Spökerier på Elgerumsgården - Herta Axelsson berättar

Tidigare i år berättade jag om ett hemskt mord som begicks på Elgerumsgården i Mönsterås 1916 när Axel Dahlström högg ihjäl sin hustru med en yxa. Därefter har det ryktats att herr Axel spökar på gården. Idag återger jag två av dessa spökhistorier.

Mannen försvann ner i jorden
1939 kom Herta Axelsson till Elgerumsgården som arrendatorhustru. Samma år klockan 11 på kvällen dagen före midsommarafton var hon ensam på gården och höll på med att baka ostkaka. Plötsligt började trädgårdsmästarns hund att skälla och yla på verandan. Herta såg då en vit skepnad stå nere i trädgården. Det var en gammal man under ett päronträd. Hunden fortsatte yla och gnälla. En kvart stod fru Axelsson och tittade. Därefter blev det en ljus ring kring mannen och han försvann ner i jorden.

Väskan
Efter några år grävde trädgårdsmästaren Verner Karlsson i trädgården. Verner kom efter en stund in i köket och sade: ”Jag har hittat Dahlströms väska”. Väskan hade hittats exakt på den plats där spöket hade visat sig för Herta. Väskan var sönderfrätt, endast järnstativet och handtaget fanns kvar.

Mannen i uniformen
I oktober 1974 vaknade fru Axelsson mitt i natten och såg en högrest man i dörröppningen mellan sovrummet och köket. Han var klädd i gröngrå uniform med slag och baskerliknande mössa med uppvikta kanter. Han såg mycket vänlig ut och smålog. Han stod alldeles stilla i flera minuter. Plötsligt vände han helt om åt höger sida och gick ut genom köket och försvann.

Dessa berättelser berättades av Herta Axelsson för Aja Lönnbom som skrev ner historierna i oktober 1974. Herta Axelsson skall ha varit en mycket synsk kvinna.

Antikrundan på söndag
Apropå Elgerumsgården, som ju idag utgör centrum för Stranda Hembygdsförening, så kommer en antikrunda att gå av stapeln där på söndag den 20 juni kl 10.00-15.00. Medverkar gör bland andra TV-kändisarna Jan Beckman, Peter Pluntky.

Ny artikelserie om "Brott och straff".
Missa inte heller den nya artikelserie som jag påbörjar senare i veckan. Temat blir ”brott och straff” med artiklar om tingshuset i Mönsterås, avrättningsplatsen på Kuggås, brott i Mönsteråsbygden mm. Jag har ju redan skrivit om en del mord och dråp, men nu gräver jag fram ännu mer. Håll utkik framåt söndag då jag börjar med en artikel om gamla tingshuset.

Förunderliga spökerier

Mormor och morfar
Trots att mina morföräldrar var trosvissa kristna så upplevde dom många förunderliga saker. De hade rötterna i det gamla bondesamhället där spöken och varsel ännu var en verklighet. Jag ska idag försöka sammanfatta deras och en del andra släktingars upplevelser. Mina morföräldrar, Stina och Jarl Karlsson, var båda födda i början av 1900-talet och avled vid 1990-talets början.

Ett spökhus på Öland
På 1930-talet var mormor och morfar statare på Öland där de bodde i ett riktigt spökhus. Den som störde dem var en död elak granne vid namn Fina. Mormor kunde vakna mitt i natten av att någon stekte fläsk i köket. Ibland vältes vattenspannet. Det knackade också på dörren, utan att det fanns någon där när man öppnade.

Osynlig kraft höll morfars ben
Även morfar upplevde en hel del på Öland. En gång när han skulle gå in var det en osynlig kraft som högg tag i hans ben så att han med nöd kunde släpa sig in. När han väl tog sig loss såg man ett grått nystan som rullade iväg.

Varsel
Morfar berättade också att han reds av maran. Han såg också varsel. En natt vaknade han av att det stod en dam bredvid sängen och svängde ett svart sorgflor över honom. Ungefär vid samma tid, fast på dagen, såg han ett liktåg som plötsligt försvann. Några dagar senare dog deras son Gösta.

Flyttlasset går
Spökerierna gjorde att de tvingades flytta från huset på Öland. De bodde sedan en liten tid i Rockneby och därefter vid Ekhults gård i Fliseryds socken. Men från 1940-talets mitt var de bosatta i Mjölerum några kilometer från Fliseryd där morfar fått arbete på Jungner. Det huset förblev de trogna.


Mormors och morfars hus i Mjölerum som det ser ut idag.

Huset skakade i Mjölerum
Även i Mjölerum spökade det, om än inte på samma nivå. Särskilt handlade det om knackningar i källaren och i väggarna. Ibland skakade hela huset. Man sade att det var ett barn som hade dödats och begravts vid husgrunden. Sedan man fyllde igen källaren försvann dessa spökerier.

Spökgris
Moster Lisa skall en gång ha sett en liten spökgris på köksbänken i Mjölerum.

Tant Edla
Hundra meter ifrån mormors och morfars hus bodde tant Edla i en ännu mindre stuga. På äldre dar hamnade tant Edla på sjukhus. En kväll fick mormor se Edla på vägen på väg mot sin stuga. Mormor blev glad och sa: - Hej Edla, är du hemma nu igen!? Edla svarade inte. Mormor fick senare veta att Edla dött på sjukhuset samma tid som hon visat sig på vägen.


Tant Edlas lilla hus i Mjölerum.

Tre knackningar i väggen
Mormor hörde tre knackningar i väggen när hennes mamma dog.

Grusgropen
Vid en grusgrop utanför Mjölerum vid vägen mot Fliseryd rasslade det alltid när man passerade och ibland kunde man höra en häst i galopp. Vissa hade även sett en vit häst. Jag har själv besökt platsen och hört rasslet, dock ingen häst.

Tant Anna
Även min mor har haft några upplevelser. Hos tant Edla bodde en tant vid namn Anna inneboende. När hon hade dött såg mamma henne stå i vrån vid Edlas hus.

Grå gubbe i Krokstorp
En sommarnatt såg hon en liten grå gubbe på ängen i närheten av brunnen vid stugan i Krokstorp.

Mormors röst i hallen
När mormor hade dött hörde min mor en röst i hallen som sa ”Det är mamma”. Moster Lisa hade upplevt samma fenomen.

Tant Sigrid
Min far har haft en konstig syn. Det var en natt i stugan i Krokstorp som han vaknade och fick se sin avlidna mamma Sigrid (egentligen fostermor) stå vid TV-n. Han satte sig upp, men hon stod kvar för att sedan långsamt försvinna.

Vättar i Ålemsskogen
Min morbror Gotthards fru Ingegärd såg vättar och pysslingar i skogen vid Ålem.

Min moster Verna har sett tomtar (vättar) som dansar.

Det får väl räcka så. Jag har inga kommentarer till det som mina släktingar har upplevt, men kan konstatera att berättelserna kom från mycket pålitliga personer.

De mördade barnen spökar än vid Riskastet

Rishögen ligger på den plats där barnen enligt sägnen blev dräpta. Fotot från ikväll.

En historia om hungersnöd och barnamord
Intill gamla Oskarshamnsvägen mellan Forsa och Emsfors ligger en hög med gran- eller tallris. Alltid färskt. Så har det varit så länge någon kan minnas. Sägnen för oss tillbaka till en tid av hungersnöd, en tid av vrede och dråp. Barnamord.

Tre hungriga pojkar på jakt efter något att äta
Tre pojkar i tioårsåldern, kanske bara två, hade skickats ut av sina föräldrar för att tigga mat. Det var kring jul och landet var svårt plågat av hungernöd efter år av missväxt. Vissa påstår att det var vid 1700-talets slut. Andra, jag också, tror att det hände på 1640-talet då det var svåra missväxtår.

Enligt 1700-talsversionen kom pojkarna från ett torp vid Forsalid, dock inte båtsmanstorpet. I 1600-talsframställningen kom två av pojkarna från torpet Nybo (rivet torp vid Forsa), och den tredje från backstugan Hällan (eventuellt avses torpet Hällen som ligger nedanför berget Kevershäll).

I sin jakt på mat kom barnen till en gård där de fick en rund brödkaka av husmor. Enligt 1700-talsberättelsen fick de brödet vid Karlshammar (avstyckning från Fågelsjö), nära Emsfors, eller vid Fågelsjö. Enligt 1600-talsberättelsen handlade det om Bergs gård.

Mördade av husbonden på vägen hem
På vägen hem trillade pojkarna med brödet i glädje för maten de fått. Enligt en av 1700-talsversionerna mötte de då en baron som kom ridandes. Mannen blev så arg när han såg att de lekte med brödet att han slog ihjäl dem, grävde ned dem och lade en rishög över dem.

I den andra 1700-talsversionen var det bonden från Fågelsjö de mötte. Han hade varit i Mönsterås och supit när han mötte barnen. Väl hemkommen fick han veta att det var hustrun som gett brödkakorna. Han blev då ursinnig, kastade sig upp på en häst, red ifatt pojkarna och dräpte dem; två direkt och en lite längre bort i skogen. Som ett straff för sin illgärning skall Fågelsjö gård sedan dess ha drabbats av två bränder.

I 1600-talsversionen är det befallningsmannen vid Berg som berusad rider ifatt pojkarna och slår ihjäl dem. Historien förtäljer att befallningsmannen avhystes från Berg samma dag och att han drabbades av motgångar och olyckor resten av sitt liv.

Barnen spökar vid Riskastet
Det sägs att barnen spökar vid Riskastet. De som vet berättar att den som går förbi utan att kasta ris kan få höra barnskri. På 1960-talet skall två damer ha passerat Riskastet. Den ena började då ropa på barnen som emellertid inte visade sig. Hon blev dock genast sjuk och hade svårt att ta sig från platsen. Det berättas också om två arbetskamrater på väg hem från Emsfors som fick se två lysande ögon i mörkret vid riskastet. Det visade sig dock vara två glödande kol. Det var förr populärt att tända eld vid riskastet och det var resterna av en sådan man hade sett.

Ska man tro på sägnen?
Ska man tro på en sägen av det här slaget? Franska historiker har visat att det ofta finns en kärna av sanning bakom historier av den här karaktären. Dels säger den något om de villkor som fattiga människor levde under i det gamla bondesamhället. Det är inte heller en slump att mördaren är en välbärgad man och offren fattiga barn. I en tid när man kanske inte kunde kritisera människor från högre samhällsgrupper öppet, kunde en sägen av det här slaget vara ett sätt att kanalisera sin vrede.

Men inte bara det. Det kan faktiskt ha gått till ungefär som sägnen berättar. Jag är förundrad över att ingen har tagit reda på det. Mönsterås socken har ju bevarade dödsböcker från 1600-talet och framåt, och då borde man kunna se om tre pojkar dör ungefär samtidigt. Vidare kan man ju kontrollera de platser som omnämns i mantalslängder och dylikt för att om möjligt se om man kan finna några ledtrådar där.

Hur som helst. Historien är ytterst fascinerande och i vår familj har vi traditionen att besöka Riskastet varje valborgskväll efter att alla eldar har slocknat. Jag ska inte berätta vad jag såg där senast.

Källor och lästips
En artikel i Oskarshamnsnyheterna 25/10 1968. Okänd författare.

En artikel i okänd tidning. Författare: Karin Johansson.

En artikel i okänd tidning/bok. Okänd författare.

Ortnamnsregistret, Kalmar län.

Exempel på fransk mentalitetshistoria: Den heliga vinthunden-Sankt Guinefort, helgon och hund av Schmitt, Jean Claude, Författarförlaget, 1985.