I december 1931 misshandlades en gravid kvinna svårt av en man i centrala Mönsterås. Mannen, K.R. Hellström (1906-1970) som var skriven i Mönsterås men reste omkring och därför fått beteckningen obefintlig, hade uppenbarligen supit och därefter begett sig till det hyrda rummet där han misshandlat sin fästekvinna Hulda Hellström svårt, samt utsatt henne för mordförsök genom att skjuta med en revolver.
Hett tattarblod
Intressant att notera är lokalpressens orsakssamband. Mannen var uppenbarligen resande och fick därmed beteckningen tattare som får betraktas som ett skällsord i ett Sverige som vid denna tid var noga med rashygien och bokstavligen förföljde grupper som ansågs leva utanför samhället. Och tidningen finner det uppenbarligen viktigt att lyfta fram just tattaraspekten. I rubriken antyder man att orsaken till misshandeln och mannens agerade står att finna i hans ”heta tattarblod”.
Svårdefinierat
Exakt hur man ska definiera en tattare är väl ännu något oklart. Vissa menar att det var resande som var en blandning av etniska svenskar och zigenare. Andra menar att det inte alls behöver finnas någon koppling till zigenare, utan att det mer handlade om en socio-ekonomisk grupp kopplad till vissa yrken. Många förefaller ha varit hästhandlare eller gårdfarihandlare.
I boken Tattarplågan, av C.M. Bergstrand (1942) beskrivs tattarna på följande sätt: ”Våra dagars tattare har förmodligen som regel något zigenarblod i sina ådror, men i huvudsak är tattarsläktet säkerligen produkten av en under många århundraden försiggången blandning av asociala element, såsom frigivna trälar, förrymda brottslingar, krigsfångar, frigivna fångar, avskedade soldater, rackare, lösaktiga och lättjefulla kvinnor och andra förkomna eller utan tukt uppvuxna individer.” Citatet ger en bra bild av den då rådande tidsandan. Idag är väl synen en annan, får man förmoda.
Läs mer här.
Nedan följer lokalpressens artikel i tre delar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar