3 september 2010

I Sverige frodas extremerna – den lojala lagspelaren och narcissisten

I Sverige måste man vara lagspelare för att bli tagen på allvar
Sedan jag startade ett nytt parti i Mönsterås så har jag i huvudsak mött positiva kommentarer, även från dom som inte avser att rösta på mig. Man tycker det behövs lite politisk debatt i Mönsterås. Något nytt i ett stagnerat politiskt landskap. Och faktum är att Mönsteråsbloggen är en av få platser i Mönsterås där det faktiskt pågår en valrörelse och diskussion inför valet.

En sak verkar man dock ha svårt för – att jag valde att göra partiet till ett soloprojekt (även om det står var och en fritt att skriva dit andra kandidater på valsedlarna, vilket kan vara bra om vi får mer än ett mandat).

Och nog är det så i Sverige att man måste göra allt i ett kollektiv, i ett lag, i en förening för att bli tagen på fullt allvar. Förmodligen har det sina rötter i det gamla bondesamhället där bykollektivet och den sociala kontrollen var stark. Samarbete var av nöden för att lösa de uppgifter som fanns med skördar och gemensamma vägar och kvarnar. I modern tid fick det sin fortsättning i folkrörelsesverige där människor gick samman för att uppnå vissa mål – fackföreningar, politiska partier, frikyrkor, idrottsföreningar och nykterhetsrörelsen.

Rötterna i bondesamhället
Allt det här har förstås varit bra för Sverige, men många gånger har den enskilda individens utrymme varit begränsat. Den som har stuckit ut för mycket har man genast försökt stuva om till en lagspelare igen. De som vägrade blev utstötta, kastrerade eller placerade på dårhus.

Stress att bilda familj
Inte ens på det privata planet har man accepterat ensamvargarna. Den som inte har bildat familj har ofta betraktats med stor misstro. Jag vet själv eftersom jag var ungkarl upp till 30-årsåldern. Detta ständiga tjat om att träffa någon. Och när jag väl var gift började tjatet om att skaffa ungar. Och när man väl fått barn kom tjatet om att ”ni ska väl ha fler?!”.

En narcissistisk motreaktion
Så inte är det så konstigt att vi idag har fått en motreaktion. Tyvärr tar den sig ofta rent narcissistiska uttryck. Allt går ut på att förverkliga sig själv, hävda sig, få mediautrymme och nå vissa egoistiska mål. Även om jag själv har en blogg, så måste jag erkänna att bloggosfären i stort sett är mig likgiltig. Många skriver bara om sina egna små privata vardagsbestyr, stylade dagböcker för en begränsad kompiskrets.

En ensamvarg finner sin väg
Som den ensamvarg jag är har jag försökt gå en konstruktiv mellanväg. Bloggen handlar mer om andra än om mig – lokalhistoria, fotboll och angelägna mönsteråsämnen. Jag saknar allmänintresse och nöjer mig med att ibland redovisa min viktkurva. Och det politiska partiet syftar till att människor i Mönsterås skall få det bättre. Så i den meningen är det faktiskt så långt ifrån ett soloprojekt man kan komma.

7 kommentarer:

Bert sa...

Jonny, du som historiker med specialintresse för lokal historia borde ju anse att du via de oftast högst personliga bloggarna har fått en unik möjlighet till inblick i enskilda personers liv och leverne.
Ja, någon har uttryckt det som att nutidens skeenden är morgondagens historia vilket du väl ändå måste ha insett - försitt inte din chans.

Jonny sa...

Jo, i det avseendet är de ju intressanta. Men vem orkar.

Bert sa...

Klart att du måste orka, chansen för dig kanske aldrig kommer tillbaka, helt plötslig kan nätet vara nedstängt av makthavarna. Ja, det har ju redan framförts förslag om vittgående restriktioner för privatbloggare. Du om någon borde ju veta att, det är ju inte makthavarna som säger sanningarna, de har ju bara intresse av att förtiga dem.
Så, var glad för alla informativa privatbloggare som ger dig pusslet till framtidens historiböcker.

Eje Wadebro sa...

Jonnys blogg är en av de få platserna på nätet, kanske den enda som man kan diskutera politiken i Mönsterås. All heder för detta.
Vi har för många år sedan föreslag dialog med folk i kommunen och så småningom dök Frågepanelen upp. En plats där olika kommunpolitiker hade en möjligthet att ge sina synpunkter på de frågor som ställdes. Var en utmärkt konsumentupplysning. Men efter ett tag tyckte C-ledningen att det blev besvärande med frågorna och sa att man skulle lägga om systemet med moderator mm. Därefter har ingenting hänt med den avsikten att lägga ned panelen.
Den hade annars varit ett utmärkt ställe få reda på vad olika politiker tyckte i olika frågor och förhoppningsvis kunde olika befattningshavare ta sig frågorna.
Då centern i Mönsterås är extremt känslig för kritik vill man inte ha någon dialog. Detta till förfång hälsosam utveckling i kommunen.

Anonym sa...

Bert vad du har åsikter hela tiden knip igen någongång!

Bert sa...

Du "Anonym", presentera dig med ditt nam, du fega kräk!
Hahaha, jag knipa igen, aldrig i helvete! Så länge det finns spyor som du kommer jag att rapa obehagligheter i det oändliga!

Jonny sa...

Den där sista kommentaren hade jag inte släppt igenom om "anonym" hade skrivit sitt namn. Skärpning Bert. Inte kalla någon för "spyor".