Min sommar inom hemtjänsten

En sommar inom hemtjänsten
En sommar i min ungdom jobbade jag inom hemtjänsten i Mönsterås kommun. Arbetsmarknaden hade ännu inte blivit så fackligt idiotstrikt, utan man kunde få jobba med en hel del utan adekvat utbildning. Man gick bredvid ett tag och fick sedan förtroende.

Gå bredvid ett par dagar
Så var det för mig. Jag saknade utbildning för något av det jag skulle göra – enkel hygien, städ, matlagning, handling. Man ansåg väl att det skulle kunna gå bra ändå. Det var viktigare att vara en medmänniska än att vara expert på teknikaliteterna.
Efter att ha gått bredvid ett par tre dagar var det så dags. Första veckan skulle jag vara lite vid Ekåsa i Fliseryd. De andra veckorna skulle jag åka en bestämd runda till gamla människor ute i bygderna som skulle få städat och mat på bordet. Hemlagad mat.

Ekåsa - kaffe och skvaller
Ekåsaveckan var ingen höjdare. Det är svårt att snabbt komma in på en arbetsplats med bara kvinnor. De hade sina samtalsämnen (virkning, skilsmässor och recept) och som ung kille kände jag mig lite utanför. Dessutom fanns det fördomar mot män inom hemtjänsten som jag märkte av tydligt. Det som förvånade mig mest var att de hade tid att sitta i kafferummet så mycket. Jag talar om timmar. Det var där de tillbringade i princip all tid utom när det var fråga om de nödvändiga procedurerna på morgonen och före maten. Det här var vid 1980-talets slut, och jag får anta att det inte fungerar så idag. Timmarna som gick till kaffepimplande och skvaller hade man ju kunnat använda för att gå ut med de gamla. Min morfar fanns på Ekåsa då, och jag minns att varken jag eller någon annan hittade på något för honom. Han fick ligga i sin säng hela dagarna, även om jag smet in ibland och hälsade.

Veckorna bland de gamla i skogarna
De andra veckorna körde jag min runda, och det var på många sätt fantastiska veckor, låt vara även ångestladdade. Jag fick ett visst antal timmar hos varje person och skulle då laga mat, städa och ibland handla. Någon hade bara järnspis och då fick man fyra timmar för att hinna laga maten. Spisen hade en otäck spricka och ibland slog eldslågor upp mot taket. Nå, mannen var snäll och när allt var färdigt bjöd han mig alltid på sill, potatis och en lättölspilsner.

Männen tyckte om mina gräddsåser
Männen var mycket tacksamma eftersom jag gjorde extra goda gräddsåser, något som den ordinarie personalen uppenbarligen snålade med. Däremot tyckte dom inte att jag behövde vara så noga med städningen. Egentligen kunde jag inte laga mat. Men jag hade med mig min hemkunskapsbok från skoltiden. Där framgick hur man kokade potatis, stekte fläskkotletter och gjorde såser. Det var bara att följa manualen… och så lite extra grädde då.

Kvinnorna ville ha välstädat
Kvinnorna däremot tyckte städningen var viktigast. Några låg på knä och inspekterade när jag kammade mattfransarna. De var för gulliga. Kvinnorna bjöd också gärna på kaffe och kakor och tyckte det var väldigt roligt att få en kille i huset. Trots en ganska så slitsam sommar, så gick jag upp i vikt.

Man tog sig tid
Överhuvudtaget så hade tjänsten en viktig social funktion. Eftersom man i regel stannade några timmar på samma ställe så hann man prata och fika. Det var mycket man anförtroddes denna sommar. Ibland öppnade sig tragiska bråddjup. Det hände också att jag gjorde sockerkaka, bakade bullar och rullade köttbullar, vilket skulle vara helt otänkbart inom dagens hemtjänst. Förmodligen låg det lite utanför redan vid den tiden, men det var sånt man ändå gjorde ibland. Det var ju det där med att vara medmänniska också.

Det hände att unga tjejvikarier inte kunde hantera vissa av de äldre männen som kunde bli lite vresiga ibland. Då ringde chefen till mig och så fick jag ta över. Inga problem alls.

Bortrationaliserat
Idag är det mesta av det jag gjorde bortrationaliserat. Maten lagas inte längre ute hos de äldre, utan personalen rusar in och ställer en inplastad portion på köksbordet. Några sockerkakor och fikastunder finns givetvis inte kvar. Jag vet inte varför samhället inte anser sig ha råd att ge de äldre det där som de fick förr. Andra får skriva den historiken.