Sjuk man får vänta 30-60 minuter på hjälp vid toalettbesök
Hur lång tid är det rimligt att behöva vänta på hjälp från hemtjänsten vid toalettbesök? En sjuk man som bor hemma i Mönsterås får ibland vänta 30-60 minuter innan hjälpen kommer.
Den sjuka mannen kan ta sig till toaletten själv, men behöver sedan hjälp med hygienen. Därför ska han enligt avtal trycka på larmknappen vid toalettbesök. Ibland har han tur och då kommer hemtjänstpersonalen efter en kvart. Men ofta får han sitta på toalettstolen och vänta en halvtimma, ja även upp till en timma. Detta kan knappast betraktas som mänsklig värdighet.
Servering
Man kan också fundera på om rutinerna vid lunchleveranserna lever upp till mänsklig värdighet. Lunchen kommer i en inplastad förpackning som bara ställs fram. Endast den som uttryckligen ber om det får sin mat serverad på en tallrik. Djur må man låta äta från paket och plastbunkar, men människor borde i grundkonceptet få sin mat serverad på porslin. Det är inget man ska behöva be extra om.
Organisations- och resursproblem
Nu vill jag inte anklaga hemtjänstpersonalen som säkert gör sitt jobb så gott de kan utifrån de omständigheter som råder. Det här är i första hand ett organisationsproblem som bottnar i ett resursproblem, vilket i sin tur kan spåras till socialförvaltningens ledning och ytterst sett ansvariga politiker som inte vill tillskjuta de medel som behövs till detta område. Skamligt för en kommun som varje år går med över 30 miljoner plus i kassan. Undrar förresten hur många miljoner den där skrytskylten kostade som står utmed E22:an. Om de pengarna istället hade satsats inom hemtjänsten så hade kanske den sjuke gamle mannen bara behövt sitta och titta in i toalettväggen 10 minuter istället för 30 eller 60 minuter.
Välkommen till verklighetens Mönsterås!
Visar inlägg med etikett Socialförvaltningen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Socialförvaltningen. Visa alla inlägg
16 september 2010
Dags att sätta stopp för mörkläggningen – ny öppenhet behövs
Tendensen att mörka
Vid flera tillfällen det senaste året har jag belyst Mönsterås Kommuns tendens att mörka problem – det gäller särskilt inom Socialförvaltningen. Jag har bland annat redogjort för den personalbrist som jag uppmärksammade när jag jobbade som städare på Åshaga, och hur kommunen på alla nivåer försökte tona ner och mörka min anmälan. Först när Socialstyrelsen gjorde en oanmäld inspektion och uppdagade allvarlig personalbrist på Åshaga, så tog man problemet på allvar, även om kommunen även denna gång hänvisade till bristande rutiner och vägrade sätta in ny personal.
Ny mörkläggning
Idag uppmärksammar Barometern/OT ett nytt fall av kommunal mörkläggning inom Socialtjänsten. Kritiken från personalen inom hemsjukvården mot topptjänstemän och politiker är mycket skarp. En politiker skall till och med ha hänvisat till att det är valår som en förklaring till att problemen mörkas.
"Mörka-kultur"
Jag har i tidigare artiklar försökt analysera vad denna ”mörka -kultur” kan bero på. En viktig delförklaring tror jag är Centerpartiets ambitioner att måla upp en perfekt bild av Mönsterås. Då kan det bli så att förvaltningar blundar för de problem som finns och tar itu med dem alldeles för sent.
En ny era av öppenhet
En ny politisk ledning i Mönsterås skulle kunna påbörja en ny era av öppenhet och kreativitet. En röst på Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti är en röst för ökad demokrati och öppenhet på de kommunala arbetsplatserna.
Vid flera tillfällen det senaste året har jag belyst Mönsterås Kommuns tendens att mörka problem – det gäller särskilt inom Socialförvaltningen. Jag har bland annat redogjort för den personalbrist som jag uppmärksammade när jag jobbade som städare på Åshaga, och hur kommunen på alla nivåer försökte tona ner och mörka min anmälan. Först när Socialstyrelsen gjorde en oanmäld inspektion och uppdagade allvarlig personalbrist på Åshaga, så tog man problemet på allvar, även om kommunen även denna gång hänvisade till bristande rutiner och vägrade sätta in ny personal.
Ny mörkläggning
Idag uppmärksammar Barometern/OT ett nytt fall av kommunal mörkläggning inom Socialtjänsten. Kritiken från personalen inom hemsjukvården mot topptjänstemän och politiker är mycket skarp. En politiker skall till och med ha hänvisat till att det är valår som en förklaring till att problemen mörkas.
"Mörka-kultur"
Jag har i tidigare artiklar försökt analysera vad denna ”mörka -kultur” kan bero på. En viktig delförklaring tror jag är Centerpartiets ambitioner att måla upp en perfekt bild av Mönsterås. Då kan det bli så att förvaltningar blundar för de problem som finns och tar itu med dem alldeles för sent.
En ny era av öppenhet
En ny politisk ledning i Mönsterås skulle kunna påbörja en ny era av öppenhet och kreativitet. En röst på Mönsterås Demokratiska Trygghetsparti är en röst för ökad demokrati och öppenhet på de kommunala arbetsplatserna.
8 juni 2010
Nog är det förunderligt....
Noterar att Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) har besökt Äldreomsorgen och Åshaga i Mönsterås med anledning av att hon vågade reagera på de fakta om personalbrist på Åshaga som framkom när Socialstyrelsen gjorde ett oanmält besök. Noterar också att hon står kvar vid sina synpunkter. Bra.
Nog är det förunderligt att ingen först trodde på mig när jag gjorde min Lex Sarahanmälan om sena frukostar och personalbrist på Åshaga våren 2009. Istället mörkades personalbristen i en internutredning. Först när Socialstyrelsen konstaterar samma sak, så börjar det hända saker. Så länge det bara var jag som sa ifrån, så kunde man förstås hänvisa till att det är ju bara den där allmänt besvärlige J Nilsson igen. Inte utan att det kändes lite som Kafkaland. Men när Socialstyrelsen ger utlåtande så kan man inte smita undan.
Noterar att även sjuksköterskorna har reagerat mot hur kommunen sköter detta. Läs det senaste om deras synpunkter här. Östran säger att "Sköterskorna kritiserar även ledningen för brist på öppenhet och för att skapa en arbetsmiljö där de anställda är rädda för att säga vad de tycker."
Känns bra att ljuset äntligen har börja lysa upp det fördolda inom Mönsterås äldreomsorg. För de äldres skull.
Nog är det förunderligt att ingen först trodde på mig när jag gjorde min Lex Sarahanmälan om sena frukostar och personalbrist på Åshaga våren 2009. Istället mörkades personalbristen i en internutredning. Först när Socialstyrelsen konstaterar samma sak, så börjar det hända saker. Så länge det bara var jag som sa ifrån, så kunde man förstås hänvisa till att det är ju bara den där allmänt besvärlige J Nilsson igen. Inte utan att det kändes lite som Kafkaland. Men när Socialstyrelsen ger utlåtande så kan man inte smita undan.
Noterar att även sjuksköterskorna har reagerat mot hur kommunen sköter detta. Läs det senaste om deras synpunkter här. Östran säger att "Sköterskorna kritiserar även ledningen för brist på öppenhet och för att skapa en arbetsmiljö där de anställda är rädda för att säga vad de tycker."
Känns bra att ljuset äntligen har börja lysa upp det fördolda inom Mönsterås äldreomsorg. För de äldres skull.
26 maj 2010
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) skäms å kommunens vägnar - om personalbristen inom äldreomsorgen
Socialförvaltningen mörkade sanningen om personalbristen
Som jag tidigare har rapporterat gjorde jag förra året en Lex Sarah-anmälan gentemot ett äldreboende i Mönsterås, eftersom uppenbar personalbrist medförde att de äldre vissa dagar fick frukost först framåt 11.00. När Socialförvaltningen sedan utredde sig själva mörkades personalbristen och man påstod istället att jag inte hade fått tillräckligt med information om rutinerna. Detta trots att även personalen till mig underströk att de vid flera tillfällen begärt in mer personal från sin chef. Läs här.
Socialstyrelsens kritik efter oanmält besök
Igår kunde Barometern/OT och jag rapportera att ett oanmält besök från Socialstyrelsen visade just på personalbrist. Även om det är bedrövligt i sig, så kändes det skönt att få stöd från en myndighet.
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) säger ifrån
Nu ger sig även KD-politikern Chatrine Pålsson Ahlgren in i debatten, och hon är uppenbart arg över situationen. Hon säger till och med att hon tycker det är pinsamt och att hon skäms å kommunens vägnar. Bra Chatrine! Är det någon som som är insatt i dessa frågor så är det hon, och jag tror också att hon kan få politiker och chefer att lyssna.
Utöver Socialstyrelsens slutsats så har hon nämligen själv hört från både personal och anhöriga att det är personalbrist. Cheferna däremot har hävdat att det är åtgärdat. Så var alltså inte fallet.
Bilden börjar klarna
Jag tycker att bilden börjar klarna nu. Det finns en klyfta mellan det cheferna säger och visar utåt, och det som personal och anhöriga säger. Det är bra att sanningen nu börjar sippra ut. Först då kan man påbörja förändringsarbetet.
Dags att påbörja konkret förändringsarbete
Att vara mellanchef är ingen lätt uppgift. Man är pressad från två håll. Kommunen kommer med tuffa budgetkrav uppifrån, samtidigt som personal, boende och anhöriga med rätta förväntar sig de nödvändiga resurserna. Men den utsatta situationen är ingen ursäkt för att mörka läget. Nu är det dags för både politiker och chefer att se över situationen och göra om budgetarbetet för denna del och hitta långsiktiga välfinansierade lösningar.
Som jag tidigare har rapporterat gjorde jag förra året en Lex Sarah-anmälan gentemot ett äldreboende i Mönsterås, eftersom uppenbar personalbrist medförde att de äldre vissa dagar fick frukost först framåt 11.00. När Socialförvaltningen sedan utredde sig själva mörkades personalbristen och man påstod istället att jag inte hade fått tillräckligt med information om rutinerna. Detta trots att även personalen till mig underströk att de vid flera tillfällen begärt in mer personal från sin chef. Läs här.
Socialstyrelsens kritik efter oanmält besök
Igår kunde Barometern/OT och jag rapportera att ett oanmält besök från Socialstyrelsen visade just på personalbrist. Även om det är bedrövligt i sig, så kändes det skönt att få stöd från en myndighet.
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) säger ifrån
Nu ger sig även KD-politikern Chatrine Pålsson Ahlgren in i debatten, och hon är uppenbart arg över situationen. Hon säger till och med att hon tycker det är pinsamt och att hon skäms å kommunens vägnar. Bra Chatrine! Är det någon som som är insatt i dessa frågor så är det hon, och jag tror också att hon kan få politiker och chefer att lyssna.
Utöver Socialstyrelsens slutsats så har hon nämligen själv hört från både personal och anhöriga att det är personalbrist. Cheferna däremot har hävdat att det är åtgärdat. Så var alltså inte fallet.
Bilden börjar klarna
Jag tycker att bilden börjar klarna nu. Det finns en klyfta mellan det cheferna säger och visar utåt, och det som personal och anhöriga säger. Det är bra att sanningen nu börjar sippra ut. Först då kan man påbörja förändringsarbetet.
Dags att påbörja konkret förändringsarbete
Att vara mellanchef är ingen lätt uppgift. Man är pressad från två håll. Kommunen kommer med tuffa budgetkrav uppifrån, samtidigt som personal, boende och anhöriga med rätta förväntar sig de nödvändiga resurserna. Men den utsatta situationen är ingen ursäkt för att mörka läget. Nu är det dags för både politiker och chefer att se över situationen och göra om budgetarbetet för denna del och hitta långsiktiga välfinansierade lösningar.
25 maj 2010
För lite personal på äldreboendet, säger Socialstyrelsen
Äldreboendet utredde sig själv
Som jag tidigare har rapporterat så gjorde jag förra året en Lex Sarah-anmälan mot ett äldreboende i Mönsterås, beroende på att hela avdelningar vissa dagar inte fick frukost förrän framåt 11.00, samt att en kvinna inte fick hjälp i tid. När jag pratade med personalen hänvisade de till personalbrist. När socialförvaltningen utredde sig själv påstod man att de äldre fick frukost när de ville. Inte ett ord om personalbrist. Läs här.
Oanmäld inspektion visade på brister
Idag berättar Barometern/OT om en oanmäld inspektion från Socialstyrelsen på ett äldreboende i Mönsterås kommun. Inspektionen visade att bemanningen var alldeles för liten för att tillgodose de äldres behov den kväll undersökningen gjordes. Detta är en brist som föranleder kritik och åtgärder, enligt Socialstyrelsen. Vidare framgår att omvårdnadspersonalen inte alltid får stöd från sjuksköterska i medicinska frågor. Även den aspekten ingick i min Lex Sarah-anmälan.
Utmärkt med oanmälda inspektioner
Detta visar att jag har varit inne på rätt spår med min anmälan. Låt vara att detta avsåg kvällstid. Utmärkt med oanmälda inspektioner. Då hinner inte cheferna manipulera med fakta, utan verkligheten framträder som den är.
Som jag tidigare har rapporterat så gjorde jag förra året en Lex Sarah-anmälan mot ett äldreboende i Mönsterås, beroende på att hela avdelningar vissa dagar inte fick frukost förrän framåt 11.00, samt att en kvinna inte fick hjälp i tid. När jag pratade med personalen hänvisade de till personalbrist. När socialförvaltningen utredde sig själv påstod man att de äldre fick frukost när de ville. Inte ett ord om personalbrist. Läs här.
Oanmäld inspektion visade på brister
Idag berättar Barometern/OT om en oanmäld inspektion från Socialstyrelsen på ett äldreboende i Mönsterås kommun. Inspektionen visade att bemanningen var alldeles för liten för att tillgodose de äldres behov den kväll undersökningen gjordes. Detta är en brist som föranleder kritik och åtgärder, enligt Socialstyrelsen. Vidare framgår att omvårdnadspersonalen inte alltid får stöd från sjuksköterska i medicinska frågor. Även den aspekten ingick i min Lex Sarah-anmälan.
Utmärkt med oanmälda inspektioner
Detta visar att jag har varit inne på rätt spår med min anmälan. Låt vara att detta avsåg kvällstid. Utmärkt med oanmälda inspektioner. Då hinner inte cheferna manipulera med fakta, utan verkligheten framträder som den är.
20 maj 2010
Socialförvaltningen utredde sig själv och mörkade sanningen
Lex Sara-anmälan
Vinter/våren gjorde jag en anmälan angående missförhållanden på Åshaga (Lex Sara 37/2009). En del av anmälan avsåg att de boende vissa dagar inte hade kommit upp och fått frukost vid 10.30-11.00- tiden. När jag pratade med personalen om detta så sa dom ganska så förtvivlade att de hade personalbrist och att de flera gånger hade påtalat detta för sin chef, utan åtgärd.
Jag begärde ut handlingarna
För några veckor sedan följde jag upp min anmälan och i svaret framgick att de gamla själva bestämde när de gick upp och fick frukost. Frågan som då infinner sig är om socialförvaltningen menar att de gamla hade denna frihet när jag städade på Åshaga vintern/våren 2009, och att alla vissa dagar valde att äta frukost kl 11.00, eller om det är en förbättring som har införts som en konsekvens av min anmälan. För att få svar på frågan begärde jag ut alla handlingar i ärendet.
Idag kom handlingarna och det är två häpnadsväckande förhållanden som jag måste ta upp.
1. Socialförvaltningen utredde sig själv
Utredningen om missförhållandena på Åshaga gjordes av Åshagas egen enhetschef, som sedan rapporterade till socialchefen, vilken i sin tur gav svar till socialnämnden. Man har alltså utrett sig själv, vilket förstås ökar riskerna för manipulerade svar eftersom både enhetschefen och socialchefen har intresse av att visa upp en fin fasad.
2. Mörkar sanningen
I den interna utredningen från enhetschefen påstår man att jag inte kände till att de gamla fick gå upp och äta när de ville, och att de ibland fick stanna kvar länge på rummen om de sovit dåligt på natten eller dylikt. Underförstått skulle jag alltså ha missförstått hela situationen. Någon personalbrist nämns inte överhuvudtaget.
Nu är det emellertid så att jag mycket tydligt minns hur personalen för mig förklarade de sena frukostarna med personalbrist. Jag minns också den uppgivna tonen när de sa att de flera gånger försökt påtala detta för sin chef, utan att få gehör. Socialförvaltningen far helt enkelt med uppenbar osanning för att mörka problemet. Jag måste tillstå att jag är chockad över att man så fräckt vågar framföra en osanning. Socialnämnden verkar å sin sida ha nöjt sig med detta svar.
Anmälan medförde alltså ingen förbättring
Konsekvensen av min anmälan blev alltså ingen förbättring för de boende. Socialförvaltningen vände på problemet så att det framstod som att en städare inte fått tillräckligt med information. Så istället för att ta itu med personalbristproblemet så ska man i framtiden bara informera nya städare om att de gamla får gå upp när de vill.
Skrämmande
Det är skrämmande att se hur en Lex Sara-anmälan till socialnämnden bara leder till en intern utredning, där de som är kritiserade utreder sig själva. Än mer skrämmande är att man inte heller beskriver det verkliga problemet – personalbrist – utan skyller på bristande information till städaren.
Läs även här.
Vinter/våren gjorde jag en anmälan angående missförhållanden på Åshaga (Lex Sara 37/2009). En del av anmälan avsåg att de boende vissa dagar inte hade kommit upp och fått frukost vid 10.30-11.00- tiden. När jag pratade med personalen om detta så sa dom ganska så förtvivlade att de hade personalbrist och att de flera gånger hade påtalat detta för sin chef, utan åtgärd.
Jag begärde ut handlingarna
För några veckor sedan följde jag upp min anmälan och i svaret framgick att de gamla själva bestämde när de gick upp och fick frukost. Frågan som då infinner sig är om socialförvaltningen menar att de gamla hade denna frihet när jag städade på Åshaga vintern/våren 2009, och att alla vissa dagar valde att äta frukost kl 11.00, eller om det är en förbättring som har införts som en konsekvens av min anmälan. För att få svar på frågan begärde jag ut alla handlingar i ärendet.
Idag kom handlingarna och det är två häpnadsväckande förhållanden som jag måste ta upp.
1. Socialförvaltningen utredde sig själv
Utredningen om missförhållandena på Åshaga gjordes av Åshagas egen enhetschef, som sedan rapporterade till socialchefen, vilken i sin tur gav svar till socialnämnden. Man har alltså utrett sig själv, vilket förstås ökar riskerna för manipulerade svar eftersom både enhetschefen och socialchefen har intresse av att visa upp en fin fasad.
2. Mörkar sanningen
I den interna utredningen från enhetschefen påstår man att jag inte kände till att de gamla fick gå upp och äta när de ville, och att de ibland fick stanna kvar länge på rummen om de sovit dåligt på natten eller dylikt. Underförstått skulle jag alltså ha missförstått hela situationen. Någon personalbrist nämns inte överhuvudtaget.
Nu är det emellertid så att jag mycket tydligt minns hur personalen för mig förklarade de sena frukostarna med personalbrist. Jag minns också den uppgivna tonen när de sa att de flera gånger försökt påtala detta för sin chef, utan att få gehör. Socialförvaltningen far helt enkelt med uppenbar osanning för att mörka problemet. Jag måste tillstå att jag är chockad över att man så fräckt vågar framföra en osanning. Socialnämnden verkar å sin sida ha nöjt sig med detta svar.
Anmälan medförde alltså ingen förbättring
Konsekvensen av min anmälan blev alltså ingen förbättring för de boende. Socialförvaltningen vände på problemet så att det framstod som att en städare inte fått tillräckligt med information. Så istället för att ta itu med personalbristproblemet så ska man i framtiden bara informera nya städare om att de gamla får gå upp när de vill.
Skrämmande
Det är skrämmande att se hur en Lex Sara-anmälan till socialnämnden bara leder till en intern utredning, där de som är kritiserade utreder sig själva. Än mer skrämmande är att man inte heller beskriver det verkliga problemet – personalbrist – utan skyller på bristande information till städaren.
Läs även här.
”Du får vara utan mat” – dags att ta itu med problemen på Socialförvaltningen i Mönsterås
Vilken människosyn präglar Socialförvaltningen?
Historierna är många om hur man blir bemött om man tvingas söka hjälp på socialkontoret i Mönsterås, och den sista tiden har det inkommit flera anmälningar om kränkande behandling. Sammantaget får man intrycket att det inte handlar om vissa enstaka missnöjda. Problemen verkar gå djupare och handla om vilken människosyn som genomsyrar förvaltningen. Och då är det allvarligt. (Se exempelvis den här artikeln i Barometern/OT)
"Du får vara utan mat"
Jag har själv pratat med ett par personer som har varit i behov av hjälp. En kvinna var helt utan mat och sökte hjälp för sig själv och sin dotter. Efter många turer fick mamman låna lite matpengar av socialen eftersom hon har en minderårig dotter. När mamman då frågade om inte hon också var värd mat så svarade personalen mycket snäsigt: "Du, du får vara utan mat!!!"
En annan kvinna som ansökte om bidrag fick sitt bistånd beviljat med orden: "Så nu blir det kanske lite grädde på moset."
Samma kvinna fick en gång höra: "Nu ska du inte tro att det blir lika lätt att få bidrag här som förut. Nu har vi en annan regering."
Ny anmälan
Så sent som idag kunde man i Östran läsa om en anonym anmälare som skall ha hört en chef ryta till en underordnad: ”var du tvungen att betala ut bara för att han hotade att ta livet av sig.”
Anmälan gjordes av en stödperson som råkade befinna sig inom hörhåll när orden sades och skickades även till kommunalrådet Roland Åkesson. Ska anmälningar av det här slaget behöva skickas även till kommunalrådet? Borde inte förvaltningarna kunna reda ut det här själva? Jo, egentligen, men någonstans går en gräns där politikerna måste gripa in. Tjänstemännen på förvaltningarna ska trots allt göra som vi kommuninvånare har bestämt via våra förtroendevalda politiker.
"känner inte igen"
IFO-chefen Cecilia Brauer har nu haft ett möte med sina anställda som inte känner igen de uttryck som anmälaren återgav.
Uttrycket ”känner inte igen” känner dock jag igen. Det fick jag höra när jag gjorde en anmälan om missförhållanden på Åshaga. Personalen ”kände inte igen” de ord som jag återgav att de hade sagt i ett specifikt sammanhang. Jag börjar tro att man har satt det i system; ett lagom luddigt och intetsägande uttryck som gör att man kommer undan och framställer anmälaren som en lögnare eller socialt missanpassad rättshaverist.
"Var inte så säker..."
Faktum är att jag själv drabbades en gång i min ungdom när jag behövde söka ekonomiskt bistånd några månader i en skarv mellan två skolor. Eftersom mitt behov delvis inföll under sommartid fick jag träffa både ordinarie personal och en vikarie. Den unga vikarien var oerhört trevlig och skötte allt professionellt. När jag däremot träffade ordinarie personal försökte hon först ge mig dåligt samvete för att jag inte lyckats ordna sommarjobb. När sedan sommaren tog slut hittade de ett par smulor i den lägenhet de hade hjälpt mig att hyra ett par månader. Jag befann mig då redan i Växjö och kunde inte åka hem direkt och ta bort smulorna. Då fick jag ett brev från Socialförvaltningen i Mönsterås där det stod att ”Var inte så säker på att vi kommer att vara lika tillmötesgående och hjälpa dig nästa gång du behöver hjälp.”
Sanslöst! Som väl är har jag aldrig mer behövt deras hjälp därefter. Men för dom som behöver hjälp idag är det viktigt att man nu tar itu med de grundläggande problem som verkar finnas. Politikerna behöver få insyn, så att inte tjänstemännen kan sopa under mattan och komma undan med ”vi känner inte igen oss i det”.
Det finns säkert många duktiga, humana, professionella på socialförvaltningen i Mönsterås. Men det som har kommit fram är tillräckligt för att man ändå måste ta itu med detta.
"Mönsterås - kommunen med den mest positiva attityden till företagande!", kunde jag idag läsa i en skrytannons från kommunen. Nu väntar vi på en annan annons - "Mönsterås - kommunen med den mest positiva attityden till människor i behov av hjälp!".
Historierna är många om hur man blir bemött om man tvingas söka hjälp på socialkontoret i Mönsterås, och den sista tiden har det inkommit flera anmälningar om kränkande behandling. Sammantaget får man intrycket att det inte handlar om vissa enstaka missnöjda. Problemen verkar gå djupare och handla om vilken människosyn som genomsyrar förvaltningen. Och då är det allvarligt. (Se exempelvis den här artikeln i Barometern/OT)
"Du får vara utan mat"
Jag har själv pratat med ett par personer som har varit i behov av hjälp. En kvinna var helt utan mat och sökte hjälp för sig själv och sin dotter. Efter många turer fick mamman låna lite matpengar av socialen eftersom hon har en minderårig dotter. När mamman då frågade om inte hon också var värd mat så svarade personalen mycket snäsigt: "Du, du får vara utan mat!!!"
En annan kvinna som ansökte om bidrag fick sitt bistånd beviljat med orden: "Så nu blir det kanske lite grädde på moset."
Samma kvinna fick en gång höra: "Nu ska du inte tro att det blir lika lätt att få bidrag här som förut. Nu har vi en annan regering."
Ny anmälan
Så sent som idag kunde man i Östran läsa om en anonym anmälare som skall ha hört en chef ryta till en underordnad: ”var du tvungen att betala ut bara för att han hotade att ta livet av sig.”
Anmälan gjordes av en stödperson som råkade befinna sig inom hörhåll när orden sades och skickades även till kommunalrådet Roland Åkesson. Ska anmälningar av det här slaget behöva skickas även till kommunalrådet? Borde inte förvaltningarna kunna reda ut det här själva? Jo, egentligen, men någonstans går en gräns där politikerna måste gripa in. Tjänstemännen på förvaltningarna ska trots allt göra som vi kommuninvånare har bestämt via våra förtroendevalda politiker.
"känner inte igen"
IFO-chefen Cecilia Brauer har nu haft ett möte med sina anställda som inte känner igen de uttryck som anmälaren återgav.
Uttrycket ”känner inte igen” känner dock jag igen. Det fick jag höra när jag gjorde en anmälan om missförhållanden på Åshaga. Personalen ”kände inte igen” de ord som jag återgav att de hade sagt i ett specifikt sammanhang. Jag börjar tro att man har satt det i system; ett lagom luddigt och intetsägande uttryck som gör att man kommer undan och framställer anmälaren som en lögnare eller socialt missanpassad rättshaverist.
"Var inte så säker..."
Faktum är att jag själv drabbades en gång i min ungdom när jag behövde söka ekonomiskt bistånd några månader i en skarv mellan två skolor. Eftersom mitt behov delvis inföll under sommartid fick jag träffa både ordinarie personal och en vikarie. Den unga vikarien var oerhört trevlig och skötte allt professionellt. När jag däremot träffade ordinarie personal försökte hon först ge mig dåligt samvete för att jag inte lyckats ordna sommarjobb. När sedan sommaren tog slut hittade de ett par smulor i den lägenhet de hade hjälpt mig att hyra ett par månader. Jag befann mig då redan i Växjö och kunde inte åka hem direkt och ta bort smulorna. Då fick jag ett brev från Socialförvaltningen i Mönsterås där det stod att ”Var inte så säker på att vi kommer att vara lika tillmötesgående och hjälpa dig nästa gång du behöver hjälp.”
Sanslöst! Som väl är har jag aldrig mer behövt deras hjälp därefter. Men för dom som behöver hjälp idag är det viktigt att man nu tar itu med de grundläggande problem som verkar finnas. Politikerna behöver få insyn, så att inte tjänstemännen kan sopa under mattan och komma undan med ”vi känner inte igen oss i det”.
Det finns säkert många duktiga, humana, professionella på socialförvaltningen i Mönsterås. Men det som har kommit fram är tillräckligt för att man ändå måste ta itu med detta.
"Mönsterås - kommunen med den mest positiva attityden till företagande!", kunde jag idag läsa i en skrytannons från kommunen. Nu väntar vi på en annan annons - "Mönsterås - kommunen med den mest positiva attityden till människor i behov av hjälp!".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
