Statsministers 16-årige son har fått stryk vid Stureplan natten mellan fredag och lördag. Nu ska det väl ärligt sägas att sonen ingår i ett gäng som inte verkar vara Guds bästa barn. Bråket hade börjat långt tidigare samma kväll på en privat fest, och det var inte första gången sonen hamnade i bråk. Det var inte heller första gången alkohol användes. Sonen har uppenbarligen vanor som borde göra föräldrarna oroliga. Det stör mig att media försöker måla upp sonen enbart som ett oskyldigt offer. I själva verket handlar det om en livsstil och frånvarande föräldrar.
Hur kan detta få fortgå?
För man undrar ju hur Sveriges statsminister med hustru kan låta sin 16-årige son ränna ute mitt i natten i en huvudstad präglad av gängbråk, fylla och droger. Sonen verkar inte ens ha haft SÄPO-vakter med sig. Men en 16-årig grabb ska förstås inte ränna ute på Stockholms gator mitt i natten oavsett SÄPO-skydd eller inte. I just detta fall framstår det som extra allvarligt då en son till en statsminister riskerar att råka extra illa ut just på grund av denna omständighet. Det finns också exempel från andra länder där höga politiker råkat ut för utpressning efter att skurkar har filmat deras barn i mindre trevliga sammanhang. Det kan alltså uppstå en säkerhetsrisk.
När man är 16 år så kan man kanske få gå på fest ibland. Men
det ska givetvis vara utan alkohol där vi ju har tydliga åldersgränser i
Sverige. Nu kanske de flesta barn hamnar i en besvärlig fas ibland. Men desto
viktigare då att föräldrarna är närvarande, lägger sig i och ger stöd.
Fasaden har rämnatMitt förtroende för statsministern har minskat efter denna händelse. Om man inte förmår ha bättre koll på sitt eget barn, hur ska man då klara av att sköta Sverige? Värre är dock att man i media vid upprepade tillfällen har försökt framställa sig som den perfekta familjen som klarar av att både göra karriär, sköta hemmet och fostra barn. Inte minst Filippa brukar betona hur hon sätter mammarollen före jobb och politik (se här, här och här) Men om man låter sin 16-årige son ränna ute på nätterna och umgås i slagsmålsgäng så rämnar fasaden. Kanske lika bra det. Familjen framstår som mer mänsklig, om än oerhört omdömeslös. Fredrik Reinfeldt skrev en gång en bok om det sovande svenska folket. Men nu vet vi vem som sover när han borde vara vaken.
Slagsmålskultur eller enskilda slagskämpar
Samtidigt så finns det en intressant social notering man kan
göra om man sätter sig in i överklassbarnens värld. Fram träder bilden av en slagsmålskultur
bland överklass och övre medelklass. Många ungar med framgångsrika frånvarande föräldrar,
sk brats, super, tar droger och slåss på helgerna. Därvidlag verkar de inte
skilja sig särdeles mycket från de s.k. förortsgängen. I vissa avseenden har
det förekommit slagsmål i alla tider, exempelvis byslagsmål i äldre tider. Men
när jag växte upp kan jag inte påstå att det fanns en slagsmålskultur, snarare
enskilda slagskämpar som man noga passade sig för att reta upp. De flesta av oss ungar mådde bra, hade närvarande föräldrar och hade inget behov av att agera utåt destruktivt.
Ingen privatsakÄr då inte detta en privatsak. Nej, inte enbart. Vi kan bara se på Mönsterås där ungdomsgäng har ställt till mycken skada sista tiden med vandalisering och sannolikt även bränder. Även här kan man ställa frågan - var håller föräldrarna hus? Tillåter man att ens minderåriga barn är ute sena kvällar och nätter så är väl det minsta man kan begära att de åker ut och kollar till dem med jämna mellanrum på cykel eller med bil. Man kan också kräva att man ska kunna se var de är via GPS - lätt ordnat med ett par moderna mobiltelefoner. Men eftersom barnen är omyndiga kan så kan man förstås också förbjuda dem att vara ute efter en viss tid. Vägrar dom så är det ju dags att använda sin föräldraauktoritet.
1 kommentar:
Är inte Reinfeldt själv en skinnskalle och Anders Borg Hells Angelsledare med hästsvans och ring i örat.
Skicka en kommentar