Hur tänkte man där...

I veckan kunde vi läsa att skolorna i Mönsterås och kyrkan har kommit överens om att skolavslutningen ska vara i kyrkan. För att leva upp till skollagen ska prästerna inte be eller välsigna de stackars barnen. Jag förmodar att prästerna då inte ska medverka överhuvudtaget. Och jag tycker det är ganska fräckt av skolan att vilja nyttja en religiös samlingslokal som är helig mark för många troende och samtidigt ställa krav på vad de som upplåter lokalen får säga. En skolavslutning utan präst och välsignelse blir tamt. Jag kommer själv att be för och välsigna barnen, men i tystnad. Det kan tack och lov ingen förbjuda, men det har samma effekt. Den som hälsar på i min församlings kyrkobyggnad får också acceptera att jag som församlingsmedlem välsignar dem som kommer på besök.

Nå, nu kommer ju barnen ändå inte att skyddas från religiöst budskap, om nu någon trodde det. Hela kyrkans inre sänder i symbolik och konst ut precis samma budskap som prästerna brukar prata om. Det är bara det att i vår kultur har vi stort fokus på ordet och glömmer ibland bort bilderna. Men så fort barn och vuxna kliver in i kyrkan möts de av ett tydligt kristet symbolspråk som talar om Jesus på korset, hans golgatavandring, hans lidande och kärlek till mänskligheten. Men det tänkte nog inte skolmyndigheten på.

Så…undrar hur man tänkte där. Kyrkan i sig bär alltså det budskap man ville ”skydda” de små liven ifrån. Eller har man tänkt sig att täcka över altartavlan och all annan konst och symbolik?