Folk vill inte längre stå med mössan i hand - Trenden att ge ut egna böcker

Tänkte köra bokspåret i botten. (Ikväll kommer det en gammal mönsteråsbild igen)

Allt färre vill stå med mössan i hand
Det är ett glädjande faktum att den nya tekniken har medfört att allt fler väljer att ge ut sina böcker på egen hand i små upplagor. Allt färre vill stå med mössan i hand och tigga utanför ett etablerat förlag för att i bästa fall få ett nekande svar efter 8 månader.

Två nackdelar
Nackdelarna med en i grunden positiv trend är att det kommer ut oerhört mycket som inte kvalitetsgranskas och att egenproducerade böcker ofta blir ganska dyra då upplagorna är små. Å andra sidan kan böcker som ges ut i små upplagor få ett visst värde eller rent av bli kultförklarade på lite sikt.

Goda skäl
Varför vill då allt fler ge ut egna böcker? Det kan förstås finnas flera legitima skäl. För det första är det fantastiskt roligt att få sprida kunskaper och läsupplevelser. För det andra kan det vara viktigt på ett rent personligt plan. En elak journalist skrev att det handlade om att stärka egot. Jag är inte helt säker på att det är rätt ordval i detta sammanhang. Enligt min erfarenhet är ganska många av dem som ger ut böcker på eget bevåg människor som har gått några år i livets tuffa skola och som vill dela med sig av sina erfarenheter. Kanske upplever de ett utanförskap som andra har definierat. Att i det läget ge ut en bok handlar då inte så mycket om att stärka egot, utan mer om att få skapa något som består och därigenom också stärka sig själv på ett sunt sätt. För några kan det rent av bli en slags revansch.

Anarkistisk
Som ni märker är jag barnsligt förtjust i den nya bokutgivartrenden. Den är lite uppkäftig och anarkistisk. Istället för ett fåtal stora förlag som styr det tryckta ordet, så kan nästan vem som helst komma till tals och hitta läsare.

Digitalisering skapar behov av det konkreta
Jag tror tveklöst att boken har framtiden för sig. Även den vanliga pappersboken. Vår digitaliserade tid har redan skapat en motreaktion. Människor vill höra prasslet av att bläddra i en tidning, man vill känna på skivorna med favoritmusiken (vinylskivor är på väg tillbaka) och man vill uppleva känslan av att se en bok i bokhyllan och sedan hålla i den när man läser. För några år sedan saknade varje vardagsrum som TV-stylisterna stöpt om bokhyllor med böcker. Idag ska varje vardagsrum värt namnet ha bokhyllor.

För egen del har jag följande bokplaner:
Först ska jag ge ut boken om Mönsterås historia som kommer inom några veckor. Därefter väntar en bok om byn Krokstorp. Den är i stort sett redan färdigskriven och ska bara redigeras. Denna är dock inte lönt att ge ut via förlag eftersom läsekretsen är ytterst begränsad. Men man kan ju skriva ut den själv och sätta ihop den så snyggt man kan med laminerat omslag. Därefter ska jag redigera färdigt en färdigskriven bok om bokserien Tvillingdetektiverna (Sivar Ahlrud). Den hoppas jag kunna ge ut som riktig bok. Det beror lite på om B Wahlströms ger tillåtelse att använda omslagsbilderna. Därefter har jag funderingar på att försöka skriva en deckare som utspelar sig i Mönsterås. Men skönlitteratur är något helt annat än populärvetenskap, så vi får väl se om det lyckas.