För ett par år sedan när vår dotter dotter började förskoleklass på skolan (6-åringarna), så dröjde det inte länge förrän hon fick börja gå till talfröken/språkpedagog. Vi föräldrar informerades eller tillfrågades inte, utan fick veta tilltaget först vid utvecklingssamtalet.
Vad handlade det då om? Dottern har ju alltid haft lätt för
svenska språket. Jo, nu visade det sig att dottern inte uttalade ”y” där det
borde vara y. Dottern sa ”fura” istället för fyra, ”mocket” istället för mycket.
Det där skulle nu nötas bort hos talfröken.
Vackert dialektalt uttal försvann
Vad skolan inte verkade ha en aning om var att dotterns uttal
kommer från tornedalsfinskan (meänkieli) – som har status som ett av fem
officiella minoritetsspråk i Sverige. Skolan jobbade alltså inte bort ett
uttalsfel, utan förstörde ett vackert dialektalt uttal med skydd i svensk
lagstiftning.
Dotternsmor är nämligen född i norra Finland, men bodde många
år i Haparandatrakten. Dottern har tagit över vissa uttal och betoningar från meänkieli
och haparandadialekten. Det känns än idag olustigt att skolan nötte bort en del av hennes kúlturella identitet.Samla ihop alla ungar med mönsteråsdialekt
Men hur ska man då göra i Mönsterås
framöver? Istället för att jaga tornedalsdialektalare borde man väl istället
fånga in alla som talar mönsteråsdialekt. Mönsteråsdialekten avviker ju en hel
del från rikssvenskan och är till skillnad från tornedalsfinskan inte skyddad i
lagstiftningen. Ja, hjälp vad många språkpedagoger som kan få jobb i Mönsterås
när alla ungar med mönsteråsuttal skall omformas.
1 kommentar:
Korkat é ordet...! Och vidriga m-rås språket borde verkligen nötas bort för att ersättas av det eminenta riksspråkets tydlighet.
Skicka en kommentar