"Jag platsar i allsvenskan, men vill spela för GIF"

"Jag platsar i allsvenskan, men vill spela för GIF"
”Jag platsar i allsvenskan, men vill spela för GIF”. Nä, inte ens när fotbollen var som mest idealistisk var det väl någon som gick så långt i sin kärlek till laget. Sådan lojalitet skulle ha betraktats som fanatism. De absolut bästa har alltid gått vidare för att komma till sin fulla rätt. Inte minst för landslaget är det viktigt att spelare får komma fram från olika delar av landet.

Fler borde avstå en osäker fotbollskarriär och ha roligt i sin hemförening

Men…nog var det mer vanligt förr att riktigt bra spelare snäppet under eliten ändå stannade i sin moderklubb och gav sitt fotbollsliv till just den föreningen, även om man kanske hade klarat av att spela ett par divisioner högre upp. Det var inte bara de medelmåttiga som blev trotjänare. Nu har det ju blivit nästan omöjligt att moralisera över spelare som byter klubb i syfte att utvecklas och göra karriär, men nog måste man kunna fråga sig varför det inte finns fler som avstår en osäker fotbollskarriär för att istället ha roligt i sin lokala förening.

När det sjuka blir norm
Men just detta att man inte får moralisera över spelare som lämnar moderklubben visar hur långt eländet har gått. Det farliga är att man vänjer sig vid allt och blir avtrubbad. Det som från början inte ansågs särskilt ok, känns efter ett tag som det normala. Att byta förening och att köpa och sälja spelare blir norm istället för sjuk avvikelse.

En övertro på att man måste upptäckas tidigt

Föreningar borde inte nöja sig med att fostra framgångsrika spelare som man sedan är stolta för. Man borde sträva efter att få behålla dem betydligt längre än idag så att de kan bidra till att föra sitt lag uppåt i seriesystemet. De får då offra något för lagets bästa, kanske under ett par tre år, innan man eventuellt går vidare. Detta borde vara en självklarhet och något man borde kunna förvänta sig. Detta skulle ge en annan slags tillfredsställelse som har ett högre finare värde. Spelare har idag en övertro på att man snabbt måste upptäckas och börja klättra tidigt. Många gånger hade det varit bättre att mogna som människa i laget där man en gång hade sitt hjärta.

Det går att vrida klockan tillbaka om man vill
När man skriver inlägg av den här karaktären så får man alltid höra att man inte kan vrida klockan tillbaka. Det är en myt. Givetvis kan man det om man bara vill. Inget är förutbestämt.

Men om man nu inte vill försöka vrida klockan tillbaka, så får man väl anpassa sig till den krassa verkligheten, lägga bort gentlemannaprofilen och försöka sno spelare som alla andra. I alla fall under några år tills laget har klättrat ett par divisioner och blir attraktivt i sig själv.