Skolavslutning med och utan Guds välsignelse

Idag var det skolavslutning för XXXskolan i Mönsterås kyrka. Prästen både bad, välsignade och sa att hon tror på Gud, samtidigt som hon underströk att bönen och välsignelsen var frivillig.

Skolavslutning med välsignelse
Har idag varit på min dotters skolavslutning i Mönsterås kyrka. Det var ungefär som vanligt. Barnen sjöng fina sommarvisor, ett par unisona psalmer, rektorn höll tal och prästen pratade, bad Fader vår och nedbad välsignelsen. Prästen var noga med att betona att både Fader vår och välsignelsen var frivillig. Men det kändes skönt att ta emot det bästa som man kan få. Heder åt prästinnan som talade klart och tydligt om att hon tror på Gud. Synd dock att så många vuxna inte visade någon som helst respekt för kyrkorummet utan höll en hög ljudvolym.

Skolavslutning utan välsignelse
Skolbarnen i Fliseryd fick dock inte Guds välsignelse, eller jo det fick dom säkert, men inte via prästen. Rektorn där hade nämligen ställt krav på kyrkan att prästen inte skulle läsa välsignelsen och dessutom framfört önskemål att prästen skulle svamla lite allmänt om etik och kamratskap. I det läget så drog kyrkan sig ur.

Kyrkoherden i Mönsterås/Fliseryd är värd all respekt. Kyrkan är faktiskt en religiös samlingslokal, inte ett sällskapsrum som man kan nyttja efter behov, och prästens uppgift är att förmedla den kristna tron och läran, inte tala om något allmänt som förmodligen rektorn gör bättre. Men det har uppenbarligen gått så långt i Sverige att skolan tror att den kan diktera villkoren för en kristen församling. Förmodligen bottnar det i någon slags syn att kyrkan tillhör alla, men så är det förstås inte. Kyrkan är en gemenskap av troende människor som har en gemensam samlingslokal som många troende betraktar som helig mark. Saken är i själva verket enkel - vill skolan fira skolavslutning i en religiös samlingslokal, så får man acceptera att det religiösa finns med.