Vem var mannen?
Vem är mannen på bilden som besökte Mönsterås under tre veckor våren 1968? Vilket var hans uppdrag? Vart gick egentligen de över 200 mönsteråsare som lämnade sina kontor för att hämta en "blankett"? Vilka var "försäljarna" som kom på besök i många hem under kvällstid? Och varför sjukskrev sig några av dem som hade samtalat med "försäljarna"? Varför fanns Dagens Nyheter på plats?
Ny artikelserie
Idag påbörjar jag en artikelserie om en serie händelser som skakade Mönsterås i grunden på 1960-talet. Det är också historien om framgång och fartblindhet, om välvilja som går fel, om fall och upprättelse. Men låt oss börja berättelsen i efterkrigstidens Mönsterås. Det är dit man måste gå för att förstå vad som sedermera skulle komma att ske.
En slumrande idyll
Mönsterås hade egentligen sett sina bästa dagar. Storhetstiden som sjöfarts- och handelsort var sedan länge förbi. Skeppsredarnas och segelfartygens tidevarv var bara avlägsna minnen. 1900-talet hade mest präglats av misslyckade järnvägsprojekt och orealistiska stadsdrömmar, skoningslöst stoppade av ekonomiska tillkortakommanden och en restriktiv statsmakt. Mönsterås var efter andra världskriget en slumrande liten idyll som levde sitt eget liv. Bortanför Storgatan låg bara åkrar och ängar. Visst fanns här en och annan liten industri, men på det stora hela hade Mönsterås inte tagit till sig den moderna samhällsomvandlingen.
Mönsteråsutställningen
Politikerna insåg att något behövde göras och anammade efterkrigstidens trend att visa upp sin ort i en utställning för industri och hantverk. Den 22 juni 1946 öppnades Mönsteråsutställningen som kom att pågå i två veckor. Evenemanget lockade storpublik och betraktades som en stor succé. Förutom att industrifolk fick upp ögonen för Mönsteråsbygdens möjligheter så brukar man säga att idén till Oknö som semesterparadis föddes där.
Bild från Mönsteråsutställningen 1946.
Viktor O Lund anställs som kommunalkamrer
Den driftige dalmasen Viktor O Lund anställdes som kommunalkamrer 1948.
1948 var det dags för Mönsterås att rekrytera en person till den nyinrättade tjänsten som kommunalkamrer (kommunens högste ekonomiske tjänsteman). Valet föll på en 29 årig dalmas vid namn Viktor O Lund. Innan han kom till Mönsterås hade han jobbat som stadsbokhållare i Köping. Dessförinnan verkar han ha varit kyrkoskrivare i Ludvika. I alla fall anges han vara det 1946 när Mönsterås kommun köper en handbok i folkbokföringsförordningen som Lund hade skrivit.
Hjulen börjar snurra
Lund gav genast prov på en driftighet och entusiasm utöver det vanliga. Att tillskriva det ungdomlig iver vore nog fel. Det verkar snarare ha varit ett personlighetsdrag som förstärktes med åren och de inledande framgångarna.
Viktor Lund tog genast initiativ för att marknadsföra Mönsterås och var drivande i en rad kommunala projekt. Om man vill göra en lång historia kort så kan man utan överdrift påstå att Viktor Lund var den enskilt viktigaste personen bakom Mönsterås expansion efter andra världskriget. Det var under hans tid som det Mönsterås vi idag tar för givet skapades. Utvecklingen var så snabb och omfattande att Mönsterås uppmärksammades både i riksmedia och utomlands.
Nästan alla områden berördes. På fritidsområdet kan nämnas stugbyn Oknö och den nya idrottsplatsen som båda invigdes 1950. Därefter följde industrietableringar som Stece 1951 och Mönsterås bruk 1957. I runda tal handlade det om 40 nya industrier under en 20-årsperiod. Nya industrier medförde en befolkningsökning på närmare 2000 personer bara under 1950-talet. Inflyttningen krävde nya moderna hyresbostäder som bygdes på gamla åkrar och ängar vid Pionjären, Åsevad, Ljungnäs, Älgerum och Mölstad. Med detta följde nya vatten- och avloppssystem, nya skolor, sjukhem, ja det mesta som tillhörde det moderna folkhemmet.
Oknö stugby invigdes 1950 och var då unik i Sverige.
Här ser vi de nybyggda hyreshusen vid Industrigatan som stod färdiga 1958.
Den nybyggda Mölstadskolan vid 1960-talets början.
I så gott som alla dessa framgångsprojekt hade Viktor Lund ett finger med i spelet. Många gånger var det han som hade lockat industrierna hit och via sin position som ordförande i Mönsterås Bostäder var han drivkraften bakom den förda bostadspolitiken.
Mönsterås framgångar berodde förstås inte bara på Viktor Lund utan det var en kombination av tur (efterkrigstidens högkonjunktur och gynnsamt geografiskt läge) och strategisk skicklighet.
Byggen för 40 miljoner och därutöver 35 miljoner
Under 20 år byggde kommunen bostäder för 40 miljoner och investerade 35 miljoner i industrier och kommunala anläggningar - enorma summor vid denna tid. Industrierna lockades hit genom kommunala borgensåtaganden och billig mark i hård konkurrens med andra kommuner.
Expansionens baksida
Expansionen hade även baksidor. Den moderna tidens intåg gjordes inte alltid med känsla för historiska miljöer. Viktor Lunds planer på en modern Storgata medförde att gamla hus revs, vilket ledde till en del protester. 1962 skrev en lokaltidningsskribent bland annat följande ord apropå rivningarna: ”De gamla pittoreska träkåkskvarteren är för stadsplanerarna slum, men för hembygdsvännerna idyll.” Alla var uppenbarligen inte helt nöjda med kommunalkamrer Lunds framfart.
Storslagna stadsplaner
Viktor O Lund synes inte ha haft några gränser för sina visioner. I hans värld skulle Mönsterås bli en storstad, där Kalmar och Oskarshamn var förorter. Om Lund hade fått som han ville hade Mönsterås blivit stad vid årsskiftet 1962/1963. Men eftersom inte tillräckligt många i fullmäktige var positiva till förslaget, så skickades aldrig någon ansökan om stadsrättigheter. Detta var säkert en stor besvikelse för Lund som redan hade börjat planera för hur firandet skulle gå till. Nu blev det istället en något avslagen fest där man uppmärksammade att Mönsterås varit egen köping i 100 år.
Elaka tungor sa att Viktor Lund hade tänkt sig att bli borgmästare i den blivande storstaden Mönsterås. Men på det stora hela var Viktor Lund mycket omtyckt i Mönsterås. Han var omvittnat trevlig, ville väl och hade gett Mönsterås ett guldkantat rykte i hela landet. Människor var stolta när de sa att de kom från Mönsterås.
Exotiska planer - flygplats, travbana och ölandsbro
Några av Lunds mest exotiska planer genomfördes aldrig, utan stoppades av kommunfullmäktige. Någon flygplats på åkrarna vid Nynäs fick således aldrig Mönsterås. Inte heller någon travbana vid Torp. Och någon lyxrestaurang med veranda mot Mönsteråsviken blev det aldrig vid Oknöström. Inte heller något lyxhotell bakom Pingstkyrkan. Och ingen folkpark vid Nynäs. Det fanns också planer på att riva hela torget för att där uppföra ett toppmodernt varuhus med underjordiskt garage, men inte heller det fick Lund något gehör för. En av de mer osannolika planerna var en bro mellan Mönsterås eller Timmernabben och Borgholm. Men visst hade det varit trevligt om Ölandsbron hade hamnat här istället för Kalmar.
Så här tänkte man sig att restaurangen vid Oknöström skulle se ut.
Tjänsteman med befogenheter
Politikerna verkar ha gett tjänstemannen Viktor Lund befogenheter utöver det vanliga i en demokrati. Ibland fick fullmäktige fatta de nödvändiga besluten efter att Viktor Lund redan hade påbörjat ett projekt utan återvändo. Lund var nämligen ingen vän av byråkratiska turer och långdragna utredningar. Hur kunde kommunen acceptera detta förfarande? Förmodligen för att Lunds initiativ visade sig vara framgångsrika. Och det som var bra för Mönsterås, var också bra för politikerna.
Växtvärk och orosmoln
Viktor Lunds makt växte i takt med Mönsterås expansion. Omkring 1961/1962 befordras han och får titeln kommunaldirektör. Det fanns nog en och annan som började undra om Lund inte hade fått för mycket makt. Och var inte de storslagna projekten ytterst riskfyllda? Tänk om de kostade mer än de smakade? Hade man verkligen långtidsplanerat investeringarna?
Men har man väl fått upp hastigheten är det lätt att bli fartblind. Nya kostsamma projekt påbörjades utan närmare reflektioner. Faktum är att kommunens ekonomiska situation började bli allt mer prekär vid 1960-talets början. Den kommunala kassan började sina. Några skattehöjningar hade man egentligen inte gjort, och därmed var man hänvisade till den vanskliga lånemarknaden. Så vad gör man om man sitter i ett korthus som när som helst riskerar att rasa? Mönsterås hade som bekant en man med handlingskraft nog att agera, en man som inte tyckte om att invänta demokratins byråkratiska kvarnar.
Läs den spännande fortsättningen i nästa artikel som kommer inom några dagar.
Källor för artikelserien
Artiklar i Barometern/OT 1946-1970.
Irene Lundquists artikelserie om epoken Viktor Lund i Barometern/OT sommaren 1986?
Kommunala protokoll, Mönsterås Kommun.
Egna vykort och bilder.
Samtal med Viktor Lund, 91 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar