19 augusti 2011

Bortom höger-vänsterskalan

Relaterar inte till höger-vänster
Det händer att jag får frågan var jag står politiskt. I och med att de flesta tänker i banor av höger och vänster så förväntar de sig också svar som relaterar till den skalan. Men det finns ingen anledning att kategoriskt ansluta sig till någon specifik sida eller något särskilt parti om man nu inte tänker i låsta banor.

Genomtänkt?
Ändå tycker jag om frågan. Den vittnar om att man förväntas tänka till innan man väljer vilken politisk kraft man vill stödja. Frågan är hur många som verkligen fattar genomtänkta beslut. Jag läste att Socialdemokraterna i Norge har gått framåt i opinionsmätningarna sedan terror- och illdådet för några veckor sedan. Det synes alltså handla om en känslomässigt grundad sympatiyttring, inte några överlagda beslut.
Modernismens utopier har slutat i blodbad
Nu finns det emellertid flera goda skäl för att hålla sig till en konservativ grundinställning till samhällsutveckling. De senaste århundradenas återkommande försök att genom revolutioner och snabba politiska omdaningar kasta omkull hela samhällen för att råda bot på missförhållanden, avskräcker mer än lockar. Modernismens längtan efter det världsliga paradiset, vare sig det kallas kommunistiskt eller nazistiskt, har alltid slutat i blodbad, precis som revolutionsromantikernas urmoder, den franska revolutionen, som ju varken ledde till frihet, jämlikhet eller broderskap, utan till en ständigt arbetande giljotin och blodsstänk.

Egotripparnas samhälle
Nej, här finns inget som ger mersmak. En reformistisk linje för att ta itu med uppenbara sociala orättvisor och samhällsproblem har visat sig vara en betydligt mer framgångsrik väg – i alla fall så länge människor hade en solidarisk grundtanke att ta vara på sin broder, den kristna solidaritetstanken som levde kvar även i det sekulariserade samhället några årtionden efter andra världskriget. Idag när det mesta handlar om att förverkliga sig själv så synes denna tanke ha tynat bort. Det känns jobbigt att tänka på det superegosamhälle som just nu formas mitt framför våra ögon. Borgerlighetens naiva syn på individen och paranoida misstro mot gemensamma lösningar har slagit över i egotrippar.
Ett samhälle som styrs av konservativ eftertanke och omsorg om den svage slipper revolutioner och upplopp.

Stabiliserande krafter
I den konservativa grunden finns också tanken att det behövs vissa stabiliserande krafter i samhället – staten/kommunen, familjen och lokalsamhället.
Staten/kommunen skall ta ansvar för grundläggande gemensamma samhällsfunktioner som försvar, naturtillgångar, transportsystem, skola, sjukvård, social omsorg etc. Tyvärr är det inte dessa konservativa värderingar som styr dagens regering, utan mer liberala marknadsvärderingar. Därför har vi de senaste årtiondena fått se utförsäljningar och privatiseringar av sådant som borde ingå i samhällets gemensamma ansvar. Man har kort och gott sålt ut tryggheten.

Familjen är en annan grundcell i ett fungerande samhälle. Familjen står för kontinuitet, fostran och kärlek. Idag lämnar man bort sina barn och därmed också dessa uppgifter på entreprenad. Man behöver inte vara särskilt klarsynt för att se hur det påverkar det uppväxande släktet.
Lokalsamhället är viktigt för samhällets maktspridning och sociala gemenskap. I Sverige har vi haft ett starkt kommunalt självstyre sedan medeltiden (om vi räknar med socknarna som en slags kommuner). Beslut skall fattas på rätt nivå.

Tragisk högerstämpel
Tyvärr har konservatismen i Sverige blivit ganska impregnerad av liberalismen. Den konservatism jag här beskriver hör inte hemma på någon höger-vänsterskala överhuvudtaget. Den står över sådant käbbel. Tyvärr har konservatismen i den politiska debatten fått en högerstämpel, vilket är högst olyckligt. Bakgrunden är att människor i äldre tider har strävat efter att bevara en viss samhällsstruktur in absurdum där vissa grupper har varit privilegierade. Sann konservatism känner inga sympatier med privilegier, societet eller snobbism.
I harmoni med naturen
En konservativ grundtanke är att människan ska leva i harmoni med naturen som en del av skapelsen. Om människan hade skyndat mer långsamt i samband med industrialiseringen så hade kunskapen om hur utsläpp påverkar miljön kunnat utvecklas samtidigt. Därmed hade en hel del av dagens klimattragedi kunnat undvikas.
Konservatism ger politisk frihet
Konservatismen är alltså inget politiskt parti. Konservatismen har idéer som gör att den har beröringspunkter med flera politiska riktningar, samtidigt som den tar avstånd från vissa moderna ogenomtänkta samhällsbeslut. För den som inte vill binda upp sig vid ett specifikt parti innebär den en skön politisk frihet som möjliggör samarbete där man kanske inte alls hade tänkt att det var möjligt.

1 kommentar:

Eje sa...

Det finns en annan tanke i en tid med snabba förändringar på alla områden trots våra grundläggande biologiska föutsättningar.Det är solidariteten för varandra och kanske t.o.m. för allt levande.Grunden till allt elände i världen är när man börjar resonera i termer av vi och dem. Det är fröet till alla konflikter och utvecklat alla grymma gruperingar. Solidariteten är ursprungligen en kristen tanke men fallit bort i olika religösa fraktioner. Solidariteten har också missbrukats som privata maktmedel i socialismens olika varianter.
Vi börjar komma till en global nivå där de viktigaste resurserna är begränsade och vi måste kunna inom en snar framtid komma överens hur detta ska klaras.