Felt - ett av 80-talets bortglömda band

Felt - ett av mina favoritband från 1980-talet.

Felt – Ballad of the band

Felts klassiskt skolade gitarrist Maurice Deebank höll på att lämna när bandets skapare och sångare Lawrence skrev den här fantastiska sången (se länk ovan) med en text direkt riktad till Maurice.

Where you been?
Ain't seen you for weeks
You've been hanging out with
All those Jesus freaks

Oh yeah, & I feel like giving in
I said, yes, I feel like giving in

& where were you
When I wanted to work?
You were still in bed
You're a total jerk

Oh yeah, & I feel like giving in
I said, yes, I feel like giving in

& there's a place for abstract
& there's a place for noise
& there's a place for every kind of sound
So come on now & tell me why there's a void

Gripande! Och en fantastisk poplåt blev det. Frågan är om Maurice förstod att sången handlade om honom.

10 förunderliga skivor

Felt är ett av mina absoluta favoritband inom genren gitarrbaserad pop. Mellan 1979 och 1989 gav de ut 10 förunderliga skivor, alla älskvärda på sitt sätt. Särskilt de fyra första skivorna fram till 1986 är strålande.

Omaka par
Rock- och pophistorien är full av exempel på att den bästa musiken skapas när omaka par möts – Lennon/McCartney (The Beatles), Morrissey/Marr (The Smiths), för att bara nämna två exempel. Felt hade ett i det närmaste lika spännande radarpar i Lawrence och Maurice. Lawrence var en mystisk särling som kunde skriva låtar även om han saknade musikalisk bildning och så Maurice, en fenomenal klassiskt skolad gitarrist. Lawrence ville skriva små bländande poplåtar på 3 minuter. Maurice ville breda ut sig på gitarr i 10 minuter. Resultatet blev sällsynt lyckat. Vissa skivor blandar därför poplåtar med instrumentala stycken i en fin mix och med ett ganska så unikt koncept.

Maurice lämnar bandet

Men 1986 hade Maurice gift sig och efter att ha avslutat studiejobbet med fjärde skivan lär han ha sagt ”Nu vill jag umgås med min fru”. Sedan såg de honom inte mer.

Martin Duffy tillkommer
Felt hade vid den tiden tagit in Martin Duffy på keyboard (senare i Primal Scream) vilket gav bandet en djupare ljudbild. Men det var bara på fjärde skivan Ignite the seven cannons som gitarristen Maurice och Duffy spelade ihop. Resultatet blev bländande.

Felt gjorde utmärkta skivor även efter att Maurice lämnat bandet, men man kan sakna de distinkta gitarrslingorna. Å andra sidan fick Lawrence en ny lysande samarbetspartner i Duffy.

Felt nådde aldrig några större kommersiella framgångar. Därtill var de alldeles för udda. Men gruppen är ett utmärkt exempel på 1980-talets gitarrpop när den är som bäst och sägs ha inspirerat band som Belle & Sebastian och Manic Street Preachers.

Musikaliska exempel
The world is as soft as lace (1984)

Crystall Ball (1984)

Rain of Chrystal spires (1986)

My darkest light will shine (1985)

Red Indians (1984)

Spanish house (1984)

Sunlight bathed the golden glow (1984)

Sempiternal darkness (1984)

Chatedral (1982)

Candles in a church (EP, 1986)

Primitive painters (1985)

All the people I like are those that are dead (1986)

September lady (1986)

Cartoon Sky (1989)

Diskografi

Crumbling the Antiseptic Beauty (Cherry Red, 1982)

The Splendour of Fear (Cherry Red, 1984)

The Strange Idols Pattern and Other Short Stories (Cherry Red, 1984)

Ignite the Seven Cannons (Cherry Red, 1985)

Let the Snakes Crinkle Their Heads to Death (Creation Records, 1986)

Forever Breathes the Lonely Word (Creation Records, 1986)

Poem of the River (Creation Records, 1987)

The Pictorial Jackson Review (Creation Records, 1988)

Train Above the City (Creation Records, 1988)

Me and a Monkey on the Moon (Cherry Red, 1989)