Barndomens första musikupplevelser

Började fundera på barndomens musikaliska upplevelser och hur de kan ha påverkat musiksmaken senare i livet. Och nog kan jag finna en gemensam nämnare bland de artister och låtar jag minns från min barndom – det var artister som kunde sjunga en melodi. Inget konstigt wailande. Jag brukade ju lyssna på min fars rullbandspelare och fram till åttaårsåldern minns jag särskilt följande artister och sånger som förmodligen har präglat mig:

Lena Andersson – Är det konstigt att man längtar bort nångång – Man kan ju inte tro att hon var 16 år när hon sjöng in den här. Mycket fin låt där man fick till en bra svensk text. En av de första sångerna jag minns. Visst räcker det med tre ackord (eller 4).

Agnetha Fältskog – Tack för en underbar vanlig dag – Var aldrig riktigt förtjust i ABBA, men Agnetha som soloartist gillade jag. Ett litet mästerverk.

Tommy Körberg – Judy min vän – En konstig ironi att en av mina blivande favoritsångare,Morrissey, visade sig ha Tommy Körberg som en av sina favoritsångare.

Gunnar Wiklund – Vi ska gå hand i hand, Han måste gå, Känn dig lite happy – Gunnar Wiklund hade definitivt en av de bästa rösterna i Sverige och fick triviala melodier att lyfta. Än idag en favorit.

Jan Sparring - Jesus är ute och söker. Det blev mycket kristen musik i barndomshemmet. Jan Sparring var i en egen division. Lättlyssnat, men sjukt bra röst. Dessutom gillade man ju Sparring som trots sin omvändelse ändå alltid förblev lite rebell som retade de självgoda.