Pedagogik är ingen garant för hög kvalitét i undervisningen

Pedagogiken har blivit en garant för hög kvalitét
Det kommer att bli lärarbrist i Sverige framöver läste jag i en tidning idag. Orsakerna är förstås många, men ett dråpslag är de nya kraven att en lärare skall ha läst pedagogik. Pedagogik har på något lustigt och olustigt sätt fått ungefär samma status som läkarexamen och blivit en garant för kvalitet i undervisningen - ett magiskt mantra som skall rädda svensk skola. Att överlämna sina ungar till lärare utan pedagogik jämställs med att överlämna sjuka barn till medicinmän från djungeln.

Engagerade och kunniga lärare har räddat situationen

Men nu är det ju så att det inte är pedagogisk utbildning som upprätthåller kvalitén inom skolan. Tvärtom så har Sverige sedan 1960-talet ägnat sig åt så många pedagogiska experiment att pedagogiken har gjort mer skada än nytta, särskilt för barn som inte har studier med sig från vaggan. Som tur är har det funnits många engagerade och kunniga lärare som trots pedagogiska tokerier ofta har räddat upp situationen.

En gammal vän från universitetsåren, Olle Larsson, blev med tiden anställd som lektor i historia i Växjö vid en gymnasieskola (lektor betyder väl oftast att man har doktorerat och har ämnesansvar). För något år sedan vann han priset ”Årets historielärare”. I motiveringen stod det: ”…Olle Larsson med sina gedigna kunskaper i historia visat att han i sin undervisning kan framställa historieämnet både vetenskapligt och populärt. Olle är mycket uppskattad av elever och kollegor för sin pedagogiska förmåga och sitt positiva engagemang. Han är också en mycket omtyckt föreläsare utanför skolans värld.” Hur många poäng pedagogik tror ni Olle har läst?

Ämneskunskaper, upptäckarglädje och känsla för varje elevs utvecklingsmöjligheter

Och för att nu få skryta lite. När jag och min gode vän Peter Danielsson undervisade blivande lärare i historia vid Växjö Universitet så fick vi alltid de bästa kursutvärderingarna, utan att vi hade läst pedagogik. Samma erfarenheter har jag från de gånger jag har mött elever senare i livet. Vad det handlar om är att ämneskunskaper och upptäckarglädje förmedlas med engagemang och med känsla för varje elevs/students utvecklingsmöjligheter.

Läraryrkets status håller på att reduceras till en fråga om att ha läst pedagogik. Tragiskt då läraryrket är ett yrke där personlig lämplighet tillsammans med kunskaper borde vara det viktigaste. Vilka som ligger bakom denna utveckling är en annan fråga som jag lär återkomma till.