Skogstippan  
Från Berg kommer en berättelse om skogstippan. En man satt i sin lilla eka och rodde i de små gölarna för att fånga fisk. En gång när han med sin åra plumsade i vattnet för att driva fiskarna mot nätet, mötte honom en underlig syn. Själva skogstippan kom emot honom. Hon var fin och grann att se på, men när hon vände sig om, märkte han att hon var ihålig, och när hon förstod att mannen hade sett hennes ihålighet gav hon upp ett skrik och försvann. Skogstippan kallas också för skogsrå, och förutom den ihåliga ryggen känns hon igen på sina ludna öron och en lång yvig svans. Framifrån lär hon dock alltså vara vacker. Skogstippan/rået sägs förföra oskyldiga män när de är ute i skogarna och arbetar eller bara vandrar, eller så kan hon också lura dem vilse.

Gäddan
Det berättas också att en man satt och fiskade vid gölen nära Bergs bro när han fick se en stor gädda i vattnet. Gäddan hade vid tidigare tillfällen fastnat i nätet, men alltid tagit sig loss. Men en gång var hela garnet försvunnet och fiskaren förstod att gäddan hade tagit det. Men nu kom alltså gäddan emot honom med nätet framför sig, skakade det och kastade det sedan ifrån sig, dök ner i vattnet och försvann. Det var ju ingen vanlig gädda, utan näcken eller sjöjungfrun.
 
Hästskjutsar i allén
Det hände också att man mörka kvällar kunde se en likkista stå i allén vid Bergs gård, när någon var död på gården eller därikring. Man kunde också höra skjutsar i allén. Det lär vara många som har hört dessa märkliga saker och dessutom sett hur vagnarna fortsatt ända upp till stalldörrarna. En nyfiken dräng följde en gång med ända fram till stalldörrarna, vilket han fick ångra då han fick en örfil som han aldrig glömde.



Bergs gård (inringat) ligger några kilometer nordväst om Mönsterås.

28 maj 2011

Mystik i Mönsterås III – Kanons eld på Björnö

På Björnö har det funnits ett spökligt fenomen som kallas Kanons eld. Det förefaller ha varit som mest synligt kring sekelskiftet 1900, även om det väl aldrig helt försvunnit.  Namnet kommer därav att den förste som såg fenomenet hette Kanon och bodde vid Björnö Malm.

Den spöklika synen bestod av en flackande eld. De som såg fenomenet beskrev det som om en osynlig gestalt burit en brinnande lykta, som guppade i takt med en gående människa. Elden gick alltid i samma riktning på en skogsstig.
Inte bara Kanon såg elden. En höstmorgon när ett par män åkte hästskjuts till Mönsterås fick de se en eldstod som flammade mitt i deras väg. När de kom nära försvann elden.

2 januari 2010

Förunderliga spökerier

Mormor och morfar
Trots att mina morföräldrar var trosvissa kristna så upplevde dom många förunderliga saker. De hade rötterna i det gamla bondesamhället där spöken och varsel ännu var en verklighet. Jag ska idag försöka sammanfatta deras och en del andra släktingars upplevelser. Mina morföräldrar, Stina och Jarl Karlsson, var båda födda i början av 1900-talet och avled vid 1990-talets början.

Ett spökhus på Öland
På 1930-talet var mormor och morfar statare på Öland där de bodde i ett riktigt spökhus. Den som störde dem var en död elak granne vid namn Fina. Mormor kunde vakna mitt i natten av att någon stekte fläsk i köket. Ibland vältes vattenspannet. Det knackade också på dörren, utan att det fanns någon där när man öppnade.

Osynlig kraft höll morfars ben
Även morfar upplevde en hel del på Öland. En gång när han skulle gå in var det en osynlig kraft som högg tag i hans ben så att han med nöd kunde släpa sig in. När han väl tog sig loss såg man ett grått nystan som rullade iväg.

Varsel
Morfar berättade också att han reds av maran. Han såg också varsel. En natt vaknade han av att det stod en dam bredvid sängen och svängde ett svart sorgflor över honom. Ungefär vid samma tid, fast på dagen, såg han ett liktåg som plötsligt försvann. Några dagar senare dog deras son Gösta.

Flyttlasset går
Spökerierna gjorde att de tvingades flytta från huset på Öland. De bodde sedan en liten tid i Rockneby och därefter vid Ekhults gård i Fliseryds socken. Men från 1940-talets mitt var de bosatta i Mjölerum några kilometer från Fliseryd där morfar fått arbete på Jungner. Det huset förblev de trogna.


Mormors och morfars hus i Mjölerum som det ser ut idag.

Huset skakade i Mjölerum
Även i Mjölerum spökade det, om än inte på samma nivå. Särskilt handlade det om knackningar i källaren och i väggarna. Ibland skakade hela huset. Man sade att det var ett barn som hade dödats och begravts vid husgrunden. Sedan man fyllde igen källaren försvann dessa spökerier.

Spökgris
Moster Lisa skall en gång ha sett en liten spökgris på köksbänken i Mjölerum.

Tant Edla
Hundra meter ifrån mormors och morfars hus bodde tant Edla i en ännu mindre stuga. På äldre dar hamnade tant Edla på sjukhus. En kväll fick mormor se Edla på vägen på väg mot sin stuga. Mormor blev glad och sa: - Hej Edla, är du hemma nu igen!? Edla svarade inte. Mormor fick senare veta att Edla dött på sjukhuset samma tid som hon visat sig på vägen.


Tant Edlas lilla hus i Mjölerum.

Tre knackningar i väggen
Mormor hörde tre knackningar i väggen när hennes mamma dog.

Grusgropen
Vid en grusgrop utanför Mjölerum vid vägen mot Fliseryd rasslade det alltid när man passerade och ibland kunde man höra en häst i galopp. Vissa hade även sett en vit häst. Jag har själv besökt platsen och hört rasslet, dock ingen häst.

Tant Anna
Även min mor har haft några upplevelser. Hos tant Edla bodde en tant vid namn Anna inneboende. När hon hade dött såg mamma henne stå i vrån vid Edlas hus.

Grå gubbe i Krokstorp
En sommarnatt såg hon en liten grå gubbe på ängen i närheten av brunnen vid stugan i Krokstorp.

Mormors röst i hallen
När mormor hade dött hörde min mor en röst i hallen som sa ”Det är mamma”. Moster Lisa hade upplevt samma fenomen.

Tant Sigrid
Min far har haft en konstig syn. Det var en natt i stugan i Krokstorp som han vaknade och fick se sin avlidna mamma Sigrid (egentligen fostermor) stå vid TV-n. Han satte sig upp, men hon stod kvar för att sedan långsamt försvinna.

Vättar i Ålemsskogen
Min morbror Gotthards fru Ingegärd såg vättar och pysslingar i skogen vid Ålem.

Min moster Verna har sett tomtar (vättar) som dansar.

Det får väl räcka så. Jag har inga kommentarer till det som mina släktingar har upplevt, men kan konstatera att berättelserna kom från mycket pålitliga personer.