Två flickor brändes inne när folkskolan brann i Mönsterås 1917. Klicka för större format.
Mönsterås folkskola
Där Centralskolan idag ligger fanns förr ett stort trähus – Mönsterås folkskola - som hade flyttats dit i början av 1870-talet. Tidigare hade den kombinerade skolan och fattighuset legat mitt på torget ungefär där dagens pump ligger.
På detta gamla foto ser vi folkskolan som låg där dagens Centralskola ligger. Huset till vänster är Missionskyrkan såsom det såg ut då. Det lilla avlånga huset bakom skolan tror jag var fattighus fram till 1908.
Två skolflickor brändes inne
Den 26 april 1917 lades skolhuset i aska genom en fruktansvärd brand. Två skolflickor, Jane och Ruth, båda åtta år, brändes inne. Först trodde man att även en pojke hade omkommit eftersom han först inte kunde återfinnas. Men det visade sig att han inte hade vågat gå hem av rädsla för vad föräldrarna skulle säga då han hade förlorat sina skor i branden.
Ett bevarat tidsdokument
Ett bevarat papper nedtecknat av Edvard Thornér direkt efter branden visar vilken dramatik som utspelade sig vid skolan. Barnen synes ha befunnit sig på övervåningen när branden började. På lappen står alla barnen namngivna och i marginalen berättas hur de tog sig ut.
"hoppade i gatan, fångades i en rock"
Först namnges de 15 barn som ”sprungo nedför trappan”. Därefter står 11 barn som ”hoppade i gatan, fångades i en rock av Thornér och ()lexin”. Därefter nämns två flickor som tagit sig ut på baksidan mottagna av Engstrand. Tre barn hade tagit sig ut ”på stegen”.
Ruth och Jane blev kvar
Ruth och Jane blev kvar i huset. Pojken Erik Johansson sa att han hade hört Jane säga till Ruth att hon skulle gå efter kappan. – Då följer jag med, hade Ruth då svarat.
Nedan visas det bevarade tidsdokumentet
Mönsterås klätt i sorg
Vid begravningen var hela Mönsterås klätt i sorg inför de två små vita kistorna. Kyrkan var fullsatt. Efter stunden i kyrkan bars kistorna till nya kyrkogården ledsagat av täta människomassor.
Obefintlig brandsäkerhet
Efteråt riktades stark kritik mot skolans bristfälliga brandsäkerhet som i själva verket var helt obefintlig. Några påminde om att man inget lärt av branden i Forsa 1894 då 12 barn brändes inne. För att förhindra liknande tragedier i framtiden så blev de andra skolorna i kommunen utrustade med repstegar och andra stegar för att underlätta en snabb utrymning.
1963 gjorde Arvid Källström denna skulptur till minne av de innebrända skolflickorna.
Handlingarna om branden återfinns i Stranda Hembygdsförenings arkiv. Fotot på skulpturen har jag tagit.
8 kommentarer:
Notera ansiktet som träder fram i röken på översta bilden.
Menar du den obehagliga stora dödskallen i rökens övre del och mittenparti, eller den lilla flickan med ljust hår till höger i röken?
Gick tre skolår på Centralskolan från 1962-65, aldrig att det annordnades brandövningar eller ens att det informerades om utrymmningsvägar i händelse av brand.
De ansvariga, politiker, brandförsvar och lärare resonerade kanske så att den nya skolbyggnaden var så pass brandsäker att det var en onödighet med brandsäkerhtesinfo/övningar.
Märkligt vad trögskallade samhällets s.k. elit var och är när det gäller säkerhetsarbete/tänk.
Ja jag tycker mig också se fler ansikten.Utöver det stora i mitten.
Bert: Är inte förvånad. När jag gick på Mölstad fanns ju dörrar och utgångar lite överallt, och det var på bottenplan. Men på Parkskolan där flera lektioner var på andra våningen fick vi aldrig någon information.
Det finns två ansikten avbildade på bilden. Deras ansikten visar sig. Vad man inte vet är om detta är en varning att två flickor fanns kvar eller om det redan var försent att rädda dem när bilden togs? Men avläsa i rök har man gjort i alla tider.....Indianerna var de stora experterna
Hej,
Jag blev lite förvånad över detta inslag. Varför? Jo, Edvard Thornér var min farfar och jag hade inte hört tals om denna händelse tidigare. Farfar var rektor för skolan och jag kan tänka mig att detta måste ha tagit honom väldigt hårt.
Jag har många utklipp från tidningen Barometern där farfars artiklar var publicerade.
MEN jag har också hyllningar/sånger till några personer i Mönsterås som mina farföräldrar umgicks med. Jag skulle väldigt gärna komma i kontakt med anhöriga till dem det gäller. Kan jag på något viss göra en efterlysning här i Mösteråsbloggen?
Hej Kerstin!
Det går bra. Jag kan ge din efterlysning ett eget nytt inlägg om så önskas.
Skicka en kommentar