The Quill - Full circle (recension)

The Quill är tillbaka
Jag minns inte om det var The Quills gitarrist Christian Carlsson som fyllde min sovsäck med nässlor under det där kyrklägret på Öland, eller om det möjligen var hans brorsa. Spelar ingen roll. Hur som helst har jag ingen annan relation till the Quill, så ingen kan anklaga mig för att vara jäv.

The Quill är alltså tillbaka med ny musik. Det är fem år sedan sist. Egentligen är jag nog fel person att recensera den här skivan. Det skall ödmjukt erkännas.  Jag har aldrig varit hårdrockare utan huvudsakligen lyssnat på annan gitarrbaserad musik. Men ibland har jag tjuvlyssnat eftersom jag vid vissa tillfällen har uppskattat tyngden och gitarrspelet (även om den överväldigande delen gitarrlir inom hårdrock är gravt överskattad – tekniskt skickligt men ack så trist). Men när The Quill släpper en ny skiva så har Mönsteråsbloggen självklart en åsikt.

Hög status och ett kvalitetsband
Jag minns Oknöfestivalerna när The Quill hette bara Quill. Gitarristen Christian Carlsson var väl med redan då och satte standarden. Sedan på 1990-talet började skivorna komma. Om Christian var motor och kreatör så var sångaren Magnus Ekwall av…världsklass. Jag tror ytterst få Mönsteråsare har insett vilken status det här bandet har i kretsarna som begriper sig på hårdrock.

Av de skivor gruppen släppte så håller jag personligen Voodoo Caravan (2002) för den bästa. Hooray! It´s a deathtrip (2003) höll också mycket hög klass. The Quill skrev kanske aldrig de stora hitlåtarna, men gruppens namn blev liktydigt med hög kvalitét, och några av låtarna borde ha nått en än större publik.  The Quill är ett av de där banden i rockhistorien som borde ha blivit större än de blivit.

Ny sångare
När så Magnus Ekwall lämnade bandet 2007 så förstod väl alla att det skulle bli omöjligt att hitta en likvärdig ersättare. Jag mötte förresten Magnus idag och han verkade ganska så nöjd med trädgårdslivet.

Men så plötsligt kom beskedet att gruppen hittat en ny sångare i Magnus Arnar och nu är alltså den nya skivan här. Och visst känner man igen The Quill i tyngd och rytm, men det vore fel att jämföra sångarna. Magnus I hade ett spektra som få kan uppnå. Magnus II har en annan råare röst som passar det The Quill gör nu.

Riffbaserad med lite udda avvikelser
Den nya skivan är kanske något mer riffbaserad än melodibaserad, men man kan inte låta bli att imponeras av den energi och tyngd som möter på det nya albumet med rötter i flera tunga genrer som exempelvis traditionell hårdrock, men också grunge. Jag gillar också de gånger harmonierna vågar sig ut på lite udda vägar med östliga tongångar och ibland rent av lite country, även om det förstås mest är tyngden och det rytmiska samspelet som omedelbart slår emot en. Ljuset faller som oftast mest på gitarristen och sångaren, men även basisten Rob Triches och trummisen Jolle Atlagic betyder mycket för att skapa bandets groove.

Gediget låtsnickeri

Finns här då några bra låtar, för att nu tala ett språk jag förstår? Nu gör ju inte The Quill trallvänlig hårdrock, vilket vi tackar innerligt för, även om det inte kan kallas smal musik. Den som tar sig tid att lyssna upptäcker att här finns ett gediget fint låtsnickeri i grunden. Skivans fem första låtar har en självklar tyngd och vitalitet som slår knockout. Låtar som Full Circle och Black Star är fin fina där Magnus råa röst kommer till sin fulla rätt och där till och med en träbock som undertecknad rör lite lätt på foten. Efter de fem första följer ett par låtar som jag inte begriper mig på, innan allt hittar rätt igen.

Om man får önska
The Quill har med Full Circle tagit första steget på en delvis ny väg och gjort det bra. Den når inte upp till Voodoo Caravan, men håller hög klass. Hur The Quill kommer att utvecklas vet de bara själva. Kanske ska de fortsätta att göra ”vanlig” rock av hög kvalitét. Det vore gott nog. Men om jag finge önska något så vore det att bandet vågade vika av på stigarna som går mot country och folkmusik, givetvis i kombination med tyngden. Det skulle kunna bli mer än häftigt.

Extra plus för ordenligt medföljande häfte med texter odyl.

Lyssna på låten Black Star här.