Det långa sommarlovet

Det långa svenska sommarlovet
Det långa mytomspunna svenska sommarlovet har förmodligen sina rötter i bondesamhället då barnen behövde hjälpa till hemma på gården denna årstid. Vi har i mycket vårt klimat att tacka för det i ett internationellt perspektiv långa sommarlovet. I de flesta länder har man faktiskt tre terminer och ett kortare sommarlov.

Hemmafruarna gav sommarlovet en frist
Men även om de flesta av samtidens barn inte behöver hjälpa till med skördarna, så har det långa sommarlovet överlevt. När jag var barn fungerade det eftersom vi hade alla fantastiska hemmafruar som var en förutsättning för att jag och mina kamrater skulle slippa gå upp halv sju och bege oss till fritids, om nu fritids ens var uppfunnet på 1970-talet.

Det hotade sommarlovet
Men nu är sommarlovet hotat även i Sverige. Nu jobbar ju oftast båda föräldrarna och det blir allt svårare att ge sina barn det där mytomspunna klassiska sommarlovet som man själv hade. Sommarlovet är kanske 9-10 veckor och i bästa fall har man semester 4 eller 5 veckor. Sedan får man trixa med olika lösningar. I bästa fall har man kanske släktingar som kan hjälpa till, eller så blir det fritids. Men ingen kan ju ärligt säga att fritids påminner om det klassiska sommarlovet, hur påhittig personalen än är. Men än säger lärarna nej till kortare sommarlov. Argumenten brukar vara att elever skulle skolka soliga varma sommardagar, samt att vi skulle få se en massflykt från läraryrket. Förmodligen har de rätt.

Dottern skulle egentligen ha behövt gå på fritids 4 veckor i sommar. Men vi tog henne från verksamheten bara efter några dagar. Fritidsverksamheten hade flyttat till Ljungnäs med för henne främmande personal (självklart ska man ha minst en personal som barnen känner igen som trygghetsfaktor), varav någon dessutom verkade ha som målsättning att drilla henne i bordsskick. Hon höll visst gaffeln i höger hand. Ja, det är så vi gör i arbetarklassen. Nå, vi försöker snickra ihop det ändå så att hon får känna att det är sommarlov. Ibland är hon med på mitt jobb, ibland hos farmor.

Bilsemester till Italien

Många minns barndomens sommarlov med välbehag och nostalgi. Och jag får väl tillstå att jag också gör det. Loven kändes evighetslånga och var fulla med fri lek, sol och bad. Vissa år åkte vi till Italien. Färja över Östersjön. Sedan med bil genom Tyskland och alperna på slingriga bergsvägar.  Inget fusk med flyg och charter. Många av min barndoms ljusaste minnen är från dessa resor. Människor har ibland underliga uppfattningar om Italien, men det är på många sätt ett fantastiskt land. Är det något land jag verkligen längtar till så är det Italien. Framför allt är det känslan av äventyr som sitter kvar och minnesbilder av platser och människor man mötte. Och varje gång jag avnjuter italiensk mat och italienskt vin längtar jag tillbaka till Fernandos restaurang med jordgolv och hönor som trippade runt borden färdiga att nackas.

Ska försöka leta fram alla gamla foton från Italienresorna. De jag hittade idag var inte så bra.

På väg in till campingen Union Lido i Italien. Jag var sju år denna gång och syns i blå hatt framför min mor i vänster bildkant. Framför oss mina två kusiner och deras mor. Campingen firade 20 år detta år (1975).

Trafikpolis med egen kur? De behövdes. Trafikkulturen är katastrofal. Någonstans i närheten av Venedig.

Man såg många vackra vyer.

Troligen någonstans i Österrike.

Tyvärr såg man alltid en och annan olycka.

På vägen ner övernattade vi alltid på olika campingplatser i Tyskland och Österrike.

På plats i Italien, även om just den där bilen och vagnen inte var vår.

Från vänster: Min far, jag, min kusins far Roland i Ruda.

Campingområdet från ovan.

Snart semester - dags att fly fältet och lösa mordgåtan

Betald rekreation

Jaha, så ska jag då snart ha semester. Och det är ju ett tag sedan sist. När jag var arbetslös eller i arbetsmarknadspolitisk åtgärd så var jag i princip livegen och fick bara ledigt några dagar varje år med restriktioner. Man skulle exempelvis vara tillgänglig med kort varsel och kunde alltså inte resa några längre sträckor. När jag inte har varit arbetslös så har jag jobbat på somrarna. Så jag är inte direkt bortskämd med betald rekreation.

Sol eller regn spelar ingen roll
Men nu har jag anställning och då blir det semester. Riktig semester med frihet att göra vad jag vill. Och jag får väl tillstå att den är efterlängtad. Och jag lider inte av det sedvanliga svenska väderneurotiska sinnelaget. Det får vara vilket väder det vill. Man får vara tacksam för varje dag och det finns alltid något meningsfullt att göra. Regnar det så finns det böcker, museer, slott och regnkläder.

Facket gör mig nerurotisk

Neurotisk blir jag däremot av att ha gått med i facket. Inte för att jag tror mig behöva facket, men jag vill inte riskera att hamna i en situation där jag måste dividera själv med en arbetsgivare som jag i högre eller mindre grad känner. Men faktum är att facket en gång stjälpte mig. Jag hade ett jobb på gång och arbetsgivaren ville verkligen ha mig. Men så dök facket upp som gubben i lådan och tvingade arbetsgivaren att låta några andra anställda gå upp i tjänst istället för att anställa mig. Problemet var bara att fyra personer på 25% vardera inte kunde göra det jobb jag skulle ha gjort.

Att avstå
Men som sagt. Snart semester. Det viktigaste blir att avstå. Avstå från vadå kanske någon undrar? Jo, historia och meningsutbyten.

Vad gäller historia så tar jag semester med gott samvete. I våras hade vi en framgångsrik föreläsningsserie, skolklasser har guidats, dokumentationer och forskningar har genomförts och arbetet med att göra bygdens historia tillgänglig för en bredare allmänhet fortskrider. Jag försöker hålla fokus på föreningens stadgar om att ”värna om och väcka intresse för hembygdens nedärvda kultur- och naturvärden” bland annat genom att ”aktivt medverka till vård och bevarande av dess natur och kultur, landskapsmiljö och fornminnen samt vid samhälls- och miljöplanering.” Viktigt att fokusera där så att man inte fastnar i ändlösa diskussioner om petitesser. Nej, men jag känner att jag har gett allt jag kan. Därmed kan jag njuta av semestern.

Behöver lite isolering och nya världar
Jag tänker inte bara ta semester från min arbetsplats. Jag behöver några veckor av isolering från omvärlden i allmänhet. Jag möter förvisso mestadels trevligt folk, men det finns för många människor i den här världen som ser flugskiten på vasen istället för vasens skönhet. Så jag ska isolera mig med familjen och bara göra sånt jag känner för. Isolering är kanske fel ord, för vi tänkte upptäcka några nya världar i år. Sverige är ett fantastiskt land att semestra i.

Semester från min fritid

Helt historiefritt blir det kanske inte eftersom jag ska besöka några slott, men Mönsterås historia tänkte jag lämna åt sitt öde några veckor. Och ingen lär heller behöva läsa några debattinlägg som leder till vredesutbrott, irritationer eller mörka tankar om herr Nilsson. Visserligen händer det att folk efterlyser fler politiska inlägg, men de flesta har uppenbarligen svårt att få de ibland polemiska inläggen att gå ihop med den i verkligheten så timide Nilsson. Nå, jag har aldrig gjort anspråk på att vara något dygdemönster och skulle jag ta hänsyn till alla mina misslyckanden och försummelser så skulle inga debattartiklar bli skrivna. Problemet är väl att jag aldrig har vägt in vilka man inte bör stöta sig med när jag skrivit inlägg. Därför får jag med jämna mellanrum halva Mönsterås emot mig. Så jag tänkte ta semester även ifrån min fritid.

Skriva på deckaren
Semester innebär en chans att fokusera på vad som är viktigt i livet och att finna rätt perspektiv på saker och ting. Min familj tycker nog det är skönt att pappa inte tänker gå på fotboll på flera veckor. Nej, det blir några veckor med familjen.

Jag tänker också återuppta skrivandet på min deckare. Jag har låtit den vila ett par månader eftersom jag inte tyckte att beskrivningarna i boken håller tillräckligt hög kvalitet. Lite dåligt självförtroende helt enkelt. Och visst…när jag har nu har plöjt igenom många svenska deckare så ser jag ju mina brister. Jag saknar det där kreativa målande språket som många skönlitterära författare har. Men efter lite funderande har jag bestämt mig för att skriva färdigt deckaren i alla fall. Jag får försöka göra ett signum av den torra stil jag nu råkar ha. Det finns ingen anledning att härma andra mer eller mindre geniala eller mestadels mediokra svenska deckarförfattare som fyller böckerna med så mycket blod och sex att all genuin spänning försvinner. Precis som om en naken människa vore sexigare än en med kläder på. Precis som om en osmaklig våldsscen skulle göra deckaren mer spännande. Spänningen ligger ju inte i våldet, utan i mysteriet och det närvarande hotet och ovissheten. Man behöver inte alltid beskriva allt in i minsta detalj. Bättre med små antydningar och lite finess. Eller för att sno en klyscha – less is more. Dagens svenska deckare är ofta på 400-700 sidor. I själva verket behöver en deckare inte vara mer än på 150-200 sidor.

Men några dagar har jag kvar på jobbet. Det ska förstås bli jäkligt kul det också.

Bad och bokläsning vid Skiren

Skiren är en vacker badsjö i norra delen av Mönsterås Kommun. Tyvärr marknadsförs den inte ordentligt.

På besök vid Skiren
Idag besökte familjen den fina sjön Skiren någon mil norr om Finsjö i Mönsterås Kommun. Frugan och dottern badade. Jag glömde..ähum...oturligt nog mina badbyxor, men kom turligt nog ihåg min bok, goda kex och kall dricka.


Dottern tog sig ett dopp, lyckligt ovetandes om den snok jag såg i vattnet.

Skiren marknadsförs inte ordentligt - nämns ännu inte på Kommunens hemsida
Skiren har varit på tapeten tidigare, både på Bloggen och i lokalpressen (se här, här och här). Jag uppmärksammade då att Mönsterås Kommun är ytterst dålig på att marknadsföra badsjön och naturcampingen, samt att det föreföll tveksamt om kommunen ens ville sköta området längre. Visserligen nämns numera Skiren i förbifarten i en reklambroschyr för Kalmar Län, men på Kommunens hemsida får Skiren inte alls vara med, trots flera påpekanden från undertecknad. Kommunen säger att det är svårt att få ekonomi på campingen. Må så vara, men det är kanske inte så underligt när man inte marknadsför den ordentligt.


Trots att naturcampingen inte marknadsförs ordentligt fanns det något enstaka tält och en liten husvagn på plats idag.

Handikapptoaletten stängd
Idag noterade jag att kiosken är stängd även denna sommar, vilket förmodligen beror på att den inte skulle få vara ifred på nätterna. Allvarligare är att handikapptoaletten var stängd i servicehuset. Det är inte första gången som handikappade drabbas i Mönsterås (bibliotekets dåliga handikappanpassning, kommunens undfallenhet gentemot affärsmännens trottoarskyltar etc), vilket får mig att fundera på hur det står till med kommunens handikappolicy.


Kiosken är stängd i år igen.

Skirens badplats kvar minst en sommar till - och så lite fotboll igen

Alla vänner av badsjön Skiren kan pusta ut, i alla fall för den här säsongen. Jag har nu fått svar på den fråga jag ställde på Mönsterås Kommuns Frågepanel förra veckan. Tjänstemannen svarar:

Badplatsen ska naturligtvis vara kvar och sköts av kommunens parkavdelning. Det är mycket svårt att få ekonomi på campingen, men tillsvidare kommer den att vara en naturcamping. Kostnaden är 2.000 kr/säsong och 100 kr/dygn.

Det var ju bra. Att man inte får ekonomi på campingen är kanske inte så underligt eftersom man inte marknadsför den någonstans. Om inte annat så bidrar ju badplatsen/campingen till en positiv helhetsbild av Mönsterås Kommun. Men eftersom platsen ligger ganska ödsligt på kommunens gränsmarker långt ifrån affärscentra, så tror man väl inte att några positiva bieffekter av marknadsföring är att vänta.

Några rader om fotboll igen

Antalet besökare på bloggen har minskat något sedan jag började skriva mer om fotboll. Jag kan förstå det. Men jag kommer givetvis att fortsätta ungefär som vanligt men med ett och annat fotbollsinlägg. I och med att våra lokaltidningars sportredaktioner har ytterst torftiga smånotiser om matcherna, så tänkte jag skriva lite mer utförligt om varje match jag går på. Idag har jag dock många besökare igen, trots fotbollen.

Vad har Mönsterås Kommun tänkt för Skiren?

Idyllen Skiren
Förra sommaren besökte vår familj den fantastiskt fina badplatsen Skiren någon mil norr om Finsjö i Mönsterås Kommun. Klart fint vatten, välskött och dessutom möjligheter att campa för 100 kr dygnet. Idealiskt för barnfamiljer och människor som vill ta det lugnt i vacker miljö. Betalning för camping sker till Mönsterås Kommun i efterhand. Se blogginlägg!

Ingen kommunal reklam för Skiren
Det här är säkert något som kommunen gör reklam för på hemsidan tänkte jag. Men ack nej! Jag hittade inte en rad om Skiren. Klickar man sig fram till rubriken campingar så nämns Oknö och Timmernabben, men inte Skiren trots att kommunen uppenbarligen tar betalt av campinggästerna (vid mitt besök var det tre tält). En ny kontroll idag på hemsidan visar att Skiren inte nämns med ett ord.

Tekniska Kontoret verkar inte vilja sköta Skiren
I ett kommunalt protokoll från april 2008 ifrågasätter kommunen om man överhuvudtaget skall ha camping vid Skiren och hur badplatsen skall skötas. Det verkar alltså som om man mest ser Skiren som en belastning. Är det därför man inte gör reklam för campingen och badplatsen? Följande står att läsa i protokollet:Tekniska kontoret aktualiserar frågan om kommunen överhuvudtaget ska tillåta husvagnsuppställning vid Skiren eller om platsen ska vara en ren badplats där camping är förbjuden? Om camping ska tillåtas; i vilken omfattning ska området skötas?

Fråga utan svar
Jag skrev och frågade Tekniska förvaltningen vad som ska hända med Skiren, men fick aldrig något svar. Nu ska jag ställa en fråga till kommunens Frågepanel så får vi se om jag får svar denna gång.