Fem år
Bloggar kommer, bloggar går, Mönsteråsbloggen består. Nä, nu
ska jag väl inte bli katig bara för att jag har hållit på i fem och ett halvt
år och snickrat ihop 2 565 inlägg. Men lite uppmärksamhet ska jag ge
bloggen. Framför allt vill jag tacka läsekretsen för de här åren! Särskilt tack
till er som har orkat återvända!
Mönsteråsbloggen startade i mars eller april 2008. Att de
första inläggen är registrerade i nov 2008, beror på att det blev strul på
bloggen så att jag fick lägga in alla gamla inlägg på nytt. Det finns bloggar
som funnits betydligt längre. Men visst har jag sett många som poppar upp, för
att sedan försvinna ganska snabbt. Man måste ha tålamod och inte vara så
rastlös.
Tre ämnen
Det finns förstås en del som inte varit så bra. Ett par
gånger har jag skjutit från höften. Men jag har konsekvent skrivit om fotboll
(ca 25%), lokalhistoria (ca 30%) och dagsaktuella ämnen (ca 25%). Det mesta
utifrån Mönsteråsperspektiv. Fotboll och lokalhistoria har varit roligt. Det
dagsaktuella mest en börda.
I vilket fall som helst så tror jag att bloggen har gjort lite skillnad. Flera dagsaktuella frågor har fått uppmärksamhet och ibland
har bloggen konkret påverkat till det bättre. Somliga tycker förstås att jag drivit de politiska frågorna för hårt och att jag är extrem. Jag kan försäkra att det säger mer om Mönsterås politiska atmosfär än om mig. Jag är synnerligen sansad och måttlig.
Nya historiska rön
Flera nya historiska forskningsrön om bygden har publicerats
på bloggen. Jag har de senaste fem åren publicerat fler historiska artiklar,
ofta med helt ny forskning som utgångspunkt, om Mönsterås på denna blogg, än
vad det i andra medier publicerats de senaste 100 åren. Jag tror jag har
skrivit ca 500-800 historiska artiklar eller noteringar på fem år, samtidigt
som det de senaste 100 åren i övrigt har publicerats ca 220-300 artiklar om
Mönsterås historia i olika tidskrifter.
Mellanlänet en idrottsfri zon
Och vad gäller fotbollen så har jag försökt bidra till ökat
intresse för fotbollskulturen. Lokalpressens
sportsidor har ju blivit än mer fokuserade på Oskarshamn och Kalmar de senaste
åren. Om man bara läste lokaltidningarna så skulle man kunna tro att
mellanlänet är en idrottsfri zon. Man prioriterar till och med en sketen
träningsmatch för Oskarshamns hockeylag, framför ett hett strandaderby, som
bara får den sedvanliga mininotisen, om man nu inte glömt bort det helt.
Statistik
Mönsteråsbloggen har de senaste fyra åren legat konstant på
Bloggportalens topp-tiolista för Kalmar län vad gäller antalet unika besökare.
Just nu är Mönsteråsbloggen på 5:e plats av 814 bloggar i länet.
Av 127 142 privata bloggar i hela riket är
Mönsteråsbloggen på plats 475.
Av 9 729 bloggar om Humaniora och livsåskådning ligger
Mönsteråsbloggen på plats 14.
Av 1 549 bloggar om historia ligger Mönsteråsbloggen på
plats 5.
Av 12 155 bloggar om politik och samhälle intar
Mönsteråsbloggen plats 36.
Av 2060 bloggar med regional anknytning ligger
Mönsteråsbloggen 5:a.
Nog om detta. Artikeln är slut här. För den som vill gräva ner sig i
Mönsteråsbloggens tillkomst och tanke, så följer här en fördjupningstext. I nästa
jubileumsinlägg väljer jag ut några godbitar från åren som gått.
Hur det började
Mönsterås Kommun hade stängt ner
sitt frågeforum på kommunens hemsida år 2007 eller 2008. Varför det stängdes
finns det olika åsikter om, men plötsligt försvann ett forum där människor
ställde viktiga frågor och där givande diskussioner fördes. Uppenbarligen var
det för känsligt för kommunen. Sprickorna i fasaden framträdde tydligt.
Människor var frispråkiga.
Jag bestämde då att starta ett
alternativt forum där man skulle kunna diskutera olika Mönsteråsfrågor. Min
bakomliggande filosofi var och är att en ort har störst chans att utvecklas om
olika idéer kommer fram och diskuteras offentligt. Då kan man väga argument och
idéer mot varandra. Detta i motsats till den konsensuskultur och samförstånd
som så ofta råder i kommunalpolitiken. Det leder lätt till tystnadens kultur
som jag tror kväver mer än den leder framåt. Jag tycker personligen att det är
mer givande att ha olika åsikter utan att man för den skull är osams.
Författaren Tomas Arvidsson skrev
en gång: Politiker och andra
beslutsfattare borde älska den öppna debatten och det kritiska ifrågasättandet.
Debatt är härligt uppfriskande. En granskande demokrati är en förutsättning för
klok utveckling. I stället blir beslutsfattarna irriterade. Varnande röster – som
har rätt eller fel – är nödvändiga i en fungerande demokrati. Ifrågasättandet i
sig tvingar fram en argumentation som klär av idéer och beslut deras färgglada
paketering.
Tre ämnesområden
Efter ett tag utvecklades tre ämnesområden
– dagsaktuella frågor, lokalfotboll och lokalhistoria.
Min drivkraft och mitt intresse
för respektive kategori tar sin utgångspunkt i att Mönsterås har ett låst och
slutet politiskt landskap, att Mönsteråsbygden har en intressant historia som
av flera skäl bör belysas och att lokalfotboll de senaste årtiondena har
förvandlats från bygdens stolthet till en intern angelägenhet för de redan
frälsta, sällan uppmärksammad i media.
Bärande tankar
Kvalitét –
Jag ville inte att bloggen skulle bli hafsjobb. Nu är det förstås svårt att
upprätthålla hög kvalitet när man skriver varje dag och har begränsat med tid.
Fördjupning, sammanhang, ideellt – Målsättningen har alltid varit att sätta in de frågor jag
tar upp i ett sammanhang – såväl historiskt som värdemässigt.
Högt i tak – Fri
debatt, så länge man håller sig inom det anständiga.
Varje dag –
Det är svårt att få läsare om man bara skriver när andan faller på.
Genomtänkt människosyn –
Mönsteråsbloggen tar ställning för människor som drabbas av maktmissbruk och
skriver gärna om ”förlorarnas” historia. När makthavare kritiseras görs det ändå
med respekt för deras människovärde.
Vilka är läsarna
Jag har läsare från hela världen.
98% kommer från Sverige, men det droppar in från hela världen. Förutom
Mönsteråsare så har jag en hel del besökare som är från Mönsterås men som nu
bor på annan ort. Jag har fått många mejl från mönsteråsare i förskingringen.
Bloggen är ju ganska smal
eftersom den i första hand handlar om Mönsterås. Jag har omkring 200-250 unika
besökare per dag. Hellre 200 besökare per dag som är intresserade än
100 000 per dag som läser om vilka kläder jag köpt eller vilken deo jag
använder.
Kanske skulle bloggen få fler
besökare om jag hade haft estetiskt sinnelag och skapat en bättre layout. Men
jag ska ärligt tillstå att jag inte behärskar den biten. Om jag ändrar något så
är jag rädd att allt ska bli fel och så lyckas jag inte återställa det.
Kanske slutar
Jag ska tillstå att jag en längre
tid varit trött på bloggen. Det märks också delvis i texterna. Och ibland väger
känslan av otillräcklighet tyngre än glädjen att förmedla något.
Andra projekt tar också mycket
tid och kanske är min idealism hotad. Jag känner i alla fall att jag får kämpa
för att ta min idealism för given. Särskilt när andra tar den för given. Det
har ju under årens lopp hänt att folk inte bara kommer med tips och önskemål
(vilket är bra), utan också ställt krav på bloggens innehåll, precis som om de
hade en betalprenumeration. Man glömmer ibland att jag har bjudit på 2 565
artiklar gratis. Jag lovar absolut inte att fortsätta.
Bloggandet som fenomen
Jag är en obotlig Internetromantiker.
Det finns dom som menar att Internet är den viktigaste tekniska innovationen
för demokratisk utveckling sedan boktryckarkonsten. Det är kanske att spetsa
till det, men Internet har onekligen sprängt gamla inmutade mönster och
gränser. Jag har via Internet fått flera vänner över hela världen som jag
aldrig annars skulle ha kommit i kontakt med. Och internet har gett fler
människor än någonsin i historien möjligheter att publicera texter i
offentligheten. Vi har via bloggar fått ett nytt sätt att skriva dagbok. Vi har
också fått en helt ny journalistik – den sk bloggjournalistiken.
Det fanns en tid när ytterst få
kunde läsa och skriva i Sverige. Men när Sverige blev ett lutherskt land på
1500-talet så hamnade fokus på Guds ord, katekesen och psalmboken. Ordet blev
något centralt – inte bilder eller ikoner. Det blev viktigt att folk skulle
kunna läsa religiösa texter. Redan i kyrkolagen 1686 ålades klockaren att lära alla barn i
församlingen att läsa. Sverige har i
ett internationellt perspektiv en väldigt hög läskunnighet redan på 1700-talet.
Däremot var
det inte självklart att man kunde skriva. Än mindre publicera sig. Att få ge
uttryck för sina tankar i tidskrifter och böcker var länge ytterst få förunnat.
Så långt fram som vid 1900-talets slut så var de flesta utlämnade till att
försöka få in en insändare i lokalpressen om man ville uttrycka sin åsikt i offentligheten.
Och det var inte alls säkert att insändaren togs med. Och ville man ge ut en
bok och inte var privatförmögen så hade man bokförlagens nålsöga att ta sig
igenom. Det offentliga rummet för att uttrycka sig var i mycket för en liten
kulturell och politisk elit.
I och med
Internet och inte minst bloggandet så har verkligheten förändrats dramatiskt.
Idag har alla som har tillgång till en dator och Internet möjlighet att göra
sin stämma hörd. Medborgarna är inte längre bara passiva läsare utan har fått
en ökad möjlighet att aktivt komma till tals. Och det är en tanke som jag
finner sympatisk.
Blogg kommer av orden webb och
logg – den ursprungliga betydelsen är alltså en slags dagbok på Internet.
Den
första personligt skrivna bloggen anses vara Links from the Underground
av Justin Hall från 1994.
Med jämna mellanrum dyker det upp
debattörer som påstår att det där med bloggar och bloggande skulle vara en
övergående trend som snart har blåst förbi. Än så länge har de haft fel. Faktum
är att antalet bloggar fortsätter öka – det har varit en explosionsartad
utveckling de senaste åren. Bara i Kalmar län finns det drygt 800 registrerade
bloggar på Bloggportalen och kanske bortåt 2000-3000 totalt i länet. I Sverige
finns det över 127 000 registrerade bloggar på bloggportalen och över en
halv miljon totalt sett. Ändå undrar jag om det inte har skett en viss
avmattning. Jag har exempelvis haft något färre besökare i år, men ändå avancerat
i statistiklistorna, både för länet och för riket.
De flesta bloggar är som öppna
dagböcker och handlar om vardagslivet och vad man gör på sin fritid. Gamla
tiders privata dagböcker har blivit offentliga och mer tillrättalagda. Att
skriva om sig själv och sitt liv offentligt kan kanske ses som en del i
samhällets allt mer tilltagande egocentrism. Samtidigt har det gett tidigare
tysta människor en chans att publicera sig och uttrycka sig.
Men det finns många sorters
bloggar - politiska bloggar, företagsbloggar, marknadsföringsbloggar,
affärsbloggar, inredningsbloggar, forskarbloggar, matlagningsbloggar,
journalistiska bloggar etc.
Ibland brukar man skapa
motsättningar mellan det man kallar gammelmedia, dvs papperstidningar, och
bloggjournalistiken. Gammelmedia
beskrivs ofta som konventionell, småtråkig, minimalistisk och professionell.
Bloggjournalistiken är när den är som bäst djärvare, snabbare, personligare och
utförligare med större fördjupningsmöjligheter. När den är som sämst är den
ytlig och utan källkritik. Jag vet inte. Det är nog dumt att jämföra
överhuvudtaget, även om jag själv har gjort det ibland. När man har en blogg
ideellt, så kan man inte jobba systematiskt. Man skriver om det man råkar ramla
över eller tänker ut i hast. En bloggartikel är dessutom något helt annat än en
nyhetsartikel i dagstidningen. En vanlig journalist försöker ju att inte lägga
in sina egna värderingar i sin artikel. Jag däremot skapar en mix av nyheten
och mina egna värderingar och skapar på så sätt en kombinerad nyhetsartikel och
ledare.
Där tog orden slut.Men ni kan vara vid gott mod. Mönsteråsbloggen är snart tillbaka. Redan imorgon faktiskt.
Där tog orden slut.Men ni kan vara vid gott mod. Mönsteråsbloggen är snart tillbaka. Redan imorgon faktiskt.
1 kommentar:
Bra jobbat. Som Mönsteråsare i förskingring är det mycket roligt, nostalgiskt och lärorikt att läsa dina inlägg om lokal ( nutids och urtids ) historia. Keep on lockout.
L K
Skicka en kommentar