En dag i J Nilssons liv

Solzjenitsyn skrev en gång boken "En dag i Ivan Denisovitjs liv". Då kan väl jag skriva ett blogginlägg med en blinkning till Solzjenitsyns mästerverk.

Offentlig dagbok

Många bloggar handlar ju om bloggarens dagliga leverne. Det ligger onekligen i tiden att skriva offentlig dagbok och hänga ut sig själv på en krok. Och jag har inga särskilda synpunkter på det. De bästa personligt hållna bloggarna är intressanta och tankeväckande. Däremot finner jag det dystert trist med bloggare som mest gör reklam för diverse kläder, hårborttagningsmedel och deodoranter. Ska man skriva om sig själv så kan man väl försöka blanda det vardagliga med lite djupsinnigheter.

Mönsteråsbloggen handlar inte i första hand om undertecknad, även om jag ibland klämmer in någon erfarenhet eller ett barndomsminne. Men i stort sett slipper ni följa mina dagar. Någon undrade dock – kan du inte skriva lite mer om dina vanliga dagar? Jag måste tyvärr svara nej på den frågan. Bloggen skulle genast tappa hälften av läsekretsen. Men jag ska göra ett undantag så får ni se hur trist det skulle bli.

Klockradion fräser
Den 2 februari började inte riktigt som jag tänkt mig. Jag vaknade 6.15 av att klockradion skrällde igång. Tyvärr hade kanalratten rubbats varför det mestadels fräste. Jag kunde dock ana en melodi i bakgrunden. Natten hade varit ganska dålig, men jag lyckades i alla fall hasa mig till duschen för tvagning.

Dottern har blivit sjuk

Sedan var det dags att väcka dottern. Nu visade det sig att hon hade blivit förkyld och fått lite feber. Skola är inte att tänka på. Frågan är om jag kan låta henne följa med mig till jobbet under i alla fall telefontiden och senare under dagen följa med mig på föredraget jag har lovat att hålla? Tankarna blir smått kaotiska. Jag låter henne somna om, ringer skolan och sjukanmäler henne.

Kaffe och hemarbete
Sätter på lite kaffe och börjar jobba hemifrån en timme. I normala fall är jag på jobbet 7.30. Klockan 8.30 går jag upp till dottern, kollar tempen och hör hur hon mår. Gör bedömningen att hon kan följa med mig till jobbet ett par timmar under telefontiden. Hon trivs där och kan sitta och rita. För snörvlig för skolan, men inte för två timmar med mig på hembygdsgården.

Telefontid

Så mellan 10 och 12 betar vi av telefontiden på hembygdsgården. Det blir två lugna timmar där jag hinner jobba en del med föreningens hemsida. Dottern ritar teckningar inspirerad av gårdens spökhistorier. En kollega kommer på besök, varvid dottern påtalar för damen att ”Min pappa är känd”. Just där och då hade det ju passat bra att kunna förpassa sig till en annan dimension. Dottern brukar ju reta mig och säga att jag är känd bara för att jag gett ut en bok. Jag brukar då hålla ett litet föredrag om Borg och Stenmark. Och så småtetas vi lite. Dottern och jag är ganska bra på det. Men när människor utanför familjen får höra det där kan det absolut missuppfattas.

Ett varv på Köpingen
Något tillintetgjord lämnar vi gården vid 12-tiden. Jag kör ett varv på Storgatan. Lastar av några Mönsteråsalmanackor i bokhandeln och kikar in till Mats i Ankarstens efterträdare några minuter.
Lunchärenden

Därefter åker vi hem. Dottern äter en uppvärmd våffla från igår och jag värmer upp en annan portion med frugans hemmagjorda köttbiffar. Skriver i hast ihop ett blogginlägg om Karolina från Oknö som ska bli opera. Läser snabbt igenom föredraget som jag ska hålla senare under eftermiddagen. Går över till skolan med ett par exemplar av min bok som Helena Gunnarsson beställt.

Kollar tempen på dottern och ger henne lite Alvedon. Hon orkar och vill följa med mig på föreläsningen. Idag är det Strandaveteranerna som väntar i huset som en gång rymde Försäkringskassan.

Teknisk kallsvett

Vi anländer 13.45. En kvart borde räcka för att koppla datorn till deras bildkanon. Men någon bildkanon kunde jag inte se. "Var i tusan är El-Center-Åke", tänkte jag och lät blicken desperat fara över lokalen. Nu visade det sig att Åke som brukar förbereda tekniken är utomlands och ingen verkar kunna någonting. Efter lite om och men så kommer dock bildkanonen fram och vi får ordning på tekniken. Jag hann bli kallsvettig.

Jag ser till att dottern får sitta vid ett fint bord och göra teckningar. Lite gott fika får vi också innan det är dags för mig att börja.

Föredrag

Jag börjar med ett litet anförande på 15-20 minuter om efterkrigstidens Mönsterås, Viktor Lund, utvecklingen och rivningshysterin. Övergår därefter till att visa bilder från det gamla Mönsterås.

Idag var jag inte särskilt nervös. Strandaveteranerna är alltid trevliga och intresserade. Då är det tacksamt. Det var väl någon fråga jag inte kunde besvara, men så är det nästan alltid. I början blev man alltid ett nervvrak av sådant. Nu tar jag det med ro. Det är alltid bra att kunna ungefär 50-90% mer än själva föredraget i kringkunskaper, men oftast är det inte så. Skulle gissa att det var 70 personer på plats. Hann med ett par tre trevliga samtal innan det var dags att åka därifrån. Sålde ett par böcker också. Det kändes som en lyckad tillställning.

Snökaos

När vi kom ut hade snökaoset slagit till. Vi tog oss in i bilen och körde iväg hemåt. Tog vägen förbi OK/Q8, köpte frimärken och postade en bok. Det snöade nu så intensivt att man knappt kunde se en meter framför bilen.

Hemarbete och vila
Väl hemma har jag diskat och röjt undan lite. Annars blir det mest vila efter ett föredrag. Man blir aldrig så pass rutinerad att man inte är helt slut resten av dagen. Däremot slapp jag migrän idag. Ett mirakel.

Nu har dottern fått mat (våfflor igen) och jag ska också äta. Resten av kvällen lär bli vila framför datorn. Kanske skriver jag något på den kommande boken. Kanske orkar jag inte. Eventuellt kopplas hörlurarna in och så blir det en tur på YouTube eller Spotify. Just nu blir det Mönsterås Bluesband, The Smiths och Tomas Andersson Wij.

Snöskottning

Tyvärr måste jag väl ge mig ut och skotta lite också. Bara snöfallet ville sluta. Men kommer det från havet så kan det hålla på ett tag.

Antikrundan och Arkiv X
Ikväll kastar jag nog ett öga på Antikrundan och sedan Arkiv X. Trixar mig sedan upp till sängen och avslutar dagen med att läsa några sidor av "Människohamn" av John Ajvide Lindqvist – en förunderlig bok, även om den kräver lite mer tålamod än hans tidigare alster. När jag börjar tappa boken är det dags att släcka lampan.