Sverige, Sverige fosterland - en historisk parentes

Sverige ingen naturlag
Sverige. Ja, nog väcker det känslor hos de flesta. Men nu är Sverige ingen naturlag, inget evigt statiskt tillstånd. Människor har befolkat Norden sedan istiden släppte sitt grepp för över 10 000 år sedan. Någon form av Sverige har bara funnits i omkring 800 år och det är skapat av människohänder, ibland blodsdrypande sådana. Glöm de gamla kungarna som rabblas upp före medeltiden. Om de överhuvudtaget har funnits så regerade de inte över Sverige.

Sverige formades av hårdföra tyranner
800 år av 12 000 år är inte särskilt lång tid. Dessutom har Sverige formats av hårdföra tyranner som Birger Jarl och Gustav Vasa. Släktfejder, blodsdåd, förtryck och övergrepp mot lokalbefolkningens bönder har varit återkommande inslag när Sverige formades. Vi i Småland minns kanske särskilt Dackeupproret när tyrannen Gustav Vasa till slut slog ner våra förfäders vilja till frihet och självbestämmande. I vissa fall som Skåne kan man tala om ren tvångsinförlivning och försvenskning. Samerna har också utsatts för kulturellt förtryck genom århundraden. Samtidigt har Sverige paradoxalt nog påverkats starkt av andra kulturer - alltifrån den arabiska till den romersk-katolska, tyska, franska, flamländska och amerikanska.

De regionala variationerna har i mycket försvunnit
Nationen var ingen given enhet i äldre tider. Landskapen med sina landskapslagar, härader med sina ting, socknarna med sockenstämmorna och byarna med sina bystämmor var mer naturliga enheter som byggde på påtagliga gemenskaper. Sverige har i alla tider varit ett projekt signerat överheten. Under århundradenas lopp har överheten suddat ut de regionala landskapslagarna, dialekterna och de regionala kulturerna. En del återstår förvisso, men mycket har blivit standardiserat och förvandlats till rikssvenska och rikskultur. Så sent som förra året skulle skolan påtvinga vår dotter "rätt" uttal. Istället för den tornedalsfinska symbiosen av u och o i exempelvis "mocket" skulle hon lära sig att säga det rikssvenska "mycket". Och då utgör ändå tornedalsfinska (Meänkieli) ett officiellt minoritetsspråk i Sverige.

Folkhemmets mörka sida
Långt in i modern tid har staten krävt anpassning till det svenska. Först vid mitten på 1900-talet fick vi exempelvis full religionsfrihet. Icke att förglömma det svenska folkhemmet med sitt rastänkande och alla steriliseringar av människor som inte ansågs stärka den svenska folkstammen.

Ändå älskar vi detta Sverige
Ändå älskar vi detta Sverige. Jag också. Gemensamma lagar, 200 år av fred, en litterär kulturskatt, landskapet och positiva känslor vid exempelvis idrottsevenemang har skapat en slags fosterlandskärlek.

Varför integration?
Ändå är globaliseringen den stora trenden. Gränserna betyder allt mindre. Vilket språk man talar inom respektive land spelar också allt mindre roll. Så varför är det så viktigt att invandrarna skall integreras i det svenska samhället? Varför måste de underordna sig? I en tid då Sverige blir allt mer oväsentligt kan man förstås ställa sig frågan varför det är så viktigt att lära sig svenska och svensk kultur. Vi är inte där än, men på sikt kan jag mycket väl tänka mig att det är viktigare att kunna engelska eller kinesiska för att få jobb, än svenska. Men idag pratar alla partier om integration som lösningen på alla problem, och än så länge kanske man måste jobba så. Men om 50 år har vi nog nått dithän att integration är en icke-fråga. Integration utgår från en syn där Sverige och nationen är den grundläggande enheten. Så kommer det inte att förbli.

Sverige - en historisk parentes
Behåll gärna Sverige som demokratisk nivå. Behåll Sverige som idrottsnation och värna de olika svenska kulturuttrycken. Men hur mycket jag än älskar Sverige så tror jag att Sverige som nation kommer att visa sig ha varit en historisk parentes på omkring 1000 år. Just nu är det känslomässigt svårt att ta in det, lite vemodigt, men om 200 år kommer historikerna att ge mig rätt.