”Du får vara utan mat” – dags att ta itu med problemen på Socialförvaltningen i Mönsterås

Vilken människosyn präglar Socialförvaltningen?
Historierna är många om hur man blir bemött om man tvingas söka hjälp på socialkontoret i Mönsterås, och den sista tiden har det inkommit flera anmälningar om kränkande behandling. Sammantaget får man intrycket att det inte handlar om vissa enstaka missnöjda. Problemen verkar gå djupare och handla om vilken människosyn som genomsyrar förvaltningen. Och då är det allvarligt. (Se exempelvis den här artikeln i Barometern/OT)

"Du får vara utan mat"
Jag har själv pratat med ett par personer som har varit i behov av hjälp. En kvinna var helt utan mat och sökte hjälp för sig själv och sin dotter. Efter många turer fick mamman låna lite matpengar av socialen eftersom hon har en minderårig dotter. När mamman då frågade om inte hon också var värd mat så svarade personalen mycket snäsigt: "Du, du får vara utan mat!!!"

En annan kvinna som ansökte om bidrag fick sitt bistånd beviljat med orden: "Så nu blir det kanske lite grädde på moset."

Samma kvinna fick en gång höra: "Nu ska du inte tro att det blir lika lätt att få bidrag här som förut. Nu har vi en annan regering."

Ny anmälan
Så sent som idag kunde man i Östran läsa om en anonym anmälare som skall ha hört en chef ryta till en underordnad: ”var du tvungen att betala ut bara för att han hotade att ta livet av sig.”

Anmälan gjordes av en stödperson som råkade befinna sig inom hörhåll när orden sades och skickades även till kommunalrådet Roland Åkesson. Ska anmälningar av det här slaget behöva skickas även till kommunalrådet? Borde inte förvaltningarna kunna reda ut det här själva? Jo, egentligen, men någonstans går en gräns där politikerna måste gripa in. Tjänstemännen på förvaltningarna ska trots allt göra som vi kommuninvånare har bestämt via våra förtroendevalda politiker.

"känner inte igen"
IFO-chefen Cecilia Brauer har nu haft ett möte med sina anställda som inte känner igen de uttryck som anmälaren återgav.

Uttrycket ”känner inte igen” känner dock jag igen. Det fick jag höra när jag gjorde en anmälan om missförhållanden på Åshaga. Personalen ”kände inte igen” de ord som jag återgav att de hade sagt i ett specifikt sammanhang. Jag börjar tro att man har satt det i system; ett lagom luddigt och intetsägande uttryck som gör att man kommer undan och framställer anmälaren som en lögnare eller socialt missanpassad rättshaverist.

"Var inte så säker..."
Faktum är att jag själv drabbades en gång i min ungdom när jag behövde söka ekonomiskt bistånd några månader i en skarv mellan två skolor. Eftersom mitt behov delvis inföll under sommartid fick jag träffa både ordinarie personal och en vikarie. Den unga vikarien var oerhört trevlig och skötte allt professionellt. När jag däremot träffade ordinarie personal försökte hon först ge mig dåligt samvete för att jag inte lyckats ordna sommarjobb. När sedan sommaren tog slut hittade de ett par smulor i den lägenhet de hade hjälpt mig att hyra ett par månader. Jag befann mig då redan i Växjö och kunde inte åka hem direkt och ta bort smulorna. Då fick jag ett brev från Socialförvaltningen i Mönsterås där det stod att ”Var inte så säker på att vi kommer att vara lika tillmötesgående och hjälpa dig nästa gång du behöver hjälp.”

Sanslöst! Som väl är har jag aldrig mer behövt deras hjälp därefter. Men för dom som behöver hjälp idag är det viktigt att man nu tar itu med de grundläggande problem som verkar finnas. Politikerna behöver få insyn, så att inte tjänstemännen kan sopa under mattan och komma undan med ”vi känner inte igen oss i det”.

Det finns säkert många duktiga, humana, professionella på socialförvaltningen i Mönsterås. Men det som har kommit fram är tillräckligt för att man ändå måste ta itu med detta.

"Mönsterås - kommunen med den mest positiva attityden till företagande!", kunde jag idag läsa i en skrytannons från kommunen. Nu väntar vi på en annan annons - "Mönsterås - kommunen med den mest positiva attityden till människor i behov av hjälp!".