Jaha, så ska jag då snart ha semester. Och det är ju ett tag
sedan sist. När jag var arbetslös eller i arbetsmarknadspolitisk åtgärd så var
jag i princip livegen och fick bara ledigt några dagar varje år med
restriktioner. Man skulle exempelvis vara tillgänglig med kort varsel och kunde
alltså inte resa några längre sträckor. När jag inte har varit arbetslös så har
jag jobbat på somrarna. Så jag är inte direkt bortskämd med betald rekreation.
Sol eller regn spelar ingen rollMen nu har jag anställning och då blir det semester. Riktig semester med frihet att göra vad jag vill. Och jag får väl tillstå att den är efterlängtad. Och jag lider inte av det sedvanliga svenska väderneurotiska sinnelaget. Det får vara vilket väder det vill. Man får vara tacksam för varje dag och det finns alltid något meningsfullt att göra. Regnar det så finns det böcker, museer, slott och regnkläder.
Facket gör mig nerurotisk
Neurotisk blir jag däremot av att ha gått med i facket. Inte
för att jag tror mig behöva facket, men jag vill inte riskera att hamna i en
situation där jag måste dividera själv med en arbetsgivare som jag i högre
eller mindre grad känner. Men faktum är att facket en gång stjälpte mig. Jag
hade ett jobb på gång och arbetsgivaren ville verkligen ha mig. Men så dök
facket upp som gubben i lådan och tvingade arbetsgivaren att låta några andra
anställda gå upp i tjänst istället för att anställa mig. Problemet var bara att
fyra personer på 25% vardera inte kunde göra det jobb jag skulle ha gjort.
Att avståMen som sagt. Snart semester. Det viktigaste blir att avstå. Avstå från vadå kanske någon undrar? Jo, historia och meningsutbyten.
Vad gäller historia så tar jag semester med gott samvete. I
våras hade vi en framgångsrik föreläsningsserie, skolklasser har guidats,
dokumentationer och forskningar har genomförts och arbetet med att göra bygdens
historia tillgänglig för en bredare allmänhet fortskrider. Jag försöker hålla
fokus på föreningens stadgar om att ”värna om
och väcka intresse för hembygdens nedärvda kultur- och naturvärden” bland annat
genom att ”aktivt medverka till vård och bevarande av dess natur och kultur,
landskapsmiljö och fornminnen samt vid samhälls- och miljöplanering.” Viktigt
att fokusera där så att man inte fastnar i ändlösa diskussioner om petitesser. Nej,
men jag känner att jag har gett allt jag kan. Därmed kan jag njuta av
semestern.
Behöver lite isolering och nya världarJag tänker inte bara ta semester från min arbetsplats. Jag behöver några veckor av isolering från omvärlden i allmänhet. Jag möter förvisso mestadels trevligt folk, men det finns för många människor i den här världen som ser flugskiten på vasen istället för vasens skönhet. Så jag ska isolera mig med familjen och bara göra sånt jag känner för. Isolering är kanske fel ord, för vi tänkte upptäcka några nya världar i år. Sverige är ett fantastiskt land att semestra i.
Semester från min fritid
Helt historiefritt blir det kanske inte eftersom jag ska
besöka några slott, men Mönsterås historia tänkte jag lämna åt sitt öde några
veckor. Och ingen lär heller behöva läsa några debattinlägg som leder till vredesutbrott,
irritationer eller mörka tankar om herr Nilsson. Visserligen händer det att
folk efterlyser fler politiska inlägg, men de flesta har uppenbarligen svårt
att få de ibland polemiska inläggen att gå ihop med den i verkligheten så
timide Nilsson. Nå, jag har aldrig gjort anspråk på att vara något dygdemönster
och skulle jag ta hänsyn till alla mina misslyckanden och försummelser så
skulle inga debattartiklar bli skrivna. Problemet är väl att jag aldrig har
vägt in vilka man inte bör stöta sig med när jag skrivit inlägg. Därför får jag
med jämna mellanrum halva Mönsterås emot mig. Så jag tänkte ta semester även
ifrån min fritid.
Skriva på deckarenSemester innebär en chans att fokusera på vad som är viktigt i livet och att finna rätt perspektiv på saker och ting. Min familj tycker nog det är skönt att pappa inte tänker gå på fotboll på flera veckor. Nej, det blir några veckor med familjen.
Jag tänker också återuppta skrivandet på min deckare. Jag har låtit den vila ett par månader eftersom jag inte tyckte att beskrivningarna i boken håller tillräckligt hög kvalitet. Lite dåligt självförtroende helt enkelt. Och visst…när jag har nu har plöjt igenom många svenska deckare så ser jag ju mina brister. Jag saknar det där kreativa målande språket som många skönlitterära författare har. Men efter lite funderande har jag bestämt mig för att skriva färdigt deckaren i alla fall. Jag får försöka göra ett signum av den torra stil jag nu råkar ha. Det finns ingen anledning att härma andra mer eller mindre geniala eller mestadels mediokra svenska deckarförfattare som fyller böckerna med så mycket blod och sex att all genuin spänning försvinner. Precis som om en naken människa vore sexigare än en med kläder på. Precis som om en osmaklig våldsscen skulle göra deckaren mer spännande. Spänningen ligger ju inte i våldet, utan i mysteriet och det närvarande hotet och ovissheten. Man behöver inte alltid beskriva allt in i minsta detalj. Bättre med små antydningar och lite finess. Eller för att sno en klyscha – less is more. Dagens svenska deckare är ofta på 400-700 sidor. I själva verket behöver en deckare inte vara mer än på 150-200 sidor.
Men några dagar har jag kvar på jobbet. Det ska förstås bli
jäkligt kul det också.
1 kommentar:
Hej, unge man!
Har själv uppnått den ålder då jag kan säga just denna inledningsfras till många varelser av manskön! Tillkomsten av nya kön, eller varianter av dylika, rör mig alls icke!
Utöver detta bör jag nämna min avsaknad av trätbehov, och mitt förråd av invektiv är för litet för att passa in i dagens debattklimat.
Varför tjafsa om detta? Kan inte svara på det, Johnny!
Jag önskar Dig och Din familj en välförtjänt, härlig semester!
Hälsningar!
Skicka en kommentar