Den 29 september 1739 dog i Mönsterås församling "Een tiggare-gåsse som war osnäll".
Prästens kommentar
Av en ren slump råkade jag få syn på notisen i Mönsterås dödsbok från 1739. Det är svårt att inte fundera på prästens kommentar till den döde pojken. Återspeglade den bara tidens syn på tiggeri och lösdriveri? Eller ger den en antydan om att pojken dog genom våld för att han inte var snäll? Osnäll betydde vid den här tiden inte bara elak, utan kunde också betyda "vansinnig" i betydelsen sinnessjuk eller "oläraktig". I vilken betydelse prästen använde ordet undandrar sig en säker bedömning. I vanliga fall skrev prästen även in den dödes föräldrar, i alla fall fadern. Så gjordes inte här, vilket kan betyda att familjen flyttade ofta.
Koppling till Riskastet?
Notisen får mig att tänka på Riskastet på vägen mellan Forsa och Emsfors där två eller tre barn en gång skall ha dräpts av en elak husbonde efter att de hade varit och tiggt mat på en gård i trakten (läs mer här) Kan dödsnotisen om tiggaregossen utgöra den verkliga historiska bakgrunden till den muntliga traditionen? Kanske är det att gå för långt i spekulationerna. Jag hittade inga fler döda barn från det datumet, men ibland kan en muntlig historia ha en kärna av sanning utan att detaljerna stämmer.
Enligt traditionen ställdes mördaren aldrig till svars. Om det var en flyktig tiggaregosse han slog ihjäl så skulle det möjligtvis kunna förklara varför han kom undan. Men det mest sannolika är väl att pojken dog en naturlig död, och att historien bakom Riskastet ännu är dold i historiens dunkel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar