Upproriska bönder i Mönsterås 1748

Bondeuppror

Många tror kanske att Dackeupproret var det sista bondeupproret i Sverige, men det skulle komma fler, om än inte lika stora. Mest känt är kanske Dalupproret 1743. Men det hände ganska ofta att bönderna mullrade. Ibland kunde det gå ganska långt, medan det ibland stävjades innan det blev allvar.

Oönskad fönsterskatt
Den 28 september 1748 var det ytterst nära uppror i Mönsterås. Eller kanske borde man snarare betrakta det som en spontan protestaktion som kunde ha övergått i tumult och uppror. Bakgrunden var en ny fönsterskatt som den påhittiga statsmakten kommit på för att dra in mer pengar till statskassan. Ju fler fönster man hade, desto större skatt.

Trilskande bönder på gästgivargården

Nu hade det utlysts ett möte på Gästgivaregården i Mönsterås där bygdens invånare skulle tvingas anteckna hur många fönster man hade. Men sockenborna, särskilt bönderna, visade sig inte alls vara särskilt beredvilliga att avslöja hur många fönster husen hade. Istället utbröt en högljudd diskussion som visade att så gott som alla var bestämt emot denna skatt. Man menade att man redan hade höga skatter och att det hade blivit värre sedan det senaste misslyckade kriget. Dessutom hade skörden slagit fel.

Länsmannen anländer
När länsmannen Bengt Elfving anlände rådde nästan fullt uppror bland de församlade. Alla vägrade skriva upp hur många fönster de hade och ingen ville betala skatten. Länsmannen, som var ny i tjänsten, såg ingen annan utväg än att läsa upp lagen om myteri och uppror: ”Samlar sig män tillhopa och sätta sig emot konungens eller dess befallningshavares bud, så straffas upphovsmannen till sitt liv och de andra miste efter lott var tionde sitt liv, och plikta de övriga vardera med fyrtio par spö eller en månads häktning vid vatten och bröd.”

Inte heller detta hjälpte och länsmannen tvingades samla ihop sina papper och fly gästgivargården. Några av socknens ståndspersoner lyckades emellertid lugna ner bönderna med hänvisning till att ett liknande möte i Ålem nyligen hade gått lugnt till.

Rättsligt efterspel
Tre bönder, Per Månsson på Bo, Hemming Persson i Högemåla och Israel Eriksson i Torp, instämdes till vintertinget i Ålem såsom särskilt ansvariga för oordningen, och dömdes till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd på Kalmar slott.

Fönsterskatten

Fönsterskatten blev man dock inte av med förrän 1809-1810. På landet fick man betala 3 öre per fönster, vilket kan jämföras med 16 öre i Stockholm, 12 i större städer och åtta i mindre städer.

Fönsterskatt var ingen unikt svensk företeelse, utan fanns lite här och var i Europa, med många igenmurade fönster som följd, vilket man kan se i exempelvis England och Italien.

Hur gick det för upprorsmakarna?
28 dagar på vatten och bröd vid Kalmar slott överlevde de flesta. Så även upprorsbönderna från Mönsterås socken. Däremot fick de ge sig när sjukdomar kom. Hemming Persson i Högemåla avled 1756, 63 år gammal i hetsig feber. Israel Eriksson dog 1767, 52 år av rötfeber. Per Månsson fick troligen lämna jordelivet 1767, 63 år gammal av slag.