11 augusti 2013

Att förlåta och älska sina fiender

Söndag innebär för mig extra tid för eftertanke. Idag om förlåtelse och inställningen till fiender utifrån ett kristet perspektiv.

Det går inte
Jesus är glasklar. Man ska förlåta dem som gjort en illa och inte nog med det – älska sina fiender. Ja, men det går väl inte, tänker alla som är ärliga. Helt riktigt. I egen kraft går det inte alls. Därtill är vi människor för egocentriska och måna om vår personliga rättvisa. Dessutom har vi i västvärlden förlagt förlåtelse och kärlek på ett känslomässigt plan. Har man som jag dessutom vuxit upp i en kultur där man blandat ihop kärlek med mesig snällhet och konflikträdsla, så kan det leda helt fel. Att förlåta och älska sina fiender har nämligen inget med mesighet eller konfliktundvikande att göra. Samma Jesus som sa att vi skulle älska våra fiender, konfronterade ondska, egoism och pengakärlek. Han kallade Herodes för en räv och välte borden i templet.

Olika sorters kärlek
Hur ska man då kunna förlåta och älska sina fiender? För det första kan det vara bra att se att det finns flera sorters kärlek.  I media är det i princip bara eros och romantisk kärlek som behandlas, vilket från ett historiskt perspektiv framstår som trångsynt. Den trofasta uppoffrande kärleken får idag sällsynt lite uppmärksamhet, precis som den gudomliga.
Kärlekens viktigaste aspekter är (utan inbördes rangordning) 1. eros, 2. romantisk kärlek, 3. familjekärlek (storge, utan erotisk underton), 4. agape (den självutgivande förbehållslösa kärleken, den gudomliga kärleken, utan erotisk underton) och 5. vänskaplig kärlek (filia, vänskap utan erotisk underton).

Den förlåtande kärleken som förmår älska fiender tillhör agapekärleken, dvs den gudomliga. Det betyder att det endast är genom att ta emot Guds kärlek som vi kan älska fiender.
Sopa inte under mattan
Det betyder inte att man sopar något under mattan. Det handlar inte om att säga – ”ja, det var ju inte så farligt. Jag överdrev nog lite.” eller ”Det var nog mitt fel”. Tvärtom – man förlåter och älskar sina fiender trots vad de har gjort. Känslorna hänger inte alltid med. Det betyder inte att man inte har förlåtit. Men känslorna är nog det område där förlåtelsen landar sist.  Särskilt svårt blir det förstås om den som felat inte vill delta i försoningsprocessen. Att förlåta den som inte ber om förlåtelse är alltid det svåraste, då vi människor innerst inne alltid strävar efter rättvisa.

Men förlåtelse handlar mest om att i praktiken inte vända det som har hänt emot någon. Det betyder inte att man inte får tala om eller historiskt belysa det som har hänt. Att glömma är oftast helt orealistiskt. I den judiska kulturen var det viktigt att kunna sin historia för att lära sig både av det som gick bra och det som gick dåligt. Men när man förlåter överlåter man rättvisan till Gud.
Varför kräver Jesus det mänskligt omöjliga?
Så varför kräver Jesus något som är mänskligt omöjligt? Troligen för att vi människor just ska nå dithän att vi inser att vi inte kan älska våra fiender och förlåta i egen kraft. Det driver oss till Kristus och korset, och genom att ta emot hans nåd, förlåtelse och kärlek kan vi låta det vi tagit emot nå andra. Men snälla…mesa inte till det. Det här är allvarliga saker.

Som slutord vill jag varna för politiska partier inom Svenska kyrkan. De uppvisar ofta inte den kärlek Jesus talar om. S har nu en kampanj där de säger "Inga rasister i kyrkan". Nähä, men vad jag vet är alla syndare välkomna till kyrkan. Inte minst rasister. Om de får möta Guds kärlek så slutar de säkert vara rasister. Alla syndare är välkomna till kyrkan, såväl rasister som självgoda Socialdemokrater.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej !
Tycker Mönsteråsbloggen ska skaffa en Facebooksida :) kan det vara något :) ?

Anonym sa...

Det kan vi gör ,att älska våran fiender med Guds hjälp och andens påverkan allting är möjlig och stor seger efteråt till Herren med och att välsigna och be för dom och vi är brev från Herren till detta världen så låt frödja och vinna folk till Gud,tack med välsignelse ,keijo södertälje