När kyrkoherde Oredsson hängdes ut i lokalpressen

Djärv sommarjournalist
Jag brukar ju beklaga mig över att sommarvikarierna ägnar för många spaltmeter åt nyöppnade caféer, katter i träd och campinggäster som bott 47 år på samma plätt. Men omkring 1990 hade Barometern/OT en djärv och trevlig sommarjournalist som hette Vibeke Linse (nu med annat efternamn). Förmodligen fick hon fortsätta även på hösten eftersom artikeln jag ska presentera är från december. 

Artikel om Oredssons försummelse

Vibeke var både modig och duktig. Förutom ganska så djuplodande historiska artiklar så tvekade hon inte att vända på alla stenar som gick att vända på. En gång slog dock ivern lite fel. Vibeke skrev en artikel om en kyrkans bankbok där kyrkoherde Kjell-Arne Oredsson i det närmaste framstod som en trixare. Vibeke lyckades snoka reda på att Kjell-Arne inte hade lämnat en bankbok med 100 000 kr till församlingskassören och revisorerna som han borde. Det handlade om den Rappeska fonden vars räntepengar varje år skall delas ut till sjuka i ekonomiskt trångmål. Som svar på frågan varför han inte lämnat över bankboken svarade Oredsson: ”Jag har väl försummat det”. Den som var det minsta illasinnad kunde nu tro att Oredsson var en fifflare och hade dolda motiv för att inte vilja visa bankboken. Många tyckte artikeln var insinuant och andades början på ett drev.

Alla försvarade sin kyrkoherde
När mönsteråsarna läste artikeln i tidningen så begrep dom givetvis vad det handlade om. Alla utom Vibeke visste att Kjell-Arne inte var världsbäst på att hålla ordning på papper och tider. Det var inte bara pga efternamnet han kallades för ”Oredan”.  Historierna var många om hur man fick hämta Oredsson i skidspåret 5 minuter innan gudstjänsten skulle börja. Oredsson var en genuint trevlig och försynt kyrkoherde och absolut ingen fifflare. Och nu tog det hus i helsike. Alla tog stackars Kjell-Arne i försvar och Vibeke…ja, jag tror inte hon stannade så länge som lokalredaktör efter den episoden, vilket i och för sig var synd eftersom hon egentligen var driftig. Hon saknade bara den där fingertoppskänslan som man får när man bott ett tag på en ort.

Den försynte kyrkoherden Kjell-Arne Oredsson hade glömt att lämna över en bankbok.