Mönsteråsskola suddade bort dialektalt uttal skyddat i lagstiftningen

Till talfröken
För ett par år sedan när vår dotter Hilja började förskoleklass på Mölstadskolan (6-åringarna), så dröjde det inte länge förrän hon fick börja gå till talfröken/språkpedagog. Vi föräldrar informerades eller tillfrågades inte, utan fick veta tilltaget först vid utvecklingssamtalet.

Vad handlade det då om? Hilja har ju alltid haft lätt för svenska språket. Jo, nu visade det sig att Hilja inte uttalade ”y” där det borde vara y. Hilja sa ”fura” istället för fyra, ”mocket” istället för mycket. Det där skulle nu nötas bort hos talfröken.

Vackert dialektalt uttal försvann

Vad skolan inte verkade ha en aning om var att Hiljas uttal kommer från tornedalsfinskan (meänkieli) – som har status som ett av fem officiella minoritetsspråk i Sverige. Skolan jobbade alltså inte bort ett uttalsfel, utan förstörde ett vackert dialektalt uttal med skydd i svensk lagstiftning.

Hiljas mor är nämligen född i norra Finland, men bodde många år i Haparandatrakten. Hilja har tagit över vissa uttal och betoningar från meänkieli och haparandadialekten. Det känns än idag olustigt att skolan nötte bort en del av hennes kúlturella identitet.

Samla ihop alla ungar med mönsteråsdialekt

Men hur ska man då göra i Mönsterås framöver? Istället för att jaga tornedalsdialektalare borde man väl istället fånga in alla som talar mönsteråsdialekt. Mönsteråsdialekten avviker ju en hel del från rikssvenskan och är till skillnad från tornedalsfinskan inte skyddad i lagstiftningen. Ja, hjälp vad många språkpedagoger som kan få jobb i Mönsterås när alla ungar med mönsteråsuttal skall omformas.