Sverige ingen naturlag
Sverige. Ja, nog väcker det känslor hos de flesta. Men nu är Sverige ingen naturlag, inget evigt statiskt tillstånd. Människor har befolkat Norden sedan istiden släppte sitt grepp för över 10 000 år sedan. Någon form av Sverige har bara funnits i omkring 800 år och det är skapat av människohänder, ibland blodsdrypande sådana. Glöm de gamla kungarna som rabblas upp före medeltiden. Om de överhuvudtaget har funnits så regerade de inte över Sverige.
Sverige formades av hårdföra tyranner
800 år av 12 000 år är inte särskilt lång tid. Dessutom har Sverige formats av hårdföra tyranner som Birger Jarl och Gustav Vasa. Släktfejder, blodsdåd, förtryck och övergrepp mot lokalbefolkningens bönder har varit återkommande inslag när Sverige formades. Vi i Småland minns kanske särskilt Dackeupproret när tyrannen Gustav Vasa till slut slog ner våra förfäders vilja till frihet och självbestämmande. I vissa fall som Skåne kan man tala om ren tvångsinförlivning och försvenskning. Samerna har också utsatts för kulturellt förtryck genom århundraden. Samtidigt har Sverige paradoxalt nog påverkats starkt av andra kulturer - alltifrån den arabiska till den romersk-katolska, tyska, franska, flamländska och amerikanska.
De regionala variationerna har i mycket försvunnit
Nationen var ingen given enhet i äldre tider. Landskapen med sina landskapslagar, härader med sina ting, socknarna med sockenstämmorna och byarna med sina bystämmor var mer naturliga enheter som byggde på påtagliga gemenskaper. Sverige har i alla tider varit ett projekt signerat överheten. Under århundradenas lopp har överheten suddat ut de regionala landskapslagarna, dialekterna och de regionala kulturerna. En del återstår förvisso, men mycket har blivit standardiserat och förvandlats till rikssvenska och rikskultur. Så sent som förra året skulle skolan påtvinga vår dotter "rätt" uttal. Istället för den tornedalsfinska symbiosen av u och o i exempelvis "mocket" skulle hon lära sig att säga det rikssvenska "mycket". Och då utgör ändå tornedalsfinska (Meänkieli) ett officiellt minoritetsspråk i Sverige.
Folkhemmets mörka sida
Långt in i modern tid har staten krävt anpassning till det svenska. Först vid mitten på 1900-talet fick vi exempelvis full religionsfrihet. Icke att förglömma det svenska folkhemmet med sitt rastänkande och alla steriliseringar av människor som inte ansågs stärka den svenska folkstammen.
Ändå älskar vi detta Sverige
Ändå älskar vi detta Sverige. Jag också. Gemensamma lagar, 200 år av fred, en litterär kulturskatt, landskapet och positiva känslor vid exempelvis idrottsevenemang har skapat en slags fosterlandskärlek.
Varför integration?
Ändå är globaliseringen den stora trenden. Gränserna betyder allt mindre. Vilket språk man talar inom respektive land spelar också allt mindre roll. Så varför är det så viktigt att invandrarna skall integreras i det svenska samhället? Varför måste de underordna sig? I en tid då Sverige blir allt mer oväsentligt kan man förstås ställa sig frågan varför det är så viktigt att lära sig svenska och svensk kultur. Vi är inte där än, men på sikt kan jag mycket väl tänka mig att det är viktigare att kunna engelska eller kinesiska för att få jobb, än svenska. Men idag pratar alla partier om integration som lösningen på alla problem, och än så länge kanske man måste jobba så. Men om 50 år har vi nog nått dithän att integration är en icke-fråga. Integration utgår från en syn där Sverige och nationen är den grundläggande enheten. Så kommer det inte att förbli.
Sverige - en historisk parentes
Behåll gärna Sverige som demokratisk nivå. Behåll Sverige som idrottsnation och värna de olika svenska kulturuttrycken. Men hur mycket jag än älskar Sverige så tror jag att Sverige som nation kommer att visa sig ha varit en historisk parentes på omkring 1000 år. Just nu är det känslomässigt svårt att ta in det, lite vemodigt, men om 200 år kommer historikerna att ge mig rätt.
Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg
28 september 2010
26 september 2010
Sverigedemokraternas toppnamn i Mönsterås utsattes för mutförsök av Aftonbladet
Sverigedemokraternas förstanamn i Mönsterås, Anders Leander, utsattes i veckan för ett mutförsök av Aftonbladet. Reportern ringde upp Anders och låtsades vara ett företag som ville etablera sig i Mönsterås. Om Anders åtog sig att pusha för företaget i fullmäktige så skulle han få 100 000 kr i belöning. De stämde träff i Kalmar dagen därpå, men då hade Anders beslutat sig för att inte åka dit. Istället kom Aftonbladet och ringde på dörren och anklagade honom för att ha tackat ja till muta. Allt kan ses på denna länk till Aftonbladet. Anders har nu polisanmält Aftonbladets agerande.
Vad ska man då säga om detta?
1. Hur illa jag än tycker om SD:s politik så tycker jag att Aftonbladets knep är lite halvlågt. Känns inte helt seriöst, ärligt talat. Det här gör bara att SD kan förstärka myten om sig själva som martyrer.
2. Om Anders agerande kan man väl säga att han betydligt tydligare borde ha tackat nej till de 100 000 kronor som han erbjöds. Hans agerande är klantigt. Men frågan är om han överhuvudtaget fattade vad de snackade om. Han är inte medietränad. Det måste man komma ihåg. Och tackar han solklart ja till pengarna? Tveksamt.
3. Vill man bekämpa SD så tror jag inte det är den här typen av journalistik man skall ägna sig åt. Bättre att analysera deras politik och framföra seriös kritik.
Vad ska man då säga om detta?
1. Hur illa jag än tycker om SD:s politik så tycker jag att Aftonbladets knep är lite halvlågt. Känns inte helt seriöst, ärligt talat. Det här gör bara att SD kan förstärka myten om sig själva som martyrer.
2. Om Anders agerande kan man väl säga att han betydligt tydligare borde ha tackat nej till de 100 000 kronor som han erbjöds. Hans agerande är klantigt. Men frågan är om han överhuvudtaget fattade vad de snackade om. Han är inte medietränad. Det måste man komma ihåg. Och tackar han solklart ja till pengarna? Tveksamt.
3. Vill man bekämpa SD så tror jag inte det är den här typen av journalistik man skall ägna sig åt. Bättre att analysera deras politik och framföra seriös kritik.
22 september 2010
Intervju med Sverigedemokraterna i Mönsterås
Sverigedemokraterna fick 4,1% i kommunalvalet i Mönsterås och tog därmed 2 mandat. SD:s lokala förstanamn Anders Leander verkar dock inte vilja låta sig intervjuas i Barometern/OT, eftersom tidningen inte tog in ett genmäle när Socialdemokraten Kochar Isamilltt i en intervju redovisade sin kritiska syn på SD. Mönsteråsbloggen har också en kritisk syn på SD, men tycker ändå att det är självklart att ett nytt parti med nya representanter i demokratins högborg skall granskas, intervjuas och få komma till tals. 95,9% av Mönsteråsarna röstade inte på SD och det kan ju vara intressant för oss att få veta lite mer om vad partiet vill i Mönsterås. Jag ställde några frågor till Anders och fick svar:
1. Vilken/vilka blir de viktigaste frågorna för er att driva i fullmäktige?
Svar: Bemannad polisstation i Mönsterås, Att gamla skall få en parboendegaranti att få leva tillsammans på ålderns höst, bra mat, allt för att de gamla skall må bra.
Lärare i skolan skall vara väl utbildade och att de i första hand skall bli erbjudna jobb, SFI svenska för invandrare måste ses över då det finns invandrare här i Mönsterås som gått på SFI i upp till 10 år, Fria resor med KLT för åldersgruppen 70+ samt studenter upp till 25 år mellan 09.00 - 15.00, m.m
2. Har ni en utarbetad politik för skolan, äldreomsorgen och företagen?
Svar: Vi följer sd riks riktlinjer, samt att vi kommer att se över vilka brister det finns i våra skolor.
3. Anser ni att det finns något "invandrarproblem" i Mönsterås Kommun? Hur ser det i så fall ut och vilka åtgärder har ni?
Svar: Kan inte peka ut något speciellt, något vi kommer att undersöka senare.
4. Varför är ni starkast i Blomstermåla och Fliseryd?
Svar: Förmodligen för att det finns en flyktingförläggning i blomstermåla, Fliseryd vet jag inte.
5.Har ni många aktiva medlemmar i kommunen eller är det bara ni som finns med på valsedeln som är aktiva?
Svar: Vi har cirka ett 15 tal som vill vara aktiva medlemmar, men som förmodligen kommer att öka.
6. Bara 1 av era 5 kandidater på valsedeln är kvinna och hon står som nr 5. Någon kommentar?
Svar: Ja, hon ville stå längst ner på listan vilket jag tycker är synd men som jag respekterar. Vi har flera kvinnor som är medlemmar men som tyvärr inte vågar p.g.a deras arbete, hot, etc. något jag tror kommer att lossna med tiden.
7. SD brukar betona att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Den enda säkra faktorn över tid som står i relation till brott är dock alkohol. Borde ni inte då fokusera mer på alkoholmissbruket?
Svar: Vi kommer att medverka så att alkoholmissbruk minskas så mycket som möjligt i kommunen.
Tack för din medverkan, Anders.
Inte så välputsade lokalt
Det finns säkert anledning för mig att återkomma till SD i Mönsterås längre fram. Sverigedemokraternas stora problem, förutom ideologin, är ju att man utöver partiledaren har ytterst få slipade politiker. En titt på SD:s blogg för Mönsterås ger ett något annat intryck än vad intervjusvaren med välfärdspopulism ovan visar. På bloggen står invandringen i fokus. Några exempel på citat från SD:s mönsteråssida belyser detta:
”Hur många arbetsgivare vill anställa en människa som man bara ser ögonen på eller skall ligga och be till Mecca fem gånger om dagen. Jag skulle inte göra det iallafall.”
(Menar SD att invandrarna har sig själva att skylla om de blir diskriminerade på arbetsmarknaden?)
”Varför finns det invandrare som går på SFI i Mönsterås, som har gått där i 10 år. Jo därför att om denne klarar proven måste han ju arbeta och försörja både sig själv och sin familj. Varför skall man arbeta om man kan få bidrag, tyvärr är tänkandet så hos många av våra kulturberikade nykommlingar. Vi kommer att driva en politik i kommunen för att få bort denna onödiga kostnad för alla skattebetalare i Mönsterås kommun.”
(SD menar alltså att invandrare medvetet fuskar i Mönsterås. Belägg tack?)
”En sak jag undrar över är, hur dessa människor som kommer hit som flyktingar kan åka hem på semester? Har flytt från ett land där man riskerar att bli torterade eller dödad, och hux flux så åker man på semester. Detta är för mig en gåta, och vem betalar för detta, blir inte klok på dessa frågor. Jag skulle vilja påstå att dessa människor inte är flyktingar och bör därför utvisas snaras möjligt.”
(Det verkar alltså som om SD i Mönsterås betraktar invandrare som fuskare och dessutom vill utvisa nu svenska medborgare med utländsk härkomst som en gång flydde från länder i krig, men där det nu har blivit fred, varför de ibland kan besöka sitt gamla hemland. Jag tror vi får anledning att intervjua SD fler gånger.)
1. Vilken/vilka blir de viktigaste frågorna för er att driva i fullmäktige?
Svar: Bemannad polisstation i Mönsterås, Att gamla skall få en parboendegaranti att få leva tillsammans på ålderns höst, bra mat, allt för att de gamla skall må bra.
Lärare i skolan skall vara väl utbildade och att de i första hand skall bli erbjudna jobb, SFI svenska för invandrare måste ses över då det finns invandrare här i Mönsterås som gått på SFI i upp till 10 år, Fria resor med KLT för åldersgruppen 70+ samt studenter upp till 25 år mellan 09.00 - 15.00, m.m
2. Har ni en utarbetad politik för skolan, äldreomsorgen och företagen?
Svar: Vi följer sd riks riktlinjer, samt att vi kommer att se över vilka brister det finns i våra skolor.
3. Anser ni att det finns något "invandrarproblem" i Mönsterås Kommun? Hur ser det i så fall ut och vilka åtgärder har ni?
Svar: Kan inte peka ut något speciellt, något vi kommer att undersöka senare.
4. Varför är ni starkast i Blomstermåla och Fliseryd?
Svar: Förmodligen för att det finns en flyktingförläggning i blomstermåla, Fliseryd vet jag inte.
5.Har ni många aktiva medlemmar i kommunen eller är det bara ni som finns med på valsedeln som är aktiva?
Svar: Vi har cirka ett 15 tal som vill vara aktiva medlemmar, men som förmodligen kommer att öka.
6. Bara 1 av era 5 kandidater på valsedeln är kvinna och hon står som nr 5. Någon kommentar?
Svar: Ja, hon ville stå längst ner på listan vilket jag tycker är synd men som jag respekterar. Vi har flera kvinnor som är medlemmar men som tyvärr inte vågar p.g.a deras arbete, hot, etc. något jag tror kommer att lossna med tiden.
7. SD brukar betona att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Den enda säkra faktorn över tid som står i relation till brott är dock alkohol. Borde ni inte då fokusera mer på alkoholmissbruket?
Svar: Vi kommer att medverka så att alkoholmissbruk minskas så mycket som möjligt i kommunen.
Tack för din medverkan, Anders.
Inte så välputsade lokalt
Det finns säkert anledning för mig att återkomma till SD i Mönsterås längre fram. Sverigedemokraternas stora problem, förutom ideologin, är ju att man utöver partiledaren har ytterst få slipade politiker. En titt på SD:s blogg för Mönsterås ger ett något annat intryck än vad intervjusvaren med välfärdspopulism ovan visar. På bloggen står invandringen i fokus. Några exempel på citat från SD:s mönsteråssida belyser detta:
”Hur många arbetsgivare vill anställa en människa som man bara ser ögonen på eller skall ligga och be till Mecca fem gånger om dagen. Jag skulle inte göra det iallafall.”
(Menar SD att invandrarna har sig själva att skylla om de blir diskriminerade på arbetsmarknaden?)
”Varför finns det invandrare som går på SFI i Mönsterås, som har gått där i 10 år. Jo därför att om denne klarar proven måste han ju arbeta och försörja både sig själv och sin familj. Varför skall man arbeta om man kan få bidrag, tyvärr är tänkandet så hos många av våra kulturberikade nykommlingar. Vi kommer att driva en politik i kommunen för att få bort denna onödiga kostnad för alla skattebetalare i Mönsterås kommun.”
(SD menar alltså att invandrare medvetet fuskar i Mönsterås. Belägg tack?)
”En sak jag undrar över är, hur dessa människor som kommer hit som flyktingar kan åka hem på semester? Har flytt från ett land där man riskerar att bli torterade eller dödad, och hux flux så åker man på semester. Detta är för mig en gåta, och vem betalar för detta, blir inte klok på dessa frågor. Jag skulle vilja påstå att dessa människor inte är flyktingar och bör därför utvisas snaras möjligt.”
(Det verkar alltså som om SD i Mönsterås betraktar invandrare som fuskare och dessutom vill utvisa nu svenska medborgare med utländsk härkomst som en gång flydde från länder i krig, men där det nu har blivit fred, varför de ibland kan besöka sitt gamla hemland. Jag tror vi får anledning att intervjua SD fler gånger.)
21 september 2010
Personliga känslor efter valet – det genuint svenska dras i smutsen och så något om SD-paranoia
Ha, ha, ha!!! (Jag lovar att jag nog aldrig har skrattat så mycket i hela mitt relativt långa liv)
Jag skall göra ett sista valinlägg för att sedan byta fokus till andra mer inspirerande uppgifter.
Mina spontana känslor
Jag är till min läggning lugn, saklig och resonerande. Därför ska det bli intressant att nu få ge utlopp för mina spontana känslor. För det är den dimensionen jag nu tänker förmedla. Vi har alldeles för få känsloutbrott och för lite glöd i svensk politik.
En framgång när man backar 7% och förlorar 3 mandat?
Låt mig bara först få notera att Centerpartiet i Mönsterås beskriver kommunalvalet som en framgång, trots att man backar med 7% och förlorar 3 mandat. Centerpartiet förnekar sig aldrig vad gäller skev verklighetsuppfattning. Även Socialdemokraterna beskriver valet som en framgång trots att man bara tog 1% av de 7% som C tappade, och i själva verket förlorade röster till Sverigedemokraterna. Rapakko gjorde bra ifrån sig som ny partiledare, men partiet som helhet lyckades inte fånga upp det missnöje som uppenbarligen finns med Centerstyret i kommunen.
Det genuint svenska dras i smutsen
Nu över till de extremhögervindar som blåser på riksplanet. Det som alltid har gjort mig stolt som svensk – generositet, öppenhet, medkänsla - har nu dragits i smutsen av ett gäng främlingsfientliga omogna pojkar med rötter i den nazistiska myllan. Och så har de oförskämdheten att använda sig av ”Sverige” i sitt partinamn. Mer osvenska idéer får man leta efter. Den genuint svenska generositeten och medkänslan har fått ge vika för egoism och trångsynthet.
Till skamvrån
Någon tyckte att jag var odemokratisk som framförde åsikten att SD borde ställa sig i skamvrån och sedan be svenska folket om ursäkt för att de har gjort Sverige till åtlöje och ökat motsättningarna i samhället. Det finns inget som helst odemokratiskt i detta. Tvärtom ingår det i en demokrati att man beklagar motståndarnas framgångar och ger uttryck för det.
Kan ni (Sverigedemokrater) tänka till lite och försöka skilja på det här
Man får skilja på ett partis objektiva demokratiska rätt och människors subjektiva åsikter och känslor. Objektivt sett så har SD fått de röster man har fått vilket medför vissa demokratiska rättigheter. Detta får man respektera. Det betyder inte att man inte får klandra SD och människors val. Det går alldeles utmärkt att kombinera respekt för SD:s demokratiska rättigheter med en skarp kritik av SD:s åsikter och det faktum att folk röstade rent åt helvete som gav dem rösterna. Om man inte begriper det så förstärker SD myten om sig själva som icke-intellektuella, oförmögna att begripa lite djupare resonemang.
SD-paranoia
Men visst är det så att SD inte kan hantera kritik. Genast börjar snacket om hur elaka media och etablissemanget är. Det brukar kallas ”SD-paranoia”. För övrigt så var det fantastiskt roligt att igår se hur journalisten KG Bergström totalt tillintetgjorde den annars så svarssäkre Jimmie Åkesson. Jimmie lär visst ha låst in sig på ett rum och surat efteråt. Komik på högsta nivå mitt i sorgen.
95% står för medkänsla
Trots allt är vi närmare 95% som inte delar dessa mörka värderingar. Det ska man påminna sig dessa dagar. Nu är det viktigt att också öppet våga stå upp för solidaritet och medkänsla.
Här kan ni lyssna på ett smarthuvud från SD.
En fin sång.
“Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.” (3 Mos 19:33f).
Jag skall göra ett sista valinlägg för att sedan byta fokus till andra mer inspirerande uppgifter.
Mina spontana känslor
Jag är till min läggning lugn, saklig och resonerande. Därför ska det bli intressant att nu få ge utlopp för mina spontana känslor. För det är den dimensionen jag nu tänker förmedla. Vi har alldeles för få känsloutbrott och för lite glöd i svensk politik.
En framgång när man backar 7% och förlorar 3 mandat?
Låt mig bara först få notera att Centerpartiet i Mönsterås beskriver kommunalvalet som en framgång, trots att man backar med 7% och förlorar 3 mandat. Centerpartiet förnekar sig aldrig vad gäller skev verklighetsuppfattning. Även Socialdemokraterna beskriver valet som en framgång trots att man bara tog 1% av de 7% som C tappade, och i själva verket förlorade röster till Sverigedemokraterna. Rapakko gjorde bra ifrån sig som ny partiledare, men partiet som helhet lyckades inte fånga upp det missnöje som uppenbarligen finns med Centerstyret i kommunen.
Det genuint svenska dras i smutsen
Nu över till de extremhögervindar som blåser på riksplanet. Det som alltid har gjort mig stolt som svensk – generositet, öppenhet, medkänsla - har nu dragits i smutsen av ett gäng främlingsfientliga omogna pojkar med rötter i den nazistiska myllan. Och så har de oförskämdheten att använda sig av ”Sverige” i sitt partinamn. Mer osvenska idéer får man leta efter. Den genuint svenska generositeten och medkänslan har fått ge vika för egoism och trångsynthet.
Till skamvrån
Någon tyckte att jag var odemokratisk som framförde åsikten att SD borde ställa sig i skamvrån och sedan be svenska folket om ursäkt för att de har gjort Sverige till åtlöje och ökat motsättningarna i samhället. Det finns inget som helst odemokratiskt i detta. Tvärtom ingår det i en demokrati att man beklagar motståndarnas framgångar och ger uttryck för det.
Kan ni (Sverigedemokrater) tänka till lite och försöka skilja på det här
Man får skilja på ett partis objektiva demokratiska rätt och människors subjektiva åsikter och känslor. Objektivt sett så har SD fått de röster man har fått vilket medför vissa demokratiska rättigheter. Detta får man respektera. Det betyder inte att man inte får klandra SD och människors val. Det går alldeles utmärkt att kombinera respekt för SD:s demokratiska rättigheter med en skarp kritik av SD:s åsikter och det faktum att folk röstade rent åt helvete som gav dem rösterna. Om man inte begriper det så förstärker SD myten om sig själva som icke-intellektuella, oförmögna att begripa lite djupare resonemang.
SD-paranoia
Men visst är det så att SD inte kan hantera kritik. Genast börjar snacket om hur elaka media och etablissemanget är. Det brukar kallas ”SD-paranoia”. För övrigt så var det fantastiskt roligt att igår se hur journalisten KG Bergström totalt tillintetgjorde den annars så svarssäkre Jimmie Åkesson. Jimmie lär visst ha låst in sig på ett rum och surat efteråt. Komik på högsta nivå mitt i sorgen.
95% står för medkänsla
Trots allt är vi närmare 95% som inte delar dessa mörka värderingar. Det ska man påminna sig dessa dagar. Nu är det viktigt att också öppet våga stå upp för solidaritet och medkänsla.
Här kan ni lyssna på ett smarthuvud från SD.
En fin sång.
“Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.” (3 Mos 19:33f).
20 september 2010
Sverigedemokraternas nästen i Mönsterås Kommun
Sverigedemokraterna vann mest på Centerpartiets ras
Som jag redovisade i förra inlägget så backade alltså Centerpartiet med 7% i Mönsterås Kommun. Samtidigt ökade Socialdemokraterna med endast drygt 1%. S lyckades alltså inte få någon större del av C:s tapp. Istället knep Sverigedemokraterna 3% av det C tappade och fick 4,1%, vilket betyder 2 mandat.
SD:s ökning är förstås en del av framgången på riksplan som här spiller över på kommunalvalet. För inte har man bedrivit någon seriös valkampanj i Mönsterås. Var finns budgeten? Var finns beskeden om vad man vill på alla viktiga kommunala områden?
Starkast i Fliseryd och Blomstermåla
Men även om SD:s framgångar i Mönsterås till största del är en del av en större trend, så kan det vara intressant att titta på var i kommunen de är starkast.
Det första man kan notera är att SD är som starkast i de distrikt där både C och S har backat. Och starkast är man i Fliseryd med 7,5% och i Blomstermåla med 6,6%. Vad kännetecknar dessa områden?
Fliseryd har sedan årtionden varit en missgynnad kommundel. Det är så många medborgare upplever sin situation. SD har alltså nått sin största framgång i en kommundel där missnöjet med centralorten och Centerpartiet är stort. Samtidigt finns den gamla misstänksamheten mot S kvar. Det var under S tid vid makten som Fliseryd tvärtemot folkets vilja anslöts till Mönsterås kommun. Jag är alltså inte alls förvånad att SD går bra i Fliseryd.
SD hade också framgångar i Blomstermåla som väl torde vara den mest segregerade delen av kommunen. Men nog är det lite förvånande att missnöjet på en gammal industriort som Blomstermåla skall behöva kanaliseras via SD och inte via S.
Sympatisörer
SD:s sympatisörer består sannolikt av två grupper. Dels en ganska hårdför främlingsfientlig grupp med en hård tuff jargong om invandrare. Dels en grupp som bara kanaliserar sitt allmänna missnöje den vägen. Man skall nog inte förminska den första gruppen. Dessvärre tror jag det finns en hel del företrädelsevis unga män som gillar att åka runt i bilar, snacka skit om invandrare och spela Eddie Meduza. En nidbild? Inte alls. Jag har själv träffat dom. Jag vill inte förstärka dom i deras självpåtagna utanförskap, men patetiskt är det. Det finns också en hel del välartikulerade som sprider sin galla på Internetforum. SD:s sympatisörer består inte bara av allmänt missnöjda, som det ibland hävdas. Där finns också en hel del genuint främlingsfientliga med mycket hat.
Med medborgarskap följer ansvar
Med medborgarskap följer ett normativt ansvar. Frågan är hur många av dem som röstade på SD som verkligen tänkte igenom sitt val. Nu råkar det vara en medborgerlig rättighet att rösta ansvarslöst. Men skamligt är det. Man kan aldrig skylla sina främlingsfientliga val på att man är arbetslös eller allmänt missnöjd med sitt liv eller invandrare. Man skall aldrig läxa upp medborgarna för hur de röstar, brukar det sägas. Jo, det ska man. Det är en mänsklig rättighet det också. Expressens ledarskribent skrev idag om en skammens gräns som hade passerats i Sverige. Så även i Mönsterås.
Be svenska folket om ursäkt
Sverigedemokraterna jublade igår. De borde genast gå och ställa sig i skamvrån och sedan röda i ansiktet av skam be svenska folket om ursäkt för att ni har skämt ut oss inför omvärlden och ökat motsättningarna i vårt land. Detta skriver jag som ett känsloutbrott, inte som en saklig analys.
Som jag redovisade i förra inlägget så backade alltså Centerpartiet med 7% i Mönsterås Kommun. Samtidigt ökade Socialdemokraterna med endast drygt 1%. S lyckades alltså inte få någon större del av C:s tapp. Istället knep Sverigedemokraterna 3% av det C tappade och fick 4,1%, vilket betyder 2 mandat.
SD:s ökning är förstås en del av framgången på riksplan som här spiller över på kommunalvalet. För inte har man bedrivit någon seriös valkampanj i Mönsterås. Var finns budgeten? Var finns beskeden om vad man vill på alla viktiga kommunala områden?
Starkast i Fliseryd och Blomstermåla
Men även om SD:s framgångar i Mönsterås till största del är en del av en större trend, så kan det vara intressant att titta på var i kommunen de är starkast.
Det första man kan notera är att SD är som starkast i de distrikt där både C och S har backat. Och starkast är man i Fliseryd med 7,5% och i Blomstermåla med 6,6%. Vad kännetecknar dessa områden?
Fliseryd har sedan årtionden varit en missgynnad kommundel. Det är så många medborgare upplever sin situation. SD har alltså nått sin största framgång i en kommundel där missnöjet med centralorten och Centerpartiet är stort. Samtidigt finns den gamla misstänksamheten mot S kvar. Det var under S tid vid makten som Fliseryd tvärtemot folkets vilja anslöts till Mönsterås kommun. Jag är alltså inte alls förvånad att SD går bra i Fliseryd.
SD hade också framgångar i Blomstermåla som väl torde vara den mest segregerade delen av kommunen. Men nog är det lite förvånande att missnöjet på en gammal industriort som Blomstermåla skall behöva kanaliseras via SD och inte via S.
Sympatisörer
SD:s sympatisörer består sannolikt av två grupper. Dels en ganska hårdför främlingsfientlig grupp med en hård tuff jargong om invandrare. Dels en grupp som bara kanaliserar sitt allmänna missnöje den vägen. Man skall nog inte förminska den första gruppen. Dessvärre tror jag det finns en hel del företrädelsevis unga män som gillar att åka runt i bilar, snacka skit om invandrare och spela Eddie Meduza. En nidbild? Inte alls. Jag har själv träffat dom. Jag vill inte förstärka dom i deras självpåtagna utanförskap, men patetiskt är det. Det finns också en hel del välartikulerade som sprider sin galla på Internetforum. SD:s sympatisörer består inte bara av allmänt missnöjda, som det ibland hävdas. Där finns också en hel del genuint främlingsfientliga med mycket hat.
Med medborgarskap följer ansvar
Med medborgarskap följer ett normativt ansvar. Frågan är hur många av dem som röstade på SD som verkligen tänkte igenom sitt val. Nu råkar det vara en medborgerlig rättighet att rösta ansvarslöst. Men skamligt är det. Man kan aldrig skylla sina främlingsfientliga val på att man är arbetslös eller allmänt missnöjd med sitt liv eller invandrare. Man skall aldrig läxa upp medborgarna för hur de röstar, brukar det sägas. Jo, det ska man. Det är en mänsklig rättighet det också. Expressens ledarskribent skrev idag om en skammens gräns som hade passerats i Sverige. Så även i Mönsterås.
Be svenska folket om ursäkt
Sverigedemokraterna jublade igår. De borde genast gå och ställa sig i skamvrån och sedan röda i ansiktet av skam be svenska folket om ursäkt för att ni har skämt ut oss inför omvärlden och ökat motsättningarna i vårt land. Detta skriver jag som ett känsloutbrott, inte som en saklig analys.
22 oktober 2009
Sverigedemokraterna - ett osvenskt parti som hotar ursvensk värdegrund
Medmänsklighet. Ett trivialt och nött ord som ändå utgör kärnan i den kristna etik som Sverige bygger på. När då Sverigedemokraterna frångår kärnan i den kristna etiken så framstår partiet som väldigt osvenskt, rent av ett hot emot Sverige och svenska grundvärderingar. (mina ord som återfinns längre ner i artikeln)
Jimmie Åkessons artikel
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson skrev nyligen en redan träget diskuterad debattartikel i Aftonbladet där han målar upp Islam och muslimer som ett hot emot Sverige. Jag ska idag lämna Mönsterås och lyfta upp några principiellt viktiga frågor som man kan härleda från hans artikel.
1. Tabu att diskutera Islam
För det första kan man fråga sig hur Sverigedemokraternas fokusering på muslimer som ett hot överhuvudtaget har fått fäste i det svenska samhället. Det beror förstås på att det finns vissa problematiska sidor med Islam som svenska politiker ogärna diskuterar. Det har helt enkelt blivit tabu att diskutera Islam.
Kristendomen har under århundraden fått finna sig i ifrågasättanden, hån och nidbilder, trots att vårt land vilar på kristna värderingar om allas lika värde, etik, barmhärtighet och sanningssökande. De flesta minns säkert hur vi kristna för ett antal år sedan blev påtvingade homoporr i kyrkorummet, under förespegling att det var en konstutställning (Ecce Homo). När kristna protesterade blev de hånade.
När muslimer protesterar mot nidbilder av Muhammed så är politikerna plötsligt på de sårade muslimernas sida. Politikerna gör skillnad på religion och religion. Det har idag gått så långt att man överhuvudtaget inte får föra ens en sansad diskussion om Islam och lyfta frågor om sharialagar, varför så få muslimska länder har anammat demokrati, muslimers syn på kristna och judar, hederskultur etc. Genom att kväva en sund debatt, så skapar man en grogrund för främlingsfientliga krafter. Man måste i ett demokratiskt samhälle kunna diskutera vad man tycker om olika religioner, utan att bli kallad rasist eller bli utsatt för mordhot.
2. Är artikeln rasistisk?
För det andra bör vi ställa frågan om artikeln är rasistisk. Vissa påstår det. Nej, muslimer är ingen ras. Man kan vara blond svensk och muslim. Däremot målar Åkesson upp en onyanserad och delvis felaktig bild av verkligheten. Han anar, gissar och svamlar. Men det är hans mänskliga rättighet att tycka illa om en religion och att uttrycka denna åsikt, även om argumentationen inte håller.
3. Är Islam ett hot mot Sverige?
Det har aldrig funnits ett monokulturellt Sverige
Har Åkesson rätt när han målar upp det mångkulturella samhället i allmänhet och Islam i synnerhet som ett hot emot Sverige? För det första bygger hela frågan på en felaktig bild av historien. Sverigedemokraterna ställer ett monokulturellt förflutet mot ett mångkulturellt nu. Låt mig därför få slå fast att Sverige aldrig har varit monokulturellt. Inom Sveriges gränser har det genom alla tider samsats flera kulturer, även om svenska staten ofta har gjort sitt bästa för att utplåna dem, samt i sin historieskrivning har försökt måla upp bilden av ETT homogent Sverige. Förutom alla lokala och regionala särarter så kan nämnas samer, finländare, judar, romer, köpmän från hela Europa, valloner, utländska adelsmän, arbetskraftsinvandrare mfl. I vårt närområde så tog man exempelvis i början av 1700-talet in ett antal båtsmän från det egentliga Finland och satte i Möreområdet.
Sverige har blivit mer mångkulturellt
Däremot har Sverige genom sin generösa invandrarpolitik blivit mer mångkulturellt de senaste årtiondena. Detta borde kunna fungera bra, även om det förstås kan bli kulturkrockar. Det får man förstås lära sig att hantera, vilket man också gör i andra delar av världen där olika kulturer och folk lever sida vid sida under relativt fredliga former. Det är alltså inte det mångkulturella i sig som är huvudproblemet.
Misslyckats med integrationen
Huvudproblemet är att statsmakten och vi alla har misslyckats med integrationen i vissa områden av Sverige och inte vågat ta itu med vissa allvarliga kulturkomplikationer såsom hederskultur och vissa brottspräglade gängkulturer som vuxit fram i områden där man odlar myten om sitt utanförskap. Genom denna undfallenhet så har man skapat en grogrund för missnöjespartier.
Men något hot mot Sverige har jag svårt att se att Islam skulle utgöra. Muslimer i Sverige är förstås skyldiga att följa svensk lag och acceptera de grundläggande sedvänjor som under århundraden har förankrats i lagstiftningen. Och så får man jobba med integrationsfrågorna mer seriöst. Gör man det så slipper vi Sverigedemokraterna i riksdagen.
Däremot har Åkesson rätt när han påstår att Västvärlden har en så hög uppfattning om sig själv att vi tror att människor från andra kulturer med automatik kommer att anamma vår demokratiska kultur. Så fungerar det förstås inte. Den komplikationen måste förstås svenska politiker och myndigheter hantera visligt.
4. Hur ska vi hantera problem i det mångkulturella samhället?
Hur ska vi hantera problemen i det mångkulturella samhället? Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna har en enkel lösning – Sverige skall bli monokulturellt igen (vilket det alltså aldrig har varit). Hur man skall gå tillväga avslöjas inte. Ska man stoppa all invandring av muslimer? Skall man kasta ut alla muslimer från Sverige? Eller förordas mer ”nazityska” lösningar? Ingen vet. Otäckt, enkelt och dumt är det i alla fall. Om Jimmie Åkesson vill leva i en okomplicerad värld så får han drömma om en värld med nio miljarder klonade Jimmie Åkesson.
Hur ska man då göra om man nu inser att det faktiskt finns vissa problem i ett mångkulturellt samhälle?
1. Tillåt öppna diskussioner om olika religioner och kulturer.
2. Markera att svensk lagstiftning gäller alla svenska medborgare oavsett religion och kultur. Hederskultur, sharialagar och gängbrottslighet är något man får lägga åt sidan som svensk medborgare.
3. Integrationspolitiken måste bli bättre. Hur kan diskuteras.
Sverigedemokraterna - ett hot mot Sverige
Jag tror alltså inte på de enkla lösningarna. Om jag inte trivs med min granne så är det alltid bättre att försöka lära känna grannen än att göra sig av med grannen. Men Sverigedemokraterna har valt den enkla vägen, den iskalla hårda vägen, vägen utan medmänsklighet. Och kanske är det det som det i grund och botten handlar om – medmänsklighet. Ett trivialt och nött ord kanske som ändå utgör kärnan i den kristna etik som Sverige bygger på. När då Sverigedemokraterna frångår kärnan i den kristna etiken så framstår partiet som väldigt osvenskt, rent av ett hot emot Sverige och svenska grundvärderingar.
Att trots kulturkrockar och komplikationer ändå se muslimer som medmänniskor i första hand. Min kristna tro som Sverige är byggt på bjuder mig att göra så.
Jimmie Åkessons artikel
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson skrev nyligen en redan träget diskuterad debattartikel i Aftonbladet där han målar upp Islam och muslimer som ett hot emot Sverige. Jag ska idag lämna Mönsterås och lyfta upp några principiellt viktiga frågor som man kan härleda från hans artikel.
1. Tabu att diskutera Islam
För det första kan man fråga sig hur Sverigedemokraternas fokusering på muslimer som ett hot överhuvudtaget har fått fäste i det svenska samhället. Det beror förstås på att det finns vissa problematiska sidor med Islam som svenska politiker ogärna diskuterar. Det har helt enkelt blivit tabu att diskutera Islam.
Kristendomen har under århundraden fått finna sig i ifrågasättanden, hån och nidbilder, trots att vårt land vilar på kristna värderingar om allas lika värde, etik, barmhärtighet och sanningssökande. De flesta minns säkert hur vi kristna för ett antal år sedan blev påtvingade homoporr i kyrkorummet, under förespegling att det var en konstutställning (Ecce Homo). När kristna protesterade blev de hånade.
När muslimer protesterar mot nidbilder av Muhammed så är politikerna plötsligt på de sårade muslimernas sida. Politikerna gör skillnad på religion och religion. Det har idag gått så långt att man överhuvudtaget inte får föra ens en sansad diskussion om Islam och lyfta frågor om sharialagar, varför så få muslimska länder har anammat demokrati, muslimers syn på kristna och judar, hederskultur etc. Genom att kväva en sund debatt, så skapar man en grogrund för främlingsfientliga krafter. Man måste i ett demokratiskt samhälle kunna diskutera vad man tycker om olika religioner, utan att bli kallad rasist eller bli utsatt för mordhot.
2. Är artikeln rasistisk?
För det andra bör vi ställa frågan om artikeln är rasistisk. Vissa påstår det. Nej, muslimer är ingen ras. Man kan vara blond svensk och muslim. Däremot målar Åkesson upp en onyanserad och delvis felaktig bild av verkligheten. Han anar, gissar och svamlar. Men det är hans mänskliga rättighet att tycka illa om en religion och att uttrycka denna åsikt, även om argumentationen inte håller.
3. Är Islam ett hot mot Sverige?
Det har aldrig funnits ett monokulturellt Sverige
Har Åkesson rätt när han målar upp det mångkulturella samhället i allmänhet och Islam i synnerhet som ett hot emot Sverige? För det första bygger hela frågan på en felaktig bild av historien. Sverigedemokraterna ställer ett monokulturellt förflutet mot ett mångkulturellt nu. Låt mig därför få slå fast att Sverige aldrig har varit monokulturellt. Inom Sveriges gränser har det genom alla tider samsats flera kulturer, även om svenska staten ofta har gjort sitt bästa för att utplåna dem, samt i sin historieskrivning har försökt måla upp bilden av ETT homogent Sverige. Förutom alla lokala och regionala särarter så kan nämnas samer, finländare, judar, romer, köpmän från hela Europa, valloner, utländska adelsmän, arbetskraftsinvandrare mfl. I vårt närområde så tog man exempelvis i början av 1700-talet in ett antal båtsmän från det egentliga Finland och satte i Möreområdet.
Sverige har blivit mer mångkulturellt
Däremot har Sverige genom sin generösa invandrarpolitik blivit mer mångkulturellt de senaste årtiondena. Detta borde kunna fungera bra, även om det förstås kan bli kulturkrockar. Det får man förstås lära sig att hantera, vilket man också gör i andra delar av världen där olika kulturer och folk lever sida vid sida under relativt fredliga former. Det är alltså inte det mångkulturella i sig som är huvudproblemet.
Misslyckats med integrationen
Huvudproblemet är att statsmakten och vi alla har misslyckats med integrationen i vissa områden av Sverige och inte vågat ta itu med vissa allvarliga kulturkomplikationer såsom hederskultur och vissa brottspräglade gängkulturer som vuxit fram i områden där man odlar myten om sitt utanförskap. Genom denna undfallenhet så har man skapat en grogrund för missnöjespartier.
Men något hot mot Sverige har jag svårt att se att Islam skulle utgöra. Muslimer i Sverige är förstås skyldiga att följa svensk lag och acceptera de grundläggande sedvänjor som under århundraden har förankrats i lagstiftningen. Och så får man jobba med integrationsfrågorna mer seriöst. Gör man det så slipper vi Sverigedemokraterna i riksdagen.
Däremot har Åkesson rätt när han påstår att Västvärlden har en så hög uppfattning om sig själv att vi tror att människor från andra kulturer med automatik kommer att anamma vår demokratiska kultur. Så fungerar det förstås inte. Den komplikationen måste förstås svenska politiker och myndigheter hantera visligt.
4. Hur ska vi hantera problem i det mångkulturella samhället?
Hur ska vi hantera problemen i det mångkulturella samhället? Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna har en enkel lösning – Sverige skall bli monokulturellt igen (vilket det alltså aldrig har varit). Hur man skall gå tillväga avslöjas inte. Ska man stoppa all invandring av muslimer? Skall man kasta ut alla muslimer från Sverige? Eller förordas mer ”nazityska” lösningar? Ingen vet. Otäckt, enkelt och dumt är det i alla fall. Om Jimmie Åkesson vill leva i en okomplicerad värld så får han drömma om en värld med nio miljarder klonade Jimmie Åkesson.
Hur ska man då göra om man nu inser att det faktiskt finns vissa problem i ett mångkulturellt samhälle?
1. Tillåt öppna diskussioner om olika religioner och kulturer.
2. Markera att svensk lagstiftning gäller alla svenska medborgare oavsett religion och kultur. Hederskultur, sharialagar och gängbrottslighet är något man får lägga åt sidan som svensk medborgare.
3. Integrationspolitiken måste bli bättre. Hur kan diskuteras.
Sverigedemokraterna - ett hot mot Sverige
Jag tror alltså inte på de enkla lösningarna. Om jag inte trivs med min granne så är det alltid bättre att försöka lära känna grannen än att göra sig av med grannen. Men Sverigedemokraterna har valt den enkla vägen, den iskalla hårda vägen, vägen utan medmänsklighet. Och kanske är det det som det i grund och botten handlar om – medmänsklighet. Ett trivialt och nött ord kanske som ändå utgör kärnan i den kristna etik som Sverige bygger på. När då Sverigedemokraterna frångår kärnan i den kristna etiken så framstår partiet som väldigt osvenskt, rent av ett hot emot Sverige och svenska grundvärderingar.
Att trots kulturkrockar och komplikationer ändå se muslimer som medmänniskor i första hand. Min kristna tro som Sverige är byggt på bjuder mig att göra så.
11 juni 2009
Mönsterås Kommun vill förbjuda småpartier att informera i skolorna – bryter mot Skolverkets riktlinjer och ger SD gratisskjuts in i kommunfullmäktige
Ett flagrant ingrepp i demokratin
Enligt Tomas Jonsson (V) har Barn- och utbildningsnämndens majoritet beslutat att endast partier som finns representerade i riksdag, Kalmar läns landsting eller Mönsterås Kommun skall få informera på skolorna. Konsekvensen blir att Sverigedemokraterna och extrempartier på kanterna inte ges något utrymme. Beslutet är högst anmärkningsvärt, ett flagrant ingrepp i demokratin och på alla sätt kontraproduktivt. Jonsson reserverade sig mot beslutet.
Strider mot Skolverkets riktlinjer
För det första så visar Tomas Jonsson att beslutet strider mot Skolverkets riktlinjer där det framgår att partier inte får uteslutas pga sina åsikter eller att de inte finns representerade i riksdag eller kommunfullmäktige. Skolverkets riktlinjer bygger på vad JO slagit fast.
Gratis skjuts in i kommunfullmäktige
För det andra gynnar man extrempartier genom att stänga dem ute. Då kan de fortsätta odla sitt utanförskap och martyrskap ännu mer, vilket i själva verket gör att de drar till sig än fler sympatisörer. Genom detta beslut har Barn- och utbildningsnämnden utan att begripa det själva gett Sverigedemokraterna gratis skjuts en bit på vägen som leder till Mönsterås Kommunfullmäktige 2010.
Förlorat tilltron till argumentens kraft
För det tredje är beslutet ett symptom på att man förlorat tilltron till en av demokratins kärnpunkter – debatten och argumenten. I stället för att låta ungdomarna ta del av och själva formulera argument, så ska de skyddas från ”farliga” åsikter. Skrämmande!
Enligt Tomas Jonsson (V) har Barn- och utbildningsnämndens majoritet beslutat att endast partier som finns representerade i riksdag, Kalmar läns landsting eller Mönsterås Kommun skall få informera på skolorna. Konsekvensen blir att Sverigedemokraterna och extrempartier på kanterna inte ges något utrymme. Beslutet är högst anmärkningsvärt, ett flagrant ingrepp i demokratin och på alla sätt kontraproduktivt. Jonsson reserverade sig mot beslutet.
Strider mot Skolverkets riktlinjer
För det första så visar Tomas Jonsson att beslutet strider mot Skolverkets riktlinjer där det framgår att partier inte får uteslutas pga sina åsikter eller att de inte finns representerade i riksdag eller kommunfullmäktige. Skolverkets riktlinjer bygger på vad JO slagit fast.
Gratis skjuts in i kommunfullmäktige
För det andra gynnar man extrempartier genom att stänga dem ute. Då kan de fortsätta odla sitt utanförskap och martyrskap ännu mer, vilket i själva verket gör att de drar till sig än fler sympatisörer. Genom detta beslut har Barn- och utbildningsnämnden utan att begripa det själva gett Sverigedemokraterna gratis skjuts en bit på vägen som leder till Mönsterås Kommunfullmäktige 2010.
Förlorat tilltron till argumentens kraft
För det tredje är beslutet ett symptom på att man förlorat tilltron till en av demokratins kärnpunkter – debatten och argumenten. I stället för att låta ungdomarna ta del av och själva formulera argument, så ska de skyddas från ”farliga” åsikter. Skrämmande!
22 maj 2009
Det ser inte bra ut! - enkätredovisning med fokus Sverigedemokraterna
Enkäterna
Det är dags att redovisa mina två senaste enkäter. Låt mig bara först få säga att de som röstat inte kan sägas utgöra ett representativt urval för Mönsterås befolkning. Dessutom upptäckte jag att man kunde rösta flera gånger, även om jag förstås inte vill tro att någon har missbrukat systemet. Naivt kanske.
Kommunalrådet bör träda tillbaka
En av frågorna löd: ”Tycker du att Roland Åkesson (C) bör träda tillbaka och släppa fram en annan kandidat till kommunalrådsposten inför valet 2010?” 25 röster har avlagts. 64% tyckte att han bör träda tillbaka. 24% ansåg inte det. 12% menade att partiet får avgöra det internt. Kanske kan man ana att det finns en viss vilja till förnyelse i Mönsterås.
Många Sverigedemokrater besöker Mönsteråsbloggen – varför?
Den andra frågan löd: ”Vilket parti skulle du rösta på i kommunvalet i Mönsterås om det var val idag?” 36 röster har avlagts och fördelat sig enligt följande:
M – 11%, Fp – 0%, KD – 5%, C – 5%, S – 11%, V – 11%, Mp – 5%, SD – 38%, Blankt – 11%.
Sverigedemokraterna fick alltså 38% av rösterna. Om vi utgår ifrån att ingen har röstat mer än en gång, så måste förstås resultatet förklaras. Jag tror nämligen inte att SD kan se fram emot 38% av rösterna i nästa val.
Jag tror inte heller att min blogg är särskilt attraktiv för just Sverigedemokrater. Jag företräder ju inte deras åsikter, utan har markerat gentemot partiets invandrarpolitik. Möjligtvis har vi ett visst utanförskap gemensamt. Nej, förklaringen tror jag är att SD är ganska duktiga på att använda Internet. Eftersom de sällan själva får framföra sina idéer i media, så har de utvecklat andra strategier som Internet. Nu spred sig väl ryktet om min omröstning bland Sverigedemokraterna på nätet.
Min syn på Sverigedemokraterna
Nå, jag tillhör inte dem som vill tiga ihjäl SD. Partiet ska granskas som alla andra partier, vilket jag också kommer att göra framöver. Idag vill jag bara i korthet ge min personliga syn.
SD säger sig stå för social rättvisa och värdekonservatism. Det låter ju ganska bra från min utgångspunkt. Och visst kan jag ställa upp på partiets linje i abort- och adoptionsfrågor. Ändå finns det ett par grundläggande och avgörande skillnader som jag i ärlighetens namn vill lyfta fram, idag kort, en annan gång lite djupare.
SD utgår från nationen – jag utgår från kristna värderingar
I SD´s politik är den svenska nationen viktig. I den mån de talar om det kristna kulturarvet så är det för att det gynnar nationen. I min värld är de kristna värderingarna basen och den kristna tron är som bekant universell. Nationalstaten har aldrig varit intressant för mig och är bara lite kul när det är idrott. Som smålänning är nationalstaten något som Gustav Vasa påtvingade oss, en symbol för religiöst tvång, förtryck och handelsmonopol. Nils Dacke och smålandsbönderna stod för lokalt självstyre, religiös frihet och frihandel.
SD ställer nationellt kulturarv mot mångkultur
SD vill värna om det nationella kulturarvet i motsättning till mångkulturen. För mig är det nationella kulturarvet i mycket en konstruktion som behövdes när regionerna skulle försvenskas. Däremot finns det flera lokala kulturer. Låt alla blommor blomma. Visserligen har vi svårt att hantera mångkulturen, men fördelarna överväger.
SD har en njugg invandrarpolitik – jag vill vara generös även om det kostar
SD tar fasta på de problem som ett mångkulturellt samhälle kan medföra när samhället misslyckas med integrationen. Detta är tveklöst SD´s stora profilfråga. Det blir nästan löjligt ibland. Jag fattar inte hur de orkar mala på med ändlösa artiklar om mörkhyade brottslingar.
Problemet kan väl ingen förneka – segregation och invandrare som är överrepresenterade i brottsstatistiken. Och om man utgår från ett snävt nationellt perspektiv så blir det förstås logiskt att begränsa invandringen. Men om man utgår från kristna värderingar så är det första och viktigaste att hjälpa människor i nöd. Detta oavsett de komplikationer som kan följa. Det ingår i den kristna värdegrundens väsen att vara generös och att osjälviskt hjälpa, istället för att egoistiskt värna om sitt eget. Där finns en avgörande avgrundsdjup skillnad mellan SD och mig som aldrig kommer överbryggas.
Passiva småpartier banar väg för SD
Men vi ska inte glömma att partiets framgångar i mångt och mycket beror på de etablerade partiernas misslyckanden och nonchalans gentemot medborgarna. I Mönsterås är de partier som borde kunna utmana SD väldigt passiva. Jag tänker särskilt på M, Fp och KD som sällan motionerar och tar debatter. Därför blir jag inte förvånad om SD kommer in i kommunfullmäktige i Mönsterås 2010. Och de partier som aldrig tog upp kampen ska heller inte beklaga sig.
Det är dags att redovisa mina två senaste enkäter. Låt mig bara först få säga att de som röstat inte kan sägas utgöra ett representativt urval för Mönsterås befolkning. Dessutom upptäckte jag att man kunde rösta flera gånger, även om jag förstås inte vill tro att någon har missbrukat systemet. Naivt kanske.
Kommunalrådet bör träda tillbaka
En av frågorna löd: ”Tycker du att Roland Åkesson (C) bör träda tillbaka och släppa fram en annan kandidat till kommunalrådsposten inför valet 2010?” 25 röster har avlagts. 64% tyckte att han bör träda tillbaka. 24% ansåg inte det. 12% menade att partiet får avgöra det internt. Kanske kan man ana att det finns en viss vilja till förnyelse i Mönsterås.
Många Sverigedemokrater besöker Mönsteråsbloggen – varför?
Den andra frågan löd: ”Vilket parti skulle du rösta på i kommunvalet i Mönsterås om det var val idag?” 36 röster har avlagts och fördelat sig enligt följande:
M – 11%, Fp – 0%, KD – 5%, C – 5%, S – 11%, V – 11%, Mp – 5%, SD – 38%, Blankt – 11%.
Sverigedemokraterna fick alltså 38% av rösterna. Om vi utgår ifrån att ingen har röstat mer än en gång, så måste förstås resultatet förklaras. Jag tror nämligen inte att SD kan se fram emot 38% av rösterna i nästa val.
Jag tror inte heller att min blogg är särskilt attraktiv för just Sverigedemokrater. Jag företräder ju inte deras åsikter, utan har markerat gentemot partiets invandrarpolitik. Möjligtvis har vi ett visst utanförskap gemensamt. Nej, förklaringen tror jag är att SD är ganska duktiga på att använda Internet. Eftersom de sällan själva får framföra sina idéer i media, så har de utvecklat andra strategier som Internet. Nu spred sig väl ryktet om min omröstning bland Sverigedemokraterna på nätet.
Min syn på Sverigedemokraterna
Nå, jag tillhör inte dem som vill tiga ihjäl SD. Partiet ska granskas som alla andra partier, vilket jag också kommer att göra framöver. Idag vill jag bara i korthet ge min personliga syn.
SD säger sig stå för social rättvisa och värdekonservatism. Det låter ju ganska bra från min utgångspunkt. Och visst kan jag ställa upp på partiets linje i abort- och adoptionsfrågor. Ändå finns det ett par grundläggande och avgörande skillnader som jag i ärlighetens namn vill lyfta fram, idag kort, en annan gång lite djupare.
SD utgår från nationen – jag utgår från kristna värderingar
I SD´s politik är den svenska nationen viktig. I den mån de talar om det kristna kulturarvet så är det för att det gynnar nationen. I min värld är de kristna värderingarna basen och den kristna tron är som bekant universell. Nationalstaten har aldrig varit intressant för mig och är bara lite kul när det är idrott. Som smålänning är nationalstaten något som Gustav Vasa påtvingade oss, en symbol för religiöst tvång, förtryck och handelsmonopol. Nils Dacke och smålandsbönderna stod för lokalt självstyre, religiös frihet och frihandel.
SD ställer nationellt kulturarv mot mångkultur
SD vill värna om det nationella kulturarvet i motsättning till mångkulturen. För mig är det nationella kulturarvet i mycket en konstruktion som behövdes när regionerna skulle försvenskas. Däremot finns det flera lokala kulturer. Låt alla blommor blomma. Visserligen har vi svårt att hantera mångkulturen, men fördelarna överväger.
SD har en njugg invandrarpolitik – jag vill vara generös även om det kostar
SD tar fasta på de problem som ett mångkulturellt samhälle kan medföra när samhället misslyckas med integrationen. Detta är tveklöst SD´s stora profilfråga. Det blir nästan löjligt ibland. Jag fattar inte hur de orkar mala på med ändlösa artiklar om mörkhyade brottslingar.
Problemet kan väl ingen förneka – segregation och invandrare som är överrepresenterade i brottsstatistiken. Och om man utgår från ett snävt nationellt perspektiv så blir det förstås logiskt att begränsa invandringen. Men om man utgår från kristna värderingar så är det första och viktigaste att hjälpa människor i nöd. Detta oavsett de komplikationer som kan följa. Det ingår i den kristna värdegrundens väsen att vara generös och att osjälviskt hjälpa, istället för att egoistiskt värna om sitt eget. Där finns en avgörande avgrundsdjup skillnad mellan SD och mig som aldrig kommer överbryggas.
Passiva småpartier banar väg för SD
Men vi ska inte glömma att partiets framgångar i mångt och mycket beror på de etablerade partiernas misslyckanden och nonchalans gentemot medborgarna. I Mönsterås är de partier som borde kunna utmana SD väldigt passiva. Jag tänker särskilt på M, Fp och KD som sällan motionerar och tar debatter. Därför blir jag inte förvånad om SD kommer in i kommunfullmäktige i Mönsterås 2010. Och de partier som aldrig tog upp kampen ska heller inte beklaga sig.
18 maj 2009
Jag är 120 röster från kommunfullmäktige
120 röster hade räckt
120 röster i valet 2006 hade räckt för att få sitta i kommunfullmäktige i Mönsterås. Jag blev förbluffad över hur få röster som behövdes. Nästan chockad. Jag blev frestad att ställa upp i nästa val. Jag har redan ett partiprogram och 120 röster verkar inte alls omöjligt att skrapa ihop. Vem vet kära Mönsteråspolitiker. Vi kanske ses i Kommunfullmäktige 2010. I så fall kommer det att bli många härliga debatter och nya motioner för er att ta ställning till.
Så här tror jag att det går till
I mandatfördelningen i kommunala val utgår man ifrån antalet röster partierna fått. Sedan delar man först med 1,4. Då får man ett jämförelsetal. Partiet med högst jämförelsetal får första mandatet. Andra gången ett parti är med i räkningen delar man med tre etc. Så där håller man på till alla mandat är fördelade om jag har förstått allt rätt.
Det sista 49:e mandatet hade i Mönsterås ett jämförelsetal på 85,27. 120 röster hade gett jämförelsetalet 85,71 (120/1,4) och således det sista mandatet.
Sverigedemokraterna var bara ett tiotal röster från att komma in
Största parti att inte få mandat var Sverigedemokraterna (SD) som fick 108 röster. De bör således ha varit endast 12 röster ifrån ett mandat i Mönsterås. Miljöpartiet och Fp fick ca 150 röster vardera och behöver alltså bara förlora ett trettiotal röster i nästa val för att åka ur fullmäktige.
Passiva partier banar väg för SD
Detta är något att betänka för de etablerade partierna som knappast vill ha sällskap av SD i fullmäktige. Min pågående granskning av de lokala partierna i Mönsterås visar på en förbluffande passivitet i fullmäktige. Vissa partier lyckas bara formulera ett par tre motioner under en hel mandatperiod. Partier som sällan motionerar, inte för debatter och inte svarar på medborgarnas frågor ska sedan inte gnälla om partier av SD´s kaliber kommer in i fullmäktige. När de var så nära förra gången lär de ju inte sakna motivation.
Läs även Tomas Jonssons kommentar efter valet 2006.
Läs även
120 röster i valet 2006 hade räckt för att få sitta i kommunfullmäktige i Mönsterås. Jag blev förbluffad över hur få röster som behövdes. Nästan chockad. Jag blev frestad att ställa upp i nästa val. Jag har redan ett partiprogram och 120 röster verkar inte alls omöjligt att skrapa ihop. Vem vet kära Mönsteråspolitiker. Vi kanske ses i Kommunfullmäktige 2010. I så fall kommer det att bli många härliga debatter och nya motioner för er att ta ställning till.
Så här tror jag att det går till
I mandatfördelningen i kommunala val utgår man ifrån antalet röster partierna fått. Sedan delar man först med 1,4. Då får man ett jämförelsetal. Partiet med högst jämförelsetal får första mandatet. Andra gången ett parti är med i räkningen delar man med tre etc. Så där håller man på till alla mandat är fördelade om jag har förstått allt rätt.
Det sista 49:e mandatet hade i Mönsterås ett jämförelsetal på 85,27. 120 röster hade gett jämförelsetalet 85,71 (120/1,4) och således det sista mandatet.
Sverigedemokraterna var bara ett tiotal röster från att komma in
Största parti att inte få mandat var Sverigedemokraterna (SD) som fick 108 röster. De bör således ha varit endast 12 röster ifrån ett mandat i Mönsterås. Miljöpartiet och Fp fick ca 150 röster vardera och behöver alltså bara förlora ett trettiotal röster i nästa val för att åka ur fullmäktige.
Passiva partier banar väg för SD
Detta är något att betänka för de etablerade partierna som knappast vill ha sällskap av SD i fullmäktige. Min pågående granskning av de lokala partierna i Mönsterås visar på en förbluffande passivitet i fullmäktige. Vissa partier lyckas bara formulera ett par tre motioner under en hel mandatperiod. Partier som sällan motionerar, inte för debatter och inte svarar på medborgarnas frågor ska sedan inte gnälla om partier av SD´s kaliber kommer in i fullmäktige. När de var så nära förra gången lär de ju inte sakna motivation.
Läs även Tomas Jonssons kommentar efter valet 2006.
Läs även
26 december 2008
Därför är jag inte sverigedemokrat
-Varför är du inte sverigedemokrat, du som är så konservativ? Frågan från min gode vän gjorde mig ställd, men jag har tänkt igenom frågan och ska ge ett svar på bloggen utifall fler undrar.
För det första vill jag inte stämpla mig som konservativ. Mina värderingar utgår från min kristna tro, vilket får följder för hur jag tänker och agerar i olika frågor. Samhället är snabbt att klassa vissa ställningstaganden som konservativa och högerkristna, beteckningar som i Sverige har negativ klang. I själva verket leder den kristna utgångspunkten även till ställningstaganden som på en höger-vänsterskala kan benämnas vänster, även om en kristen aldrig är politikens fånge.
Den kristna värdegrundens bas handlar om respekten för livet och livets värdighet. Man brukar tala om livets kultur. Därför är det naturligt att jag försvarar livets okränkbarhet och är emot aborter (höger när samhället får sätta stämpel). Samma respekt för livet medför att jag är emot dödsstraff (mer liberalt eller vänster på en politisk skala). Livet skall också levas med värdighet. Människan är Guds skapelse. Det innebär att jag värdesätter omsorg om den fattige och flyktingen, inte bara idéellt, utan även genom samhällets gemensamma medel och strukturella insatser (vänster på skalan). En kristen värdesätter också gemenskaper; familjen, församlingen, föreningar, samhället etc. Var placeras man då på den politiska skalan?
För en kristen faller det sig också naturligt att vara kristisk till ohämmad kapitalism eftersom den medför girighet och ofta leder till utnyttjande av fattiga människor i strävan efter så låga produktionskostnader som möjligt. Dessutom är det kränkande att förvandla människor till enbart konsumenter som ska manipuleras att köpa sådant de absolut inte behöver. Planekonomi i kommunistisk tappning är inte heller något för en kristen. Däremot kan man likt Josef planera för de dåliga åren under de goda åren. Ja, så där kan man hålla på. Mytbilden av bibeltroende kristna som högerkristna stämmer långt ifrån alltid. I många frågor hamnar vi till vänster.
Därmed har jag också besvarat frågan om varför jag inte är sverigedemokrat. Sverigedemokraterna saknar den kristna respekten för människor som tvingats fly från krig och förföljelser. En kristen kan säkert se problem med kulturkrockar och inhumana företeelser i andra religioner, men en kristen är inte rädd för detta, utan kärleken till medmänniskan, viljan att hjälpa väger alltid tyngre. Därför är jag inte sverigedemokrat.
För det första vill jag inte stämpla mig som konservativ. Mina värderingar utgår från min kristna tro, vilket får följder för hur jag tänker och agerar i olika frågor. Samhället är snabbt att klassa vissa ställningstaganden som konservativa och högerkristna, beteckningar som i Sverige har negativ klang. I själva verket leder den kristna utgångspunkten även till ställningstaganden som på en höger-vänsterskala kan benämnas vänster, även om en kristen aldrig är politikens fånge.
Den kristna värdegrundens bas handlar om respekten för livet och livets värdighet. Man brukar tala om livets kultur. Därför är det naturligt att jag försvarar livets okränkbarhet och är emot aborter (höger när samhället får sätta stämpel). Samma respekt för livet medför att jag är emot dödsstraff (mer liberalt eller vänster på en politisk skala). Livet skall också levas med värdighet. Människan är Guds skapelse. Det innebär att jag värdesätter omsorg om den fattige och flyktingen, inte bara idéellt, utan även genom samhällets gemensamma medel och strukturella insatser (vänster på skalan). En kristen värdesätter också gemenskaper; familjen, församlingen, föreningar, samhället etc. Var placeras man då på den politiska skalan?
För en kristen faller det sig också naturligt att vara kristisk till ohämmad kapitalism eftersom den medför girighet och ofta leder till utnyttjande av fattiga människor i strävan efter så låga produktionskostnader som möjligt. Dessutom är det kränkande att förvandla människor till enbart konsumenter som ska manipuleras att köpa sådant de absolut inte behöver. Planekonomi i kommunistisk tappning är inte heller något för en kristen. Däremot kan man likt Josef planera för de dåliga åren under de goda åren. Ja, så där kan man hålla på. Mytbilden av bibeltroende kristna som högerkristna stämmer långt ifrån alltid. I många frågor hamnar vi till vänster.
Därmed har jag också besvarat frågan om varför jag inte är sverigedemokrat. Sverigedemokraterna saknar den kristna respekten för människor som tvingats fly från krig och förföljelser. En kristen kan säkert se problem med kulturkrockar och inhumana företeelser i andra religioner, men en kristen är inte rädd för detta, utan kärleken till medmänniskan, viljan att hjälpa väger alltid tyngre. Därför är jag inte sverigedemokrat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
