Nu får det vara nog! Stödstrumpan var droppen! Hunger, promenader och skrivande väntar

Flåsade som en stressad valross
Redan för 15 år sedan noterade jag att flyttgubbar i 60-årsåldern sprang med möbler i trappor utan att bli nämnvärt berörda. Själv flåsade jag som en stressad valross, trots att jag då bara var omkring 30 år. Redan i min ungdom var jag med nöd och näppe snabbare på långa distanser än mina otränade kamrater. Redan då slog hjärtat snabbt längre tid efter en 5 km runda än andras. Varför vet jag inte. Jag gjorde ett EKG för 15 år sedan men de hittade inget fel.

Stödstrumpor

Men på den vägen är det. Ytliga åderbråck och missfärgningar på högerbenets vad, vrist och fot, och nu svullna fötter och ben, särskilt på höger sida. Så nu har jag inhandlat mina första par stödstrumpor som jag, efter ca en kvarts motion och en vokabulär som inte lämpar sig i skrift,  lyckades få på mig. Huruvida jag har hjärtsvikt eller bara har taskiga vener efter flera års stillasittande vet jag inte och jag tänker inte ta reda på det heller. Stödstrumporna har efter några timmars användning hjälpt. Tror jag. Vaden verkar mindre svullen.

Bullshit
Hur reagerar jag då på alla dessa trista tecken? Tja, först blir man ju lite orolig, men efter ett tag infinner sig vreden. Hur hamnade jag här? Taskiga vener kan jag inte reparera, men konditionen och vikten måste ju kunna bli bättre. Det går inte att skylla på någon att det blivit så här. Det har jag ätit och suttit mig till. Men så fort man börjar motionera (läs promenera) så kommer snart förkylningarna rullande. Den ena efter den andra. Det blir i regel inte många veckor man kan promenera under vinterhalvåret. Och viktminskningsprojekten faller varje gång pga att jag helt enkelt har för dålig karaktär för att vara hungrig. Alla klyschor om att man kan gå ner i vikt utan att vara hungrig är för att fatta mig kort bullshit! Visst kan man vräka i sig frukt, men det ger inte alls någon mättnadskänsla.

Abstinens och hunger

Men men….svullna fötter och vader innebär skarpt läge. Stödstrumporna var droppen. Dags att dra en gräns här. Men nu vet ni varför jag riskerar att göra ett sällsynt surt intryck framöver innan kroppen har vant sig vid att inte äta godis och snacks. För jag kan lova att det handlar om genuin abstinens. Samtidigt som man då ska klara av hungern. Två glas vin då och då kommer jag dock att unna mig som belöning för att jag inte varit riktigt berusad på 15 år, med undantag av någon enstaka pratgladsafton på Vållö.

Bokprojekten
Ska jag klara av denna omställning så krävs det att jag går upp i något annat tillräckligt mycket. Något som för tankarna bort från hungern till något som kan gripa mig. Och det får bli mina bokprojekt. Jag har flera böcker på gång och jag måste lära mig att prioritera dom, annars blir ingen färdig. Det är min Mönsteråsdeckare, en lokalhistorisk bok som i mycket bygger på helt ny forskning om brott och straff i vår bygd på 1600- och 1700-talen, en byhistorik, en bok om tvillingdetektiverna och Sivar Ahlrud, en bok om min mormor och morfar.

Det mest troliga är att deckaren kommer först. En deckare har ju inga bilder och blir därmed mycket billigare att ge ut. Jag behöver inte ens ta något lån. Troligen kan jag ta ut en mindre vinst på boken, vilket i sin tur kan finansiera nästa bok som blir mycket dyrare då den har bilder.

Sponsring värdigt en deckare
Den här gången kommer jag inte aktivt att söka sponsorer, även om jag är mycket tacksam för de kulturbefrämjare som hjälpte mig förra gången.

Eller….om Häradssparbanken sponsrar min lokalhistoriska bok ”Brott och straff i Stranda härad”, så kan jag ju tänka mig att döpa om den till ”Brott och straff i Stranda Häradssparbank”.

Även deckaren kan vid närmare eftertanke lämpa sig för sponsring. Och varför inte välja en metod värdig en deckare. Alla butiker på Storgatan som vill sponsra min kommande deckare kommer att omnämnas i boken. De andra också. Så nu är frågan...när bokens hjälte går in på Nelssons...kommer kaffet att smaka gott? Och när han ska köpa sin favoritdeo...hur långt är då personalen på Walls beredd att gå för att vara honom behjälplig? Kommer hans favoritkalsonger att finnas i lager hos Patrics herrmode? Och har Apoteket hans receptmedicin inne? Ja, det kan bli ytterst spännande på alla sätt och vis.

Eller? Kanske inte.