"Du som har så lätt för att skriva..."

(Notera att detta är dagens fjärde blogginlägg)

Det har ju hänt att folk har sagt så som rubriken lyder. Men de skulle bara veta. Det är nämligen aldrig lätt att skriva. Jo, ibland när man är riktigt arg och orden exploderas ut så att tangentbordet blir överhettat. Då brukar det gå undan, och även om man får göra en efterredigering för att välja bort de mest otillbörliga orden i affekt, så anser jag att den arga energin ska synas, ibland öppet, ibland som en anspänning mellan raderna.

Fotbollsreferat brukar också gå hyfsat enkelt att få ner om man lyckas fånga tiden innan spänningen och känslorna lagt sig. Jag hade också bra flyt när jag började skriva på deckaren.

Annars är det svårt att skriva. Jag brukar läsa bloggar och författarsidor med tips hur man kan agera när man har kört fast. Det är sällan man har inspiration. Texter krystas i regel fram under svåra födslovåndor. Visst har åren på bloggen lärt mig att sno ihop kortare artiklar i hast om det krävs, men rent stilistiskt blir det ju inte så bra. Om jag däremot har en deadline så kan jag ibland uppbåda den särskilda koncentration som ger ett hyfsat resultat. Och när det handlar om människor jag har intervjuat anstränger jag mig förstås lite extra.

Men överlag är skrivandet inget renodlat nöje, samtidigt som det är bland det mest tillfredsställande som finns. Man mejslar fram i sten, väger ord, försöker hitta struktur. Det är ett konstant mentalt motstånd.

De historiska artiklarna skrives ju numera inte för en akademisk publik i första hand, utan för den historieintresserade allmänheten. Kraven på sanning och källkritik försvinner inte för det, men jag är friare och slipper jobba två dagar bara för att få ihop en hyfsad not.

Nej, jag skriver inte underbyxorna av de flesta, men ibland kan man kanske  få till det när man får tid att verkligen bearbeta en text. Men det får man tyvärr sällan. Och jag har inte heller tålamod att låta en artikel mogna till sig. Nyhetsartiklar ska dessutom inte mogna. Det är färskvara i ett specifikt sammanhang. Historiska artiklar däremot ska kunna läsas efter hundra, ja flera hundra år, och kräver därför ett mer vårdat och nyanserat språkbruk. Språkprogrammens synonymfunktion är till stor hjälp när man staplat samma ord sju gånger i samma stycke.

Vad ville jag ha sagt…jo att jag ligger efter med många blogginlägg just nu. Det har blivit köbildning. Någon frågade om nästa del i trilogin om Kråkerum. Den är på gång. Inom en vecka skulle jag tro att den läggs ut. Vidare blir det snart mer om både herr- och damlag i fotboll. Ett par trevliga tavlor ska visas. Några unika foton likaså. Men huvudfokus just nu ligger på Mönsteråsdeckaren. Den vill fram.

Missa nu för all del inte den artikel som jag lägger ut sent i kväll.