Slagsmålets hederskodex

Illa beryktade förorter
Förutom en liten magsjuka har jag hunnit med en tur till Stockholm och fick då anledning att även beskåda några av alla dessa illa beryktade förorter, varav de flesta förresten låg insvepta i en underbar grönska. I de flesta fall verkade man ha högst ett par tre hundra meter ut till naturen. Så de problem som finns kan knappast vara av miljökaraktär utan mer socialt.

Allt tal om kriminella gäng, narkotika och rån gjorde mig fundersam, även om jag inte råkade ut för något. De flesta jag mötte verkade vara helt vanliga medborgare som pendlade till sina arbeten. Men det är klart att det är en annan värld kvällstid och jag dristade mig inte till att göra någon undersökande journalistik efter mörkrets inbrott.

Saknar hederskodex
Nå, de kriminella kan säkert råna, utdela en och annan kampsportspark och sparka på den som ligger ner. De lär visst inte heller tveka att i grupp ge sig på ensamma. Jag noterar alltså att de saknar den gamla tidens hederskodex för slagsmål. Det här är något annat där alla moraliska spelregler är satta ur spel.

Gamla tiders slagsmål ska förstås inte romantiseras då allt våld i en mening är rått och karaktärslöst, men det fanns faktiskt vissa regler som de flesta höll sig till. I regel var det två personer som gjorde upp om något. Vapen och sparkar var förbjudna och man slogs med nävarna. Slagsmålet avslutades när den ene hade gett sig eller när han fått tillräckligt. Efteråt kunde man många gånger skaka hand. Man fick inte heller ta hjälp av någon kamrat som därmed kunde störa rättvisan.

När gängen besöker landsorten
Alla dessa regler verkar ha fallit i glömska. Och det finns några historier om hur det har gått när förortsgäng har fått för sig att lämna sina favoritöverfallsplatser av betong och begett sig ut på landsbygden för att mucka gräl med ”bönner”. Det har inte gått bra. Det berättas om gäng som har vaknat upp i sumpdiken med blåtiror och kläderna sönderslitna. De hade inte en chans. Till skillnad från bönderna kunde de nämligen inte slåss på riktigt. En fjantig karatespark mot bröstkorgen på en bonnlurk med en nacke som en medeltida ek räckte inte långt.

Nä, jag vet inte vad de håller på med där ute i förorterna. Det går ju knappast att skylla kriminaliteten på social misär och miljöerna var som sagt helt ok. Vissa hus var förstås inga arkitektoniska underverk, men grönskan och sjöarna runtomkring gjorde att helheten blev fin.

Problemen inte olösliga
Problemen borde gå att lösa om man jobbar både kort- och långsiktigt. Om man verkligen vill. På kort sikt måste förstås polisen rensa upp bland kriminaliteten. Satsa stora summor under ett par tre års tid på att få ordning på narkotikahandeln, gängöverfallen och rånen. Markera att det som pågår är oacceptabelt och att samhället inte köper ursäkter och myter om socialt utanförskap som då skulle legitimera kriminalitet. Den som inte har arbete har andra alternativ. Man kan givetvis vara arbetslös och skötsam. Det ökar chanserna att få ett jobb.

På lång sikt handlar det om att lösa både sociala problem och en specifik mentalitet. Detta är en hel vetenskap som man kan ösa fakta och idéer från.

Sedan ska man förstås inte bara fokusera på förorterna. Det har ju visat sig att överklassen också driver omkring och slåss. Bratts och andra överklassyngel måste förstås också lära sig veta hut, eftersom de uppenbarligen inte har fått någon fostran av sina föräldrar. De ska inte särbehandlas, utan även här får man på kort sikt rensa upp och på lång sikt jobba förebyggande.

Barn som ränner ute på nätterna

Statsministerns son fick stryk...igen
Statsministers 16-årige son har fått stryk vid Stureplan natten mellan fredag och lördag. Nu ska det väl ärligt sägas att sonen ingår i ett gäng som inte verkar vara Guds bästa barn. Bråket hade börjat långt tidigare samma kväll på en privat fest, och det var inte första gången sonen hamnade i bråk. Det var inte heller första gången alkohol användes. Sonen har uppenbarligen vanor som borde göra föräldrarna oroliga. Det stör mig att media försöker måla upp sonen enbart som ett oskyldigt offer. I själva verket handlar det om en livsstil och frånvarande föräldrar.

Hur kan detta få fortgå?
För man undrar ju hur Sveriges statsminister med hustru kan låta sin 16-årige son ränna ute mitt i natten i en huvudstad präglad av gängbråk, fylla och droger. Sonen verkar inte ens ha haft SÄPO-vakter med sig. Men en 16-årig grabb ska förstås inte ränna ute på Stockholms gator mitt i natten oavsett SÄPO-skydd eller inte. I just detta fall framstår det som extra allvarligt då en son till en statsminister riskerar att råka extra illa ut just på grund av denna omständighet. Det finns också exempel från andra länder där höga politiker råkat ut för utpressning efter att skurkar har filmat deras barn i mindre trevliga sammanhang. Det kan alltså uppstå en säkerhetsrisk.

När man är 16 år så kan man kanske få gå på fest ibland. Men det ska givetvis vara utan alkohol där vi ju har tydliga åldersgränser i Sverige. Nu kanske de flesta barn hamnar i en besvärlig fas ibland. Men desto viktigare då att föräldrarna är närvarande, lägger sig i och ger stöd.

Fasaden har rämnat
Mitt förtroende för statsministern har minskat efter denna händelse. Om man inte förmår ha bättre koll på sitt eget barn, hur ska man då klara av att sköta Sverige? Värre är dock att man i media vid upprepade tillfällen har försökt framställa sig som den perfekta familjen som klarar av att både göra karriär, sköta hemmet och fostra barn. Inte minst Filippa brukar betona hur hon sätter mammarollen före jobb och politik (se här, här och här) Men om man låter sin 16-årige son ränna ute på nätterna och umgås i slagsmålsgäng så rämnar fasaden. Kanske lika bra det. Familjen framstår som mer mänsklig, om än oerhört omdömeslös. Fredrik Reinfeldt skrev en gång en bok om det sovande svenska folket. Men nu vet vi vem som sover när han borde vara vaken.

Slagsmålskultur eller enskilda slagskämpar

Samtidigt så finns det en intressant social notering man kan göra om man sätter sig in i överklassbarnens värld. Fram träder bilden av en slagsmålskultur bland överklass och övre medelklass. Många ungar med framgångsrika frånvarande föräldrar, sk brats, super, tar droger och slåss på helgerna. Därvidlag verkar de inte skilja sig särdeles mycket från de s.k. förortsgängen. I vissa avseenden har det förekommit slagsmål i alla tider, exempelvis byslagsmål i äldre tider. Men när jag växte upp kan jag inte påstå att det fanns en slagsmålskultur, snarare enskilda slagskämpar som man noga passade sig för att reta upp. De flesta av oss ungar mådde bra, hade närvarande föräldrar och hade inget behov av att agera utåt destruktivt.

Ingen privatsak
Är då inte detta en privatsak. Nej, inte enbart. Vi kan bara se på Mönsterås där ungdomsgäng har ställt till mycken skada sista tiden med vandalisering och sannolikt även bränder. Även här kan man ställa frågan - var håller föräldrarna hus? Tillåter man att ens minderåriga barn är ute sena kvällar och nätter så är väl det minsta man kan begära att de åker ut och kollar till dem med jämna mellanrum på cykel eller med bil. Man kan också kräva att man ska kunna se var de är via GPS - lätt ordnat med ett par moderna mobiltelefoner. Men eftersom barnen är omyndiga kan så kan man förstås också förbjuda dem att vara ute efter en viss tid. Vägrar dom så är det ju dags att använda sin föräldraauktoritet.

Brott i Sverige - ett historiskt perspektiv

Brott från ett historiskt perspektiv
Det finns många myter och uppfattningar om brottsutvecklingen i Sverige. De flesta bottnar i medias uppmärksamhet av vissa spektakulära brott. Som en bakgrund till min artikelserie om brott och straff i mönsteråsbygden tänkte jag idag presentera lite statistik som visar brottsutvecklingen i Sverige från ett historiskt perspektiv. Att vissa brottmål ökar eller minskar i antal beror inte enbart på ett ökat antal brott utan också på ändrad praxis under årens lopp. För den som vill fördjupa sig i förklaringar, rekommenderas följande skrift varifrån jag har hämtat statistiken.

Mord och dråp 1750-2005


I ett långt perspektiv har antalet mord och dråp inte ökat sedan 1750, utan ligger idag på ungefär samma nivå som för 250 år sedan. Jämför man med 1800-talets mitt, så har vi idag färre mord och dråp. I ett kortare perspektiv så kan man dock se en markant ökning sedan andra världskrigets slut, för att de senaste åren se en viss minskning igen. Den enda säkra variabeln som påverkar antalet mord och dråp är den registrerade alkoholkonsumtionen i samhället. Straffsatsen verkar inte påverka. I Sverige söp man hiskeligt mycket vid 1800-talets mitt, vilket också återspeglar sig i mordstatistiken. Sedan följde väckelse- och nykterhetsrörelser och motbok vilket minskade både alkoholkonsumtion och mord. Sedan 1955 har vi ingen motbok samtidigt som vi har lagt oss till med internationella dryckesvanor.


Som diagrammet tydligt visar så är riskerna att råka ut för mord i Stockholm betydligt mindre idag än i äldre tider.


I ett internationellt perspektiv så har vi oerhört få mord och dråp i Sverige.


Ökningen efter andra världskriget kan knappast förklaras av den ökade invandringen. Det är i alla fall ingen avgörande förklaring. Även om invandrare är överrepresenterade, så kan det inte förklara den stora uppgången, även om det på 1970-talet fanns en stor överrepresentation bland finska invandrargrupper. Alkohol- och drogvariabeln är sannolikt den enskilt viktigaste förklaringsfaktorn.

Enligt SCB fördelade sig gärningsmännens härkomst under perioden 1990–1998 enligt följande: Sverige (66 procent), övriga Norden (12 procent), övriga Europa (9 procent) samt övriga länder (13 procent).

90% av alla mord/dråp begås av män. Det är också fler män än kvinnor som mördas.

Misshandelsbrott


Misshandelsbrotten har i ett längre historiskt perspektiv minskat dramatiskt, men även här ökat efter andra världskriget, även om man kan se en viss minskning sedan 1990-talet. Hade vi kunnat jämföra med medeltiden hade vi kunnat se än än större minskning av våld. Liksom vad gäller mord och dråp finns ett tydligt samband med alkoholkonsumtionen. Även om våldet har minskat i ett längre perspektiv så har medias fokusering på våldet ökat. Det faktiska våldsanvändandet har tveklöst minskat över tid, medan allt fler nyanser av våld har lagförts. Våld mellan män har minskat, medan våld mot kvinnor och barn har lagförts allt mer. Utländska medborgare står här för ungefär 15% av fallen.

Stöld


Här kan man se en markant ökning under 1900-talet, vilket brukar förklaras av framväxten av vårt moderna konsumtionssamhälle. Plötsligt finns det något att stjäla.


Här ser vi en jämförelse mellan misshandel och stöld.

Brottsligheten totalt sett


Som synes har brottsligheten ökat markant totalt sett i Sverige efter andra världskriget, vilket i huvudsak förklaras av alla trafikförseelser som följt med den ökade trafiken, liksom antal fylleri- och sedermera narkotikafall. Om vi tar bort just de fallen så framstår dock förändringarna inte som så drastiska.