Skrivandets omak

Författarskapets myter
Är det svårt att skriva? ”Riktiga” författare har ofta sina myter och skrönor om skrivandets mödor; för det är ju sällan man hör en författare tala om skrivandets glädje. Det ligger i författarskapets natur att skapa myter både om sig själv och yrket - eller ska vi kanske kalla det ”skrivarkallet”. Den som vill kan ju fördjupa sig i historiens bild av författaren – en udda gestalt i gränslandet mellan geni, galning och bohem. I bästa fall har författaren en särskild förmåga spegla människans villkor här på jorden.

Disciplin - inspiration

Några målar upp en bild av skrivandets process som en smärtsam förlossning. Andra talar om inspiration. Några tillämpar stenhård disciplin där man skriver vissa bestämda tider och ibland även räknar antalet ord per dag. Andra beskriver ett dagdrivarliv där man skriver när andan faller på – kanske i en liten skrivarlya vid en öde kust eller på ett anrikt stamcafé. Problemet är att det oftast är författare som försörjer sig på sitt skrivande som uttalar sig. De flesta som skriver torde inte ha den tid som den avlönade författaren har. Man får försöka klämma in lite skrivtid när luckorna dyker upp, vare sig man har inspiration eller inte.

Tekniken ger fler författare
De senaste årens tekniska landvinningar när det gäller datorer, IT, skrivare och ordbehandlings- och redigerarprogram har gjort att i princip vem som helst kan bli författare idag. Detta är förstås på både gott och ont. På gott därför att fler kommer till tals. Skrivandet tillhör inte längre en liten exklusiv elit. På ont eftersom det har gått inflation i bokutgivningar nu när man kan publicera sig utan att ta sig igenom det nålsöga som småpåvarna på förlagen utgjorde. Kvalitén har ibland blivit lidande, samtidigt som en del riktigt bra författare som annars inte skulle ha fått chansen har fått läsare. Men nog blir man bedrövad när man tar sig igenom en vanlig svensk deckare och hittar 50 helt onödiga korrekturfel.

En välskriven text kräver
Det är först när man verkligen redigerar en text noga eller låter en korrekturläsare ta hand om texten som man inser hur slarvigt man vanligtvis skriver. Att snickra ihop en välskriven text kräver nämligen oftast ett mödosamt tankearbete och ett vändande och vridande på ord och meningar. Både helheten och delarna skall fungera. Innehållet skall vara både lättläst och stringent. Det skall vara förankrat, fördjupande och ändå lättflytande.

Debattartiklar och referat är lättast
Lättast att skriva är debattartiklar och fotbollsreferat. De skrivs ofta under någon slags inspiration. Där vet man i regel vad man vill få fram och lustigt nog kommer ofta orden som från ovan, även de där ordvalen som förmedlar den där lilla överdriften och provokationshooken som får folk att reagera. Denna sorts artiklar är här och nu.

Vetenskapliga artiklar svårast
Värre är det med de populärvetenskapliga artiklarna. Dels kräver de i regel mycket efterforskningar. Dels är det svårt att skriva en vetenskaplig text med behaglig läsrytm. Ibland omöjligt. Det kan ta flera timmar att bli nöjd med bara ett par meningar. Här infinner sig dessvärre sällan någon spontan inspiration, utan det är ett slit och en vånda som ibland håller en vaken på nätterna och som gör en helt otillgänglig vissa dagar.

Skönlitteratur
Skönlitteratur har jag aldrig försökt skriva. Men jag har en idé om en deckare i Mönsteråsmiljö. Återstår att se om det lyckas. Men efter att i sommar ha läst några nya svenska deckare, så drar jag slutsatsen att det nog inte är så svårt.