Min arbetsgivare är en förening där jag också är medlem. Jag kan alltså agera både som medlem och som anställd, men är givetvis friare i min medlemsroll, eftersom anställningen bygger på ett uppdrag. Häromdagen framförde jag som medlem min åsikt i en fråga där jag beklagade att styrelsen har satt stopp för inrättandet av en forskarhörna. Därvidlag hade det kunnat stanna. Som medlem har jag förstås rätt att framföra min åsikt och en sund förening är också tacksam för olika synpunkter.
Munkavel
Nu var det dock en i styrelsen som inte gillade mina ordval. Idag kom han och sa att jag inte skulle använda mig av ord som ”sätta stopp för”. Han sa uttryckligen att jag skulle sluta använda sådana ord. Han sa också något i stil med att det vore synd om jag inte slutade med det eftersom han gärna såg att jag fortsatte arbeta här. Styrelseledamoten verkar inte ha noterat att jag framförde min åsikt som medlem, inte som anställd, även om jag förstås hade haft rätt att framföra åsikten med vilka ord jag vill även som anställd.
Jag varken bockar eller bugarJag förklarade förstås för styrelseledamoten att ingen hittills har lyckats sätta på mig en munkavel och han inte skulle bli den förste att lyckas. Det åligger inte styrelsen eller enskilda ledmöter att dra gränser för mitt språkbruk när jag framför en åsikt. Om det inte passar så finns det ett avtal att säga upp. Vi i Fas 3 har inga som helst tryggheter eller fackförbund att ta hjälp av. Vi är helt rättslösa. Å andra sidan förlorar då föreningen 5000 kr i månaden som den får för mig, och givetvis också min kompetens. Det är helt upp till föreningen. Jag varken bockar eller bugar. Med åren har man lärt sig att inse sitt värde. Det är i första hand föreningen som ska vara tacksam. Förhoppningsvis står inte styrelsen som helhet bakom ledamotens agerande.
Tysta mig = offentlighetJag har alltid varit lojal med min arbetsgivare och många människor har framfört åsikten att jag genom mitt arbete där har gett föreningen ett lyft. Men vill någon på detta sätt försöka tysta yngre nya krafter så är det tragiskt. Medelåldern på dem som gör det praktiska arbetet är mycket hög. Vill man ha förnyelse så duger det inte att bromsa all utveckling och mörka ord och åsikter. Människor som är beredda att lägga ner kraft och tid tröttnar. Och när någon försöker tysta mig så blir det med automatik offentligt. Där är jag oerhört principfast. Det som har hänt är helt oacceptabelt.
Som jag tidigare har skrivit så har jag inte fått jobba en timme som städare åt kommunen sedan jag påtalade brister i vården av de äldre på Åshaga. Det ska bli intressant att se om min nuvarande arbetsgivare lyckas bättre i sin hantering av frispråkiga. Men nu bli det väl ett jäkla liv för att jag skriver här. Men ska inte den makt- och rättslöse ens få kanalisera sina känslor!?
3 kommentarer:
Jag vet vad du menar.
BRA ! MKT BRA INLÄGG ! HELT RÄTT !
Jonny, ska olika verksamheter utvecklas måste nya idéer tas fram och kreativa diskussioner tillåtas. Din idé om en forskarhörna är alldeles utmärkt och skulle egentligen gälla hela kommunen.Något som jag via kulturguidningar har sett. Sedan till att få yttra sig i sakfrågor så finns i föreningar och kommunala nämnder något som kallas för grupptänkande som i bland kan vara positivt men oftast är negativt och krympande.Detta händer mest där strukturena har behållts under flera år och vissa personer dominerat. Tack vare ditt arbete att lyfta fram det historiska materialet har det allmänna intresset för Mönsterås ökat.För det mesta handlar det om okunnighet och rädslor när någon lägger hinder på yttanden, något som jag sett i det kommunala. Vad du gör Jonny så fortsätt som vanligt.
Skicka en kommentar