Det svenska bildningsföraktet

Tvillingdetektiverna var min favoritbokserie som barn. Deras kusin Hubert var en plugghäst, men förlöjligades aldrig. Tvärtom fick vi lära oss att det är ok att vara en plugghäst och vara bildad.

Unga människor behöver se att det är ok att vilja studera. Det är ok att vara nördig, att vara plugghäst. Unga människor behöver se att man blir respekterad av andra vuxna även om man är bildad, de behöver höra mamma och pappa därhemma vid köksbordet tala med lika mycket respekt om den beläste skolläraren som om kommunalrådet eller idrottstränaren. (bloggaren Morrica)

Det svenska bildningsföraktet

Sverige präglas av ett stort bildningsförakt. Det är svårt att mäta, men det finns tveklöst. Ibland är det en oreflekterad mentalitet, ibland något genomtänkt. Att kunna mycket eller vilja förkovra sig är ett känsligt kapitel såvida man inte bor på en universitetsort. Bildningsföraktet märks på två huvudsakliga sätt. 1. I skol- och utbildningspolitikens prioriteringar och i krass ekonomism (bara det som bidrar till ökad bnp är bra). 2. I ett allmänt förhållningssätt hos många människor. Här fokuserar jag på det sistnämnda.

Ett belysande exempel är när finansminister Anders Borg blev hånad för att han istället för sol- och badsemester tog med sig sina barn för att titta på historiska platser i Polen. I många andra länder hade hans semesterval setts som föredömligt. I Frankrike är det exempelvis en merit om en företagare eller politiker har kulturell kompetens. I Sverige är det en belastning.

Det anses helt enkelt lite udda, kufiskt och märkvärdigt att vara bildad. Du får gärna skryta om att du kan meka med bilar eller att du kan joddla nationalsången baklänges. Men utbildning eller intressen av humanistisk karaktär…nä. Det finns till och med människor som skryter med att de aldrig läser böcker.

Konsekvenser
Bildningsföraktets konsekvenser återspeglas i internationella studier där Sverige hamnar allt mer på efterkälken när barnens kunskaper jämförs. År 2009 låg Sverige på 28:e plats av 65 deltagande länder när 15-åringars kunskaper jämfördes. Man hade tappat flera placeringar sedan 2006. Inte minst läsförståelsen hade blivit sämre. Grannlandet Finland toppade.

Hellre Zlatan än Nobelpris
Plugghästar och nördarna står längst ner i den version av flugornas herre som dagligen utspelas på svenska högstadieskolor. Pojkarna uppmuntras att drömma om att bli en ny Zlatan, men inte att vinna Nobelpris, skriver Ola Wong i en artikel.

Självklart finns det människor med andra värden. Jag möter dem ganska ofta. Min mormor hade stor respekt för bildning. Mormor (statar- och fabriksarbetarhustru och mor till 11 barn) var oerhört stolt för de få böcker de hade i den lilla stugan. Hon eller hennes barn hade inte heller fått studera av ekonomiska skäl. Mormor var alltid ett stöd när jag ville studera. Det var på den tiden när arbetarna var aktiva i bildningsförbund.

Mentalitet
Bildningsföraktet som mentalitet kan delvis kopplas till jantelagen. Under ett par årtionden har det varit populärt att ta avstånd från jantelagen. En sund reaktion, då jantelagen i sig är en mentalitet med stor mobbningspotential som hämmar människors utveckling. Men somliga kan inte skilja på anti-jante och den osympatiska egotrenden. Och givetvis kan jantelagens motsats slå över i egotrippar om det drivs till sin spets. Därför kan man numera allt oftare läsa artiklar som försvarar jantelagen eftersom den håller egot på plats. Uppseendeväckande! Bor man på en ort med kvävande bruksmentalitet och ”håll dig på din platsanda”, så är jantelagen inget som man lite så där småhippt tar avstånd ifrån. Det är blodigt allvar, psykisk hälsa eller ohälsa. Jantelagens motsats behöver nämligen inte alls vara något egotrippat. Det handlar bara om att människan ska ha frihet att komma till sin rätt med de gåvor och förmågor man råkar ha eller förvärva.

Jag har länge tjatat om att Mönsterås måste utveckla samarbetet med Linnéuniversitetet, men jag vet inte om något har hänt. Man kan inte förvänta sig att ungdomarna stannar kvar eller återkommer om inte kommunen tydligt visar att man vill framåt och har en positiv syn på bildning och vetenskap.