Liv och död

För några månader sedan tog en kamrat till mig livet av sig. Jag lever fortfarande i en viss grad av chock och sorg även om det inte var en nära vän, men känner framför allt medlidande med hans fru och barn.

I dagens Barometern/OT kunde man läsa att Kalmar län toppar statistiken över självmord bland män i Sverige. Man vet inte så mycket om orsakerna och det enda man egentligen nämner är glesbygd och arbetslöshet. Att just män tar livet av sig i högre grad än kvinnor förklaras delvis med att kvinnor är bättre på att prata om sina problem.

I artikeln framgår att det satsas oerhört lite på förebyggande åtgärder. Som jag ser det kan politiker i alla fall bidra till attitydförändringar.  Man kan fråga sig vad den borgerliga regeringen har gjort för att minska den klassiska manliga kopplingen mellan livets mening och att ha ett arbete. Ingenting. Tvärtom får arbetslösa hela tiden höra hur utanför de är. Ren stigmatisering.

Att sedan män helst inte vill prata om sina problem, om man nu får generalisera, är förstås sant. Vi män ska helst tiga och lida i det tysta. Det anses på något sätt bättre. Man vill inte söka hjälp heller i första taget och inte heller belasta sin familj. För egen del får jag tacka Gud att jag har haft turen att inte vara självmordsbenägen. Ja, men du har ju din blogg där du gnäller hela tiden, kanske nån säger. Ja, herregud, hoppas ingen tror att det jag klagar på här är mitt livs mörka stråk. De skulle jag förstås aldrig skriva om här. Jag har en skuggig syn på tillvaron, men går upp varje morgon och gör mitt. Den som tycker att det jag skriver på bloggen är dystert har nog aldrig varit på livets skuggsida.

En annan tänkbar orsak som media inte tar upp eftersom det är tabubelagt är alla dessa krossade drömmar i samband med skilsmässor. Män klarar oftast skilsmässorna sämre än kvinnor, men det vill man helst inte prata om.

Hur som helst. Det finns en klyscha som säger att det alltid finns en utväg. Det vet jag inte. Däremot finns det flera goda skäl för att leva vidare även när livet är för djävligt. Ingen vet hur framtiden ser ut och tiden är alltid på ens sida. Självmord är den ultimata stagnationen. Det ska man aldrig unna dem som sagt att man inget duger till. Bättre att söka hjälp i tid om man går omkring på sådana tankar. Livet har trots allt ett oräkneligt antal aspekter.

Morrissey - Angel, angel...