Den goda välviljans förtryck

Vi väntade på förtrycket utifrån
Under andra världskriget väntade vi på att Hitler och nazismen skulle ta över Sverige. Det blev inte så. Vi kom undan. Sedan gick vi och väntade på den sovjetiska invasionen i närmare 40 år. Den kom inte den heller. Nu går många och väntar på terrorattacker från militanta muslimer.

Den goda välviljans förtryck
Kanske är det dumt att gå och vänta på sådant. Kanske bär det demokratiska samhället fröet till sitt eget förtryck när den goda välviljan skall genomföras.

Myten om framsteget
I Västvärlden styrs vi ännu mycket av föreställningen att allt successivt utvecklas till det bättre, den sk framstegstanken. Det är bland annat därför vi har så svårt att hantera kriser och tillbakagångar. Man tänker sig att människan pö om pö frigör sig från förlegade föreställningar, att människan mognar och blir bättre och mer vidsynt med århundradena. Ibland skyller man på religionernas inflytande när man vill förklara forna tiders elände. Detta trots att 1900-talet är det värsta århundradet någonsin vad gäller krig och förtryck. Och bakom det mesta stod människor inspirerade av två sekulariserade ideologier – nazismen och kommunismen, inte någon religion. Vår tid upplever också världshistoriens värsta av människan åsamkade klimat- och miljöförstöring. Dessaa tankar utvecklar min favoritfilosof Georg Henrik von Wright i boken Myten om framsteget (1993), som är väl värd en läsning.

Raseri och ohederliga argument
Men framstegstänkandet biter sig kvar och stäms av mot det som just nu råkar vara politiskt korrekt. Ytterst få vill se vilka trender och tillfälliga nycker som ligger bakom de idéer som svenska folket idag bombarderas med. Alla som inte vill omfatta de välvilliga reformerna utsätts för ett sanslöst raseri där de ohederliga argumenten duggar tätt. Inte så konstigt kanske att det då blir våldsamheter när nazitokar eller fega vänsterslynglar i ansiktsmasker tar över gatorna. Många mer välartikulerade har ju redan markerat att de som tänker självständigt inte behöver bemötas med respekt.

Högerkristen fanatiker, homofob, konservativ fossil och kommunistjävel
Tycker man att allt människoliv har samma värde och att ett foster är en människa med rätt att leva, ja då är man plötsligt en sk högerkristen fanatiker. Likaså om man skulle råka drista sig att tycka att äktenskapet bör vara enbart för en man och en kvinna. Då är man plötsligt homofob. Spelar ingen roll vad man säger och hur man argumenterar. Anser man att familjer själva ska få bestämma hur man vill ta hand om sina barn, så är man plötsligt en förstockad konservativ fossil. Och om man tycker att det är helt ok att rika Lidingöbor ska betala mer i skatt just för att de är rika och därmed är förpliktigade att dela med sig av sitt överflöd till mindre bemedlade, ja då är man en kommunistjävel.

Ja, man kan ge hur många exempel som helst där någon slags allmän god välvilja skall tryckas på folket uppifrån – ofta utifrån kvasifeministiska genusteorier eller liberalekonomisk ”vetenskap” som det just nu är hippt att ägna sig åt för att göra karriär.

Jag röstar blankt
Jag kommer därför aldrig att rösta på partier som vill få mig att tycka och tänka ”rätt” eller som över mitt och frugans huvud försöker bestämma hur vi vill dela föräldraledigheten i jämställdhetens namn. Därtill har jag för stort frihetsbehov. Det utesluter alltså alla de partier som ingår i det röd-gröna blocket. Å andra sidan tar det lika mycket emot att rösta borgerligt. De har tyvärr ingen utvecklad känsla för samhällets gemensamma sociala ansvar som brukade ta sig uttryck i välfärdssamhället. Så…vad göra? För mig finns bara ett alternativ i höstens riksdagsval. Jag röstar blankt. Därför att jag är förbannad.