Har just sett ett program om näthat, och efter flera år på nätet så har jag sett det mesta, men ändå far man illa av att så konkret höra vad människor behöver utstå utan att rättsväsendet griper in. Kan man jaga människor som stjäl digital musik och film, så kan man förstås jaga folk som gör sig skyldig till lagöverträdelser av denna natur. Yttrandefriheten är givetvis inte obegränsad. Det finns något som heter hot, förtal, förolämpning och ärekränkning. Sådant ska givetvis stävjas.
Har man en blogg där man driver frågor så utsätter man sig förstås för både det ena och det andra. För egen del har jag några gånger blivit ombedd att lämna Mönsterås då jag med mina åsikter stör samförståndsandan och visar på sprickorna i fasaden. Men det har bara hänt 3-4 gånger på 5 år. I Mönsterås finns det betydligt mer förfinade sätt om man vill klämma åt någon än att ägna sig åt näthat. Jag har istället blivit utestängd från den lokala arbetsmarknaden och det har också hänt att folk spridit illasinnade rykten. Jag tänker särskilt på den gången som någon spred ryktet att jag fått sluta på biblioteket för att jag kom i konflikt med låntagarna - detta trots att jag inte hade en enda konflikt med låntagare. Som tur var, så var kulturchefen vänlig nog att klart och tydligt dementera denna lögn. Men visst...får jag veta vem som spred ryktet så bör den människan anmälas för förtal.
Annars är det ganska sällan jag behövt läsa otrevligheter - med undantag av de få gånger jag tagit upp ämnen som invandring, droger och feminism. Har fått hatkommentarer från drogliberaler, högerextrema och feminister. Högerextremerna är klart värst, men feministerna ligger inte långt efter. Nu tror jag i och för sig inte att näthatet är begränsat till extrema grupper som har en något förvriden verklighetsuppfattning, men de är ofta oerhört uppfyllda av hat gentemot invandrare respektive män. Rent konkret blev jag en gång utmanad på knytnävsduell i Mönsterås. Mannen ville således transformera näthatet till ett regelrätt slagsmål. Nästan lite sött.
Det huvudsakliga intrycket genom åren ändå alla trevliga människor jag mött på nätet - både meningsfränder och härliga debattmotståndare.
För mig har det varit ett betydligt större problem att man förväntas tiga om olika lokala politiska frågor som anses känsliga. Man sitter liksom i nätet och drar du i en tråd så känner resten av nätet av det och då kommer Spindeln.
7 februari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar