Skolavslutning i hembygdsparken

Idag var det skolavslutning för Mölstadskolan i hembygdsparken. Här ser vi årskurs 2 och 3 sjunga.

Som väl var hade det slutat regna, vilket ju är viktigt nu när både myndigheter och skolan har schabblat bort kyrkan. Till slut fick man i alla fall upp flaggan som man hade glömt att hissa. Först var de sura på mig för att flaggan inte hade kommit upp, men vi på kontoret har inte tagit emot bokning (jag pratade med den som tagit emot bokningen av scenen; parken bokas inte eftersom det är allmän park) om flagghissning och vi kontorsnissar har förövrigt inget som helst ansvar för några flaggor. Det ligger tio mil bort från vårt ansvarsområde. Vi sköter arkiv, historiska frågor och bokning av hembygdsgården. Vimsigt som vanligt och efter mycket gnäll, sura miner och blängande blickar sa jag faktiskt ifrån. De glömde ju flaggan även förra året så att den fick panikhissas i sista stund. Men Mölstadskolan är ju bra på att ställa krav på andra, både på kyrkan och övriga här i världen. Kanske vore bättre om de lärde sig ta eget ansvar för sin egen skolavslutning.

Inför redskapsneutrala skolavslutningar

Så var det bara en vecka kvar till skolavslutningen. Snart bör det väl vara dags för Mönsteråsskolorna att börja blomsterpryda bygelhästar, rep, ringar och klätterstegar.

Men vem har tänkt på alla stackars barn som nu kommer att bli påminda om redskapsgymnastikens fasa. Jag kräver härmed att Skolverket inför redskapsneutrala skolavslutningar, så att det kan bli en glädjens dag för alla.

Sommarlovshögtid i kyrkan med välsignelse och psalmsång

Såg att kyrkan anordnar en sommarlovshögtid på gammeldags sätt för alla som så önskar. Så enkelt. Så bra. Där har vi förstås framtidens melodi. Kyrkan anordnar en separat frivillig sommarlovsgudstjänst som påminner om hur skolavslutningarna såg ut utanför skolans regi. Synd bara att Nyheterna/Östran driver sin konfliktlinje in i kaklet. Bättre lösning än så får vi inte. Nu borde väl alla vara nöjda.

Hur tänkte man där...

I veckan kunde vi läsa att skolorna i Mönsterås och kyrkan har kommit överens om att skolavslutningen ska vara i kyrkan. För att leva upp till skollagen ska prästerna inte be eller välsigna de stackars barnen. Jag förmodar att prästerna då inte ska medverka överhuvudtaget. Och jag tycker det är ganska fräckt av skolan att vilja nyttja en religiös samlingslokal som är helig mark för många troende och samtidigt ställa krav på vad de som upplåter lokalen får säga. En skolavslutning utan präst och välsignelse blir tamt. Jag kommer själv att be för och välsigna barnen, men i tystnad. Det kan tack och lov ingen förbjuda, men det har samma effekt. Den som hälsar på i min församlings kyrkobyggnad får också acceptera att jag som församlingsmedlem välsignar dem som kommer på besök.

Nå, nu kommer ju barnen ändå inte att skyddas från religiöst budskap, om nu någon trodde det. Hela kyrkans inre sänder i symbolik och konst ut precis samma budskap som prästerna brukar prata om. Det är bara det att i vår kultur har vi stort fokus på ordet och glömmer ibland bort bilderna. Men så fort barn och vuxna kliver in i kyrkan möts de av ett tydligt kristet symbolspråk som talar om Jesus på korset, hans golgatavandring, hans lidande och kärlek till mänskligheten. Men det tänkte nog inte skolmyndigheten på.

Så…undrar hur man tänkte där. Kyrkan i sig bär alltså det budskap man ville ”skydda” de små liven ifrån. Eller har man tänkt sig att täcka över altartavlan och all annan konst och symbolik?

Skolchefen, rektorerna och skolavslutningarna

Förbjudet, inte fel men ändå fel
I dagens Barometern/OT påstår skolchefen att det strider mot regelverket om prästen läser välsignelsen och ber under en skolavslutning. Jag önskar jag kunde säga att han har fel, men han har dessvärre rätt. När skolor blir anmälda för att de låtit en präst be och välsigna så brukar Skolverket påtala just att dessa moment är förbjudna. Så formellt sett gjorde rektorn i Fliseryd inget fel när hon försökte bestämma över prästen. Men fel var det i alla fall. Förstås.

Skolan får välja
Om skolorna inte kan acceptera välsignelse och bön så borde man förstås inte vara så fräcka att man ens försöker anlita en kyrka eller en präst där skolan dikterar villkoren. Fräckt är bara förnamnet. Om Skolverket inte tillåter bön och välsignelse så ska skolan  inte nyttja kyrkor och präster överhuvudtaget. Man kan inte både äta upp och ha kakan kvar.

Bryt mot reglerna
Men nu är ju idiotiska regler till för att brytas, vilket man alltså har gjort i Mönsterås tätort där ju prästen både bad och välsignade. Dock framhöll prästen att det var frivilligt, och en välvillig tolkning av reglerna kanske gör den lösningen möjlig. Annars får jag förmoda att skolchefen får ta mönsteråsrektorerna i örat som var så modiga och bröt mot regelverket. Fram för fler rektorer som bryter mot reglerna.

Kamp om inflytande
Nu är det väl i och för sig så att det kan finnas mycket i skolorna som man som förälder störs av. Skolan kommer säkert att försöka inpränta en rad kunskaper och värderingar som förmodligen inte alls överensstämmer med min och frugans kunskapssyn och värdegrund. Så hela uppväxten är egentligen en kamp om inflytande över barnets fostran. Föräldrar borde ha makten, men samhället och dess trender har tagit över.

Inget är neutralt och skolan bygger på gungfly
Man behöver inte vara professor i filosofi för att inse att det inte finns någon neutral skolundervisning. Även en sekulariserad ideologi bygger på specifika icke-neutrala värderingar, även om makten ger sken av att den är neutral (ett effektivt sätt att förkläda makt). Alla som har hållit på med forskning och vetenskap några år vet också att inte ens vetenskap är neutral eller säker. All vetenskap bygger på värderingar och perspektivval och vad som betraktas som en sanning ändras hela tiden. Man kan tveklöst påstå att skolans vetenskapliga grund är ett gungfly.

Skolavslutning med och utan Guds välsignelse

Idag var det skolavslutning för XXXskolan i Mönsterås kyrka. Prästen både bad, välsignade och sa att hon tror på Gud, samtidigt som hon underströk att bönen och välsignelsen var frivillig.

Skolavslutning med välsignelse
Har idag varit på min dotters skolavslutning i Mönsterås kyrka. Det var ungefär som vanligt. Barnen sjöng fina sommarvisor, ett par unisona psalmer, rektorn höll tal och prästen pratade, bad Fader vår och nedbad välsignelsen. Prästen var noga med att betona att både Fader vår och välsignelsen var frivillig. Men det kändes skönt att ta emot det bästa som man kan få. Heder åt prästinnan som talade klart och tydligt om att hon tror på Gud. Synd dock att så många vuxna inte visade någon som helst respekt för kyrkorummet utan höll en hög ljudvolym.

Skolavslutning utan välsignelse
Skolbarnen i Fliseryd fick dock inte Guds välsignelse, eller jo det fick dom säkert, men inte via prästen. Rektorn där hade nämligen ställt krav på kyrkan att prästen inte skulle läsa välsignelsen och dessutom framfört önskemål att prästen skulle svamla lite allmänt om etik och kamratskap. I det läget så drog kyrkan sig ur.

Kyrkoherden i Mönsterås/Fliseryd är värd all respekt. Kyrkan är faktiskt en religiös samlingslokal, inte ett sällskapsrum som man kan nyttja efter behov, och prästens uppgift är att förmedla den kristna tron och läran, inte tala om något allmänt som förmodligen rektorn gör bättre. Men det har uppenbarligen gått så långt i Sverige att skolan tror att den kan diktera villkoren för en kristen församling. Förmodligen bottnar det i någon slags syn att kyrkan tillhör alla, men så är det förstås inte. Kyrkan är en gemenskap av troende människor som har en gemensam samlingslokal som många troende betraktar som helig mark. Saken är i själva verket enkel - vill skolan fira skolavslutning i en religiös samlingslokal, så får man acceptera att det religiösa finns med.

Skolavslutning för skolan

Ikväll var det skolavslutning för skolans elever i Mönsterås kyrka. Barnen sjöng, präst och rektor höll tal och psalmer sjöngs. För dottern var det den första skolavslutningen.


Dottern tillsammans med sin fröken Carina. Även jag hade faktiskt Carina när jag gick i lekskolan för 36 år sedan.


Här sjunger dottern a med sina klasskamrater. Ursäkta suddigheten.


Kyrkan var mer än fullsatt och det var betydligt mer kaotiskt än när jag var barn. Men prästen vågade nämna ordet "Gud" och psalmer sjöngs.


En underbar sommarkväll bjöds vi på.

Vem köper ut till ungdomarna i Mönsterås?

För något år sedan skrev jag en artikel för Barometern/OT inför skolavslutningen och kom då bland annat in på ungdomarnas alkoholvanor. Alla högstadieelever jag pratade med sa att det var lätt att få tag på alkohol. Äldre kompisar och föräldrar köpte ut.

Jag minns själv en lägenhet i vår närhet för några år sedan. Nästan varje helg under sommarhalvåret samlades ungdomar under 18 år för fest. Ungdomarna var oftast trevliga, men ändå uppenbart och ibland kraftigt berusade. Var fick de tag på sin dricka?

Vilka är langarna i Mönsterås? Förstår de vad de ställer till med? Bedriver polisen spaning? Har föräldrarna koll?