Hur kan jag vara en slarver när jag inte har missat en enda bokning på 2,5 år

Att Mönsterås ibland är Kafkaland finns det många bevis på. I smått såväl som i stort. Idag ska jag ge ett litet exempel på hur just detta med orättvisa anklagelser och stämplar är omöjliga att stoppa när de väl fått fäste och där det inte hjälper att försöka rentvå sig eftersom det tolkas som brist på ödmjukhet och ett tecken på ett man inte vill erkänna fel. Det är ju just så människans utsatthet beskrivs i Kafkas böcker.

Under hela mitt vuxna liv har jag fått höra att jag är en mycket god administratör. Jag har till och med skriftligt vitsord på det. Jag är liksom inte den personlighetstypen som slarvar med anteckningar, bokningar och dylikt. Har aldrig missat en tenta eller ett bokat möte.

Ändå har jag under min tid på nuvarande arbetsplats fått stämpeln som en vimsig slarver som missar bokningar och slarvar med att skriva in saker i almanackan. Annat får jag beröm för, men inte för detta. Till en början tyckte jag mest det var tramsigt och inget jag fäste avseende vid. Men efter 2,5 år är det inte lika roligt längre. Särskilt inte när människor använder det för att trycka till ens person. Att bli anklagad för missar som man vet man inte har gjort är ärligt talat inte roligt. Till slut börjar det sätta sig i sinnet och självförtroendet bryts ner. Och försöker man försvara sig får man veta att man inte är ödmjuk och inte vill erkänna sina fel. Kafkaland.

Vad är då sanningen? Sanningen är att jag inte har missat en enda bokning på 2,5 år.

Senast anklagades jag för att ha gjort en dubbelbokning, alltså bokat två familjer samma dag. Spelade ingen roll vad jag sa. Jag var skyldig. Det var jag alltså inte egentligen. Men ryktet går det inte att få stopp på. Familjen X ringde och bokade in lördag och söndag (lördag för dukning och söndag för fest). Jag skrev in namnet på lördagen och drog en pil till söndagen. Alla vet att jag drar såna pilar och alla vet förstås vad det betyder. Ändå säger man att jag bokat fel dag. Den andra familjen, Y, säger sig ha bokat söndagen och pratat med mig, men det var inte inskrivet i almanackan. Det stämmer helt enkelt inte. Jag har aldrig pratat med den aktuella familjen Y. Det finns flera som är på min arbetsplats, varav ytterligare en vars namn slutar på y. Hur kan de vara så säkra på att de pratat just med mig, när jag vet att så inte är fallet? Hur som helst tog jag på mig missen för att vara lojal mot arbetsgivaren, även om jag sa att jag aldrig tagit emot den bokningen. Det var kanske fel, för jag är oskyldig. Flera vänner har sedan sagt till mig att jag aldrig borde ha tagit på mig felet när jag var oskyldig. Man ska aldrig ta på sig fel bara för husfridens skull.

Jag har som sagt aldrig missat en enda bokning. Det enda som hände en gång var att det dagen innan en busslast skulle komma ringde gästerna och sa att de skulle bli 5 till. Jag ringde som en galning till serveringsansvariga eftersom jag skulle vara ledig nästa dag. Men ingen serveringsansvarig var hemma, så jag skrev då in ändringen i almanackan.

Sedan har det vid ett par tillfällen hänt att ingen guidning har ordnats trots att jag sagt till guideansvarig. Men det kan ju inte jag lastas för.

Så när man granskar mitt sk slarv med bokningar så återstår ingenting annat än att min handstil skall vara svårtydd.

Det är trist att behöva rentvå sig och det känns som om man kämpar i Kafkaland. Alla verkar ha bestämt sig att jag är slarvig med bokningar och då spelar det ingen roll vad jag säger. Det tolkas bara som bevis på bristande förmåga att erkänna fel. Så hur man än gör blir det fel. Men jag kan ju inte erkänna fel jag inte gjort bara för att framstå som ödmjuk.