På Biblioteket

Jobb jag har haft
Idag fortsätter jag min serie om olika jobb jag har haft. Tidigare har jag tagit upp min lyckligaste tid vid Högskolan i Växjö/VäxjöUniversitet och min nästan lika lyckliga tid som bibliotekarie vid Gymnasiebiblioteket. Idag har turen kommit till Mönsterås Bibliotek där jag också trivdes.

Välskött borg

Ett besök på biblioteket i Mönsterås är ju aldrig fel när man vill ha något annat än fredagsmys. Men hur är det att jobba på biblioteket? Tja, egentligen finns det inget anmärkningsvärt att rapportera. Jag upplevde biblioteket som en relativt välskött borg, även om utvecklingen hämmades av en ytterst begränsad ekonomi och än mer begränsade lokaler.

Barnbibliotekarie
Jag började på biblioteket 2002 som vikarierande barnbibliotekarie. Om jag minns rätt så vikarierade barnbibliotekarien som bibliotekschef varför jag fick chansen. Tjänsten hade varit utlyst och jag kände ingen på biblioteket varför jag alltså inte fick jobbet via kontakter.

Bokprat

Jag kastades direkt in i en värld av bokprat för skolklasser, författarbesök, teateruppsättningar, disktjänstgörning och diverse planering. Bokpraten krävde i särklass mest tid och energi, men gav mycket tillbaka. Jag läste enorma mängder böcker, även på fritiden, och periodvis jobbade jag 70 timmar i veckan för 40 timmars lön. Första året man har ett jobb kan det bli så. Men det var roligt att träffa alla barn som längtade efter att få läsa. Och eftersom alla skolor skulle ha besök så blev det många bilresor i kommunen. Jag trivdes bra. Särskilt grabbarna var en utmaning då de i regel läste betydligt mindre än tjejerna. Men det fanns undantag. Jag minns en liten grabb i tioårsåldern. Han kom med en ganska så avancerad ungdomsbok och jag frågade honom vad han trodde om den. Han svarade som en vuxen att ”Ja, det kan man säkert ha divergerande uppfattningar om, men jag tror den kommer att tilltala mig exemplariskt”. Ibland undrar jag vad det blev av denne välformulerade grabb. Arbetet gick bra och jag vet att många lärare och barn tyckte det var tråkigt när mitt vikariat var slut.

Bert dög inte
Lärarna hade i regel en positiv och prestigelös attityd till böcker. En ansåg dock att jag inte skulle tipsa ungarna om Bert-böckerna då de inte höll tillräckligt hög litterär kvalitet. Jag försökte förklara att det är bättre att pojkarna läser om Bert än att de inte läser några böcker alls. Jag fortsatte tipsa om Bert-böcker…och pojkarna läste.

Gull Åkerblom

Författarbesöket detta år hette Gull Åkerblom. Jag hade väl ansvar för att ta emot henne, men minns inte riktigt hur jag gjorde. Hon var i alla fall energisk och väldigt trevlig. Jag fick kanske inget riktigt hum om vad hon ville med sitt författarskap, men hon skrev trevliga barnböcker. Hon är mamma till Lukas Moodysson och jag minns att jag redan då tyckte att han var gravt överskattad som filmregissör, så jag tror vi undvek hans filmer som samtalsämne.

Expert på alla ämnen
Vissa dagar och kvällar hade jag pass i lånedisken. Det var alltid spännande. Man visste aldrig vilka som skulle komma och vad man skulle bistå med. Det gällde liksom att vara lite expert på alla ämnen och personligheter för att vara förberedd.

Personalmöten i en värld av kvinnor

Ibland var det personalmöte. Jag var ensam man i Mönsterås, men på Fliserydsfilialen jobbade Jan, en trevlig karl som skötte sitt pastorat efter eget huvud, vilket kanske inte alltid värderades fullt ut. Jan var en hyvens karl.

En ny chef tillträdde med tiden. Det är nog inte helt lätt att vara både chef och kollega, vilket man faktiskt är på en så liten arbetsplats som ett bibliotek. Jag drabbades aldrig, men det kunde hända att det togs upp saker på personalmötet som jag fann olustigt då det hade passat bättre att lösa i enrum. Men hon ville förstås få vissa saker gjorda och då var det ju viktigt att alla gjorde vad de skulle utifrån tilldelat ansvar. Jag upplevde henne som ganska hårt klämd mellan det hon ville och var ålagd att göra å ena sidan, och de resurser hon fick å andra sidan. För det mesta avlöpte dock personalmötena utan irritationer och i god atmosfär.

I Mönsterås var jag ensam man. Jag diskriminerades inte och utsattes inte för några fördomar. Men det är klart att samtalsämnena inte handlade om engelsk ligafotboll. Skvaller märkte jag dock inte av i någon större utsträckning. Men att kvinnor sällan går rakt på kärnan är ingen myt. Ett personalmöte som med gubbar hade tagit max 30 minuter krävde ofta två timmar på biblioteket. Å andra sidan fick ju alla tid att säga sitt. Jag hade ytterst trevliga arbetskamrater.

Senare började jag jobba på Gymnasiebiblioteket, men fortsatte hoppa in som vikarie i lånedisken på Mönsteråsbiblioteket. Särskilt vid jul och på sommaren fick jag jobba. Det var ett sant nöje att möta alla låntagare.

I Fliseryd

Med tiden blev det ett vikariat på ett halvår vid Fliserydsfilialen och jag fick erbjudande om att jobba där, vilket jag gärna gjorde. Nu följde några månader där jag stortrivdes. Att få sköta en hel filial efter i stort sett eget huvud var ju en dröm. Tyvärr blev det ändå en passiv period eftersom jag som vikarie inte vågade ändra om som jag egentligen hade velat. Samtidigt fortsatte jag vikariera i Mönsterås när det behövdes.

Bukowski - nej tack!
Som vikarie var det förstås svårt att försöka få igenom sina idéer, eller rättare sagt, man kom sig inte för att lägga fram dem. Jag tyckte man tydligare borde uppmuntra allmänheten att lämna in förslag till bokinköp. Med nästan bara kvinnor i personalen så finns det en risk att böcker som mer passar män hamnar på undantag. Mina egna förslag till bokinköp fick jag dock alltid igenom, bortsett från när jag föreslog ett par böcker av Charles Bukowski.  Med sin något dekadenta livsstil och med en kvinnosyn som inte riktigt platsade i PK-Sverige så var det förstås en omöjlighet – hans kultklassikerstatus till trots. Som talesman för socialt marginaliserade hade han definitivt passat på biblioteket. Men det var enda gången som jag tyckte man tillämpade någon form av censur.

Telefonen slutar ringa

Efter några år slutade man ta in mig som vikarie på somrarna, vilket jag tyckte kändes olustigt. ”Lång och trogen” tjänst belönades inte. Plötsligt dök det upp människor som hade gått bibliotekarieutbildning och chefen som hade facklig bakgrund ansåg att det vägde tyngre än mina inhopp och min alternativa kompetens.

Kraven på rätt utbildning har utarmat kvalitén och likriktat
Man kan väl säga att det bara återspeglade samhällets allt mer strikta och absurda krav på rätt utbildning istället för en mångfald av kvaliteter. Förr fanns det flera ingångar till många yrken, exempelvis lärare, journalist och bibliotekarie. Men fackliga krav på exakt rätt utbildning för att höja status och löner har utarmat kvalitén. Kreativitet och arbetsglädje försvinner. Arbetsplatser riskerar att likriktas.

Mix skapar magi

De bästa arbetsplatserna har oftast en mix av folk med ”rätt” utbildning och folk med andra kompetenser. Det är så man skapar magi. Olikheterna blir en tillgång - olika perspektiv och infallsvinklar. Har alla gått samma utbildning blir det lätt så att alla också är stöpta i samma form och ser allt på samma vis. Det här är en trist utveckling. De mest framgångsrika jobben jag har gjort har varit ihop med människor som är helt annorlunda än undertecknad. Järn skärper järn.

30 grader på övervåningen
Nå,  biblioteket i sig var en bra arbetsplats. Arbetsmiljön bör dock få ett särskilt omnämnande. Det gamla Tingshuset kunde på sommaren lätt få en temperatur på över 30 grader på övervåningen. Och på vintern kunde det vara omkring 15 grader ibland på morgnarna. Lägg därtill att det var väldigt trångt och omständigt för handikappade. I det nya huset blir det förstås annorlunda, även om en del av mysigheten riskerar att försvinna.

Jag tror det blir väldigt bra med ett nytt modernt bibliotek i Mönsterås. Visserligen verkar det inte bli mer utrymme för böcker, vilket är beklagligt, men i övrigt tycker jag det ser lovande ut. Kul och viktigt med en kulturell mötesplats i Mönsterås. Men det behövs fler män och fler som inte har gått bibliotekarieutbildning.

Skiss över det nya bibliotkets ytor.