Överskott
Ännu ett år ser Mönsterås kommun ut att gå med ett rejält överskott. Förra året blev det över 30 miljoner. I år ser det ut att bli 20 miljoner. Men istället för att hjälpa familjemedlemmar i nöd, så vill man betala av skulder.
Hur ska man se på detta?
För hur ska man då se på detta? Centerpartiet skryter förstås och lyfter fram att man kan amortera av kommunens skuld, vilket minskar räntorna och frigör pengar till verksamheten på sikt. Andra menar att överskottet borde gå tillbaka till verksamheterna, särskilt med tanke på de akuta problem som idag finns inom äldreomsorgen, skolan och den individuella socialhjälpen.
Familjens akuta behov kommer alltid först
Ja, man får gå till sig själv och fundera. Om min dotter är i akut behov av något som gör att hon annars får lida, hur gör jag då med familjens ekonomiska överskott? Betalar jag av skulder för att min dotter skall få det bättre om några år, eller satsar jag pengar på hennes akuta behov för att minska lidandet nu? Svaret är givet. Familjens akuta behov kommer alltid först. På samma sätt borde medborgarnas behov komma först för kommunledningen.
Bra ekonomi redan 1985
Med tanke på att Mönsterås kommun på 1960-talet hade Sveriges sämsta ekonomi och högsta skatter, så kan man ändå delvis förstå att de kommunala finanserna har blivit viktiga i Mönsterås. Men finanserna fick man ordning på redan på 1970-talet. När Roland Åkesson tillträdde som kommunalråd 1985/1986 så var kommunens ekonomi redan bra, låt vara att det höga skattetrycket hängde kvar.
Budgettalibaner
Så även om man kan ha en viss förståelse för kommunens vilja att bli skuldfri, så får detta inte drivas för långt. Ibland undrar jag om inte Roland Åkesson är en lika stor budgettaliban som finansminister Anders Borg. Ett extremt fokus på goda finanser gör till slut att överskott blir ett mål i sig. Men mycket pengar får aldrig bli ett mål i sig. Pengar är bara ett medel för att ge medborgarna god service. Därför hade jag personligen föredragit att överskottet hade delats upp. En del hade kunnat gå till att amortera av skulder, en del kunde ha gått till att lösa de akuta problem som finns inom äldreomsorg och skola.
Men kommunledningen går ju inte i skolan, bor inte på Åshaga och behöver inte stå med mössan i hand utanför socialkontoret. Då kan man kosta på sig att styras av strikta ekonomiska teorier.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är ekonomer som styr helt och hållet, i och runt alla verksamheter. Allt börjar och slutar hos ekonomen, från budget till bokslut. Inget görs utan att ekonomerna har gett klartecken.
Hela den komunala verksamheten bygger på att alla ska ha ryggen fri. Det ska inte gå att ställa någon till svars och ingen ska ensam behöva ta ett beslut. Det är också därför verksamheterna kan verka lite tröga ibland. Det tar helt enkelt en stund för alla att ordna ansvarsfrihet.
Sedan är det också riktigt att kommunen helt har tappat greppet om sin roll i samhället. Det handlar numera i första hand om pengar och att förvekliga sig själv och sina egna tankar/ideer. Väldigt många har glömt att man egentligen är där för kommuninvånarna. Det är när den enskilda människan inte längre räcker till som kommunen ska ta vid.
Nu ligger fokus mycket på yta och inte innhåll. Ett annat expempel är företagare, som har alla möjligheter i världen att åstadkomma nästan vad de vill. Det är ofta drivna, smarta människor som kan/orkar/vill väldigt mycket. Frågan är om det är just i denna grupp som kommunen bör/ska lägga fokus.
Jag tycker kanske att det är på områden som den enskilda människan inte klarar sig själv, som kommunen kan/ska gå in och göra skillnad. Som tex inom skolan, hjälpa barn/unga med olika funktionsnedsättnigner mm.
I den här kommunen är det istället företagarna som behandlas som funktionshindrade. Lite pinsamt för både kommunen och företagarna kan jag tycka.
Det var bara ett exempel av många på hur kommunen funkar idag och hur man sakta har glidit ifrån sin egentliga roll och uppgift...
Skicka en kommentar