Näthat

Har just sett ett program om näthat, och efter flera år på nätet så har jag sett det mesta, men ändå far man illa av att så konkret höra vad människor behöver utstå utan att rättsväsendet griper in. Kan man jaga människor som stjäl digital musik och film, så kan man förstås jaga folk som gör sig skyldig till lagöverträdelser av denna natur. Yttrandefriheten är givetvis inte obegränsad. Det finns något som heter hot, förtal, förolämpning och ärekränkning. Sådant ska givetvis stävjas.

Har man en blogg där man driver frågor så utsätter man sig förstås för både det ena och det andra. För egen del har jag några gånger blivit ombedd att lämna Mönsterås då jag med mina åsikter stör samförståndsandan och visar på sprickorna i fasaden. Men det har bara hänt 3-4 gånger på 5 år. I Mönsterås finns det betydligt mer förfinade sätt om man vill klämma åt någon än att ägna sig åt näthat. Jag har istället blivit utestängd från den lokala arbetsmarknaden och det har också hänt att folk spridit illasinnade rykten. Jag tänker särskilt på den gången som någon spred ryktet att jag fått sluta på biblioteket för att jag kom i konflikt med låntagarna - detta trots att jag inte hade en enda konflikt med låntagare. Som tur var, så var kulturchefen vänlig nog att klart och tydligt dementera denna lögn. Men visst...får jag veta vem som spred ryktet så bör den människan anmälas för förtal.

Annars är det ganska sällan jag behövt läsa otrevligheter - med undantag av de få gånger jag tagit upp ämnen som invandring, droger och feminism. Har fått hatkommentarer från drogliberaler, högerextrema och feminister. Högerextremerna är klart värst, men feministerna ligger inte långt efter. Nu tror jag i och för sig inte att näthatet är begränsat till extrema grupper som har en något förvriden verklighetsuppfattning, men de är ofta oerhört uppfyllda av hat gentemot invandrare respektive män. Rent konkret blev jag en gång utmanad på knytnävsduell i Mönsterås. Mannen ville således transformera näthatet till ett regelrätt slagsmål. Nästan lite sött.

Det huvudsakliga intrycket genom åren ändå alla trevliga människor jag mött på nätet - både meningsfränder och härliga debattmotståndare.

För mig har det varit ett betydligt större problem att man förväntas tiga om olika lokala politiska frågor som anses känsliga. Man sitter liksom i nätet och drar du i en tråd så känner resten av nätet av det och då kommer Spindeln.

Man kan inte vara alla till lags

Näthatet fick Birro att sluta blogga
Marcus Birro stängde sin blogg pga all skit och hat han fick ta för att han skrev öppet om sitt liv, om sin svåra resa från bitterhet, alkohol och förluster till ett liv som nykter småbarnsfar. Det blev en resa där han kom att omvärdera mycket i livet. Vissa kunde inte tåla det. Man får inte ändra sig. Man får absolut inte visa sig sårbar och hänga ut sitt hjärta på en krok. Kanske bör man inte göra det. Jag vet inte.

Folk önskade mig död och sjuk
Marcus Birro är ganska känd och drabbades förstås särskilt mycket bara av det skälet. Men det kan finnas andra skäl till att stänga butiken. Bara att ha en blogg väcker anstöt på en ort av Mönsterås kaliber. Det är bara några månader sedan folk önskade mig död och sjukdom eftersom jag skrev vad jag tyckte när en sexdömd lärare hade fått jobb i Mönsterås. När jag för någon vecka sedan uttryckte mig något mer försiktigt i ett annat ”sexfall” så tyckte folk att jag var för mesig. Man kan bli trött för mindre. Inget duger. Jo, ett och annat tacksamt mejl har jag också fått. Det har värmt hjärtat.

Inget duger
Och så där håller det på. Vissa tycker det är bra när jag skriver om Mönsterås historia. Samtidigt får jag klagomål när jag namnger gamla original. Det kan väcka anstöt. Vissa tycker att jag är för snäll mot politikerna i Mönsterås, andra att jag är på tok för tuff. Politiker är ju också människor. Sedan har vi volymiösa domare, pressade rektorer, stackars journalister och gud vet vad som man ska ta i med silkesvantar.

Vid ett vägskäl
Ska jag hålla på och försöka parera och vara alla till lags så kan jag lika väl stänga bloggen jag också, men av andra skäl än Birro. Jag är vid ett vägskäl nu. Antingen utvecklar jag mitt skrivande till en djärvare nivå, eller så börjar jag titta mig oroligt omkring och då kan jag lika väl lägga av.